Go to main navigation
Inge Gerremo

Inge Gerremo har lång erfarenhet av globala livsmedelsfrågor. Han ser gärna ett ökat fokus på matförsörjning i spåren av fredspriset till WFP.

Foto: Privat

debatt

”Sverige bör prioritera bistånd till en mer hållbar matförsörjning”

Det ökade svenska stödet till årets mottagare av Nobels fredspris, WFP, bör även omfatta de två FN-organ som arbetar för en mer långsiktigt hållbar livsmedelsförsörjning. Det skriver före detta lantbruksråd, Inge Gerremo.

Årets utdelning av Nobels fredspris till FN:s livsmedelsprogram, WFP, kan ses som ett viktigt erkännande för det multilaterala samarbetet i kampen mot ökande hunger i världen, men mycket återstår. Detta antyddes i korthet av WFP:s chef, David Beasley, och biståndsminister Peter Eriksson i en artikel om WFP:s arbete på DN Debatt tidigare i oktober.

Stora insatser har under många år gjorts av WFP i en allt farligare och mer konfliktfylld värld. Vi som arbetat med utmaningen att nå en hållbar matproduktion i olika länder, har inte sällan kunnat känna en viss frustration över att symtomen hunger så ”enkelt” kunnat lösas med livsmedelshjälp, ofta från EU:s och USA:s överskott. 

Tongivande har inte minst USA varit, som också stått för en stor del av insatserna. En kvarleva av detta är att WFP:s chefer alltid varit amerikaner. 

Jag minns själv ett oväntat besök jag fick på Sida, såsom ansvarig för de här frågorna, av den tidigare presidentkandidaten i USA, ledamot i USA:s senat och FN-ambassadör för världshunger, George McGovern. Han ville sälja in leveranser av mjölkpulver från USA, att levereras via WFP. 

Vi som arbetade med jordbruksutveckling i afrikanska länder på den tiden kunde se att WFP:s leveranser många gånger var ett välkommet tillskott för att afrikanska politiker enkelt skulle kunna råda bot på uppkomna matbehov på grund av misskött politik. Istället för att på allvar ta sig an de stora långsiktiga utmaningarna med att försörja sina länders befolkning. 

Var det till exempel lättare för Tanzanias finansminister att ”beställa” en båtlast med spannmål fritt via hamnen i Dar es Salaam, istället för att mödosamt tillsammans med landets bönder utveckla det egna landets jordbruk?

Även under de här åren gjorde WFP:s personal fantastiska insatser i fält, och på ett handfast sätt som vi som arbetade med långsiktig matförsörjning såg på med visst avund. Tänk att få koncentrera sig på att lösa ett antal logistiska problem, punkt slut. 

Under senare år har arbetsklimatet förändrats radikalt i många utvecklingsländer. Inte minst de särskilt utsatta Sahelländerna med sin omfattande islamistiska infiltration. 

Det gör att de logistiska utmaningar WFP inledningsvis kunde koncentrera sig på bara utgör en del av de omfattande utmaningar personalen ställs inför idag, inte minst sin egen säkerhet. Att försöka minska hunger under de omständigheterna är minst sagt beundransvärt – definitivt värt att uppmärksamma med Nobels fredspris.

Men det krävs också att berörda länder och världssamfundet i stort tar sig an de underliggande utmaningarna, som alltmer kommit att fokusera på fred, säkerhet, och ett positivt samhällsklimat till grund för all utveckling. Detta är också avgörande för att behovet av WFP:s viktiga verksamhet ska kunna återgå till att framför allt ta sig an effekterna av naturkatastrofer och liknande oförutsägbara händelser. 

Det som behövs framöver är ett konstruktivt samarbete mellan de tre Rom-baserade FN-organen: Årets mottagare av Nobels fredspris, WFP. Jordbruks- och livsmedelsorganisationen, FAO, som i dagarna firar 75 år, med ansvar för den långsiktiga utvecklingen av de areella näringarna. Den internationella jordbruksfonden, IFAD, som en gång tillkom med stora bidrag från de oljebaserade länderna samt WFP.

I gränslandet mellan WFP och FAO finns inte minst den viktiga rehabiliteringsverksamhet som numera oftast ingår redan från början i planeringsarbetet av olika insatser.

När vi i Sverige nu firar och stödjer det arbete som genomförs av WFP bör också svenskt bistånd öka sina resurser till att stödja såväl FAO:s som IFAD:s långsiktiga arbete att få berörda utvecklingsländer att prioritera de areella näringarna. Frågan om en mer hållbar matförsörjning bör även prioriteras inom det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet. 

En hållbar utveckling inom livsmedels- och jordbruksområdena kräver idag, som vi vet, även ett tydligt fokus på frågor som klimat och biologiska mångfald liksom kvinnors delaktighet.

Inge Gerremo, fd lantbruksråd och svensk representant till de Rom-baserade FN-organen FAO, WFP och IFAD