Go to main navigation
martin-uggla-privat.jpg

Martin Uggla är ordförande i Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

Foto: Anders Mattsson

DEBATT

Svenska biståndspengar gick till regimlojal organisation i Belarus

200 000 svenska biståndskronor har gått till en regimnära organisation i Belarus vars företrädare försvarat allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Det skriver Östgruppens ordförande Martin Uggla.

Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter kan nu visa att 200 000 kronor ur den svenska biståndsbudgeten har anslagits till ett projekt som ska utreda huruvida en nationell människorättsinstitution i Belarus är önskvärd och ändamålsenlig. Uppdraget att leda projektet har getts till en regimnära organisation vars företrädare försvarat allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt har tjänstemän på både Sida och UD förnekat eller underlåtit att svara på frågor kring den svenska finansieringen av projektet.

Bakgrunden till projektet är att den belarusiska regimen under många år uppmanats att inrätta en nationell människorättsinstitution, bland annat inom ramen för FN-systemets återkommande granskningsmekanism Universal Periodic Review (UPR). Hittills har dock dessa uppmaningar inte hörsammats. Som längst har regimen sträckt sig till att gå med på att frågan studeras och utreds.

Via ett initiativ från FN:s utvecklingsorgan UNDP har nu en regimnära organisation fått i uppdrag att producera en rapport ”med syfte att utvärdera mervärdet av att inrätta en nationell institution för mänskliga rättigheter i Belarus”. Rapporten ska sedan diskuteras och ligga till grund för vidare beslut i frågan, enligt den projektbeskrivning som UNDP offentliggjort.

Den aktuella organisationen – Foreign Policy and Security Research Center (FPS) – är formellt en NGO, grundad av ett antal forskare som är verksamma på olika belarusiska statliga universitet. Den leds av Sergej Palagin, en före detta högt uppsatt tjänsteman på det belarusiska utrikesdepartementet.

Sergej Palagin medverkar regelbundet i belarusiska massmedier. I våras intervjuades han i en av statstelevisionens kanaler, angående de omfattande fredliga protestdemonstrationer som då genomfördes mot regimen och dess politik. Flera demonstrationer slogs ner med brutalt polisvåld, och hundratals människor fängslades på uppenbart politiska grunder, vilket ledde till befogad kritik från bland annat Sverige och EU.

Palagin försvarade istället regimens övergrepp och menade att ordningsmakten ”agerat på ett tydligt och bra sätt”.

Varför just FPS ansetts ha de kvalifikationer som krävs för att utföra uppdraget framgår inte av projektbeskrivningen. Med tanke på de allvarliga människorättsbrott som Lukasjenkaregimen kontinuerligt gjort sig skyldig till under många år framstår det som mycket märkligt att anförtro en sådan utredning åt en aktör som står regimen så nära, och uppenbarligen delar dess värderingar om mänskliga rättigheter.

I praktiken är FPS ingen NGO (”icke-stalig” organisation) utan en så kallad GONGO (en statligt styrd ”icke-statlig” organisation) vars oberoende är närmast obefintligt.

Kostnaden för projektet uppgår till 200 000 kronor och finansieras av den svenska biståndsbudgeten. Intressant i sammanhanget är att handläggare vid Sidas avdelning för Europa och Latinamerika flera gånger uttryckligen förnekat att Sida stödjer insatsen. Inte heller ansvariga tjänstemän på UD eller Sveriges ambassad i Minsk har velat kännas vid projektet när Östgruppen ställt frågor om det.

Östgruppen har dock lyckats få tillgång till dokument som visar att projektstödet verkligen går via Sida. Enligt dessa dokument beviljades insatsen direkt av chefen för UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien, varpå beslutet sedan kommunicerades vidare till såväl ovan nämnda Sida-avdelning som ambassaden.

Det är anmärkningsvärt att svenska biståndsmedel går till en organisation som FPS. Synnerligen oroväckande är också det faktum att tjänstemän på Sida och UD försöker hemlighålla projektbidrag till regimnära organisationer i Belarus. Det samlade intrycket blir tyvärr att det svenska Belarusbiståndet används på ett missriktat och ineffektivt sätt, vilket drabbar de genuint demokratifrämjande belarusiska aktörer som istället borde få del av biståndsmedlen.

Martin Uggla
ordförande, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter