Go to main navigation
Max Andersson.jpg

Max Andersson, EU-parlamentariker (MP).

Foto: Miljöpartiet i Europaparlamentet

debatt

Sverige bromsar FN-avtal mot global rovdrift

EU och Sverige, samt USA, bromsar FN-förhandlingarna kring ett bindande avtal som tvingar storföretag att respektera mänskliga rättigheter. Sverige bör ta ställning mot de som bygger sina vinster på global rovdrift, skriver EU-parlamentarikern Max Andersson (MP).

I mitten av oktober var jag i Geneve och bevakade FN-förhandlingarna kring ett bindande avtal som tvingar storföretag att respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Såväl Miljöpartiet som EU-parlamentet vill se ett sådant avtal, som skulle fylla en lucka i dagens folkrätt.

Dagligen nås vi av rapporter om storföretagens kränkningar av mänskliga rättigheter, främst i det globala Syd. Det kan handla om barnarbete, förföljelse av fackligt aktiva eller lägre lön för kvinnor. Människor tvingas flytta från sina hem när företag vill bygga gruvor, dämma upp floder eller avverka skog. I många länder i det globala Syd är rättssystemen inte tillräckligt starka för att kunna hindra storföretag från att bryta mot lagarna.

Därför har länder som Ecuador och Sydafrika varit drivande i processen med att ta fram ett bindande avtal, som bland annat skulle leda till att man upprättar en internationell domstol för att granska företagens ansvar.

Men länderna i Nord, där storföretagen oftast hör hemma, försöker bromsa processen. USA bojkottade FN-förhandlingarna i Geneve, medan EU kastade grus i maskineriet. Bara Frankrike, som 2017 antog en egen lag om franska företag ansvar för mänskliga rättigheter och miljö, deltog aktivt i förhandlingarna. Sverige sade ingenting. Det är beklagligt.

EU och Sverige vill inte se ett bindande avtal utan förespråkar frivilliga lösningar. Det finns dock ingen motsättning mellan att företag går före och att de som missköter sig allra mest kan ställas till svars. I dag tvingas de europeiska storföretag som tar ansvar för mänskliga rättigheter att konkurrera med globala företag som har som affärsidé att göra vinster genom att utnyttja människor och förstöra deras levnadsmiljö. 

Sedan i somras finns ett första utkast på avtalstext. Det finns oklarheter i texten, bland annat om vilken instans som ska döma vid tvister och hur vi undviker att bolag som bara verkar i ett land kan smita undan det ansvar som tvingas på transnationella bolag. Detta är viktiga frågor att klara ut och här kan Sverige och EU bidra med förbättringar genom att delta aktivt i processen.

EU:s skepsis till bindande krav om mänskliga rättigheter är särskilt märklig då man – med handelskommissionär Cecilia Malmström (L) i spetsen – samtidigt försöker förhandla fram en internationell domstol vars enda uppgift ska vara att skydda investerare. I den så kallade multilaterala investeringsdomstolen skulle storföretagen kunna stämma stater om de tycker att stramare social- eller miljölagstiftning hotar deras vinster.

Varför ska storföretagen ha en egen domstol samtidigt som mänskliga rättigheter och miljökrav bara ska vara avhängiga av god vilja?

Nästa runda förhandlingar om ett bindande FN-avtal tar vid i Geneve 2019. Tills dess behöver EU och Sverige ansluta sig och driva på för att grundläggande mänskliga rättigheter respekteras. Det är dags att ta ställning mot dem som bygger sina vinster på global rovdrift.

Max Andersson, EU-parlamentariker (MP)