Go to main navigation
Abdihakim Ainte

Abdihakim Ainte

Foto: privat

DEBATT

Sverige nyckelroll för Somalias utveckling

Sverige har en nyckelroll i arbetet för att stärka Somalia som land och få slut på kriget. Sverige har också ett egenintresse i att stödja Somalia, eftersom många unga svensksomalier annars kan komma att ansluta sig till terrorgruppen al-Shabaab. Det skriver Abdihakim Ainte, politisk kommentator och konsult från Somalia.

Under de senaste fem åren har Sverige stärkt sitt stöd för uppbyggandet av en fungerande somalisk stat och för den somaliska fredsprocessen. Detta är tydligt i den svenska utvecklingsstrategin för svaga stater där Somalia intar en central roll och där Sverige utformat en rad initiativ med syfte att öka landets synlighet.

Detta återspeglas i den konferens om svaga stater och de globala hållbarhetsmålen som äger rum denna vecka och där Sverige leder en panel med ministrar och politiker från flera länder, däribland Somalia. Syftet med dialogmötet är att diskutera nyckelfrågor som hindrar utvecklingen i många länder och arbeta fram en global strategi för att förebygga konflikter och fredsbyggande. 

Konferensen sammanför också ett antal andra nyckelaktörer från olika utvecklingsorganisationer för att säkerställa en inkluderande process när det gäller att nå de globala målen. Det övergripande syftet med konferensen är att öka samordningen mellan länder, givare och utvecklingsorganisationer för hur man ska förebygga framtida krig och konflikter. 

Somalia har gjort betydande framsteg inom det som kallas New Deal för svaga stater – till stor del tack vare stöd från Sverige och andra viktiga partners – men risken är fortfarande stor för bakslag. Ett exempel är säkerhetsmålet, som är ett nyckelområde för New Deal-partnerskapet.

De senaste sex månaderna har säkerhetsläget i Somalia försämrats när rebellgrupper intensifierat sin urbana krigsföring och attackerat hotell och offentliga institutioner. Dessa attacker, tillsammans med återkommande politiska stridigheter inom somaliska federala regeringen, har också bromsat eller helt stoppat upp vägen framåt. Den somaliska regeringen har dessutom anklagat internationella givare för att inte leva upp till sina löften och angett detta som orsaken till bristande framsteg. 

Sveriges ökande roll

När Somalia undertecknade New Deal-avtalet i Bryssel 2013, lanserade Sveriges dåvarande biståndsminister Gunilla Carlsson ett givarlöfte på 2,7 miljarder USD, vilket i sig var ett tydligt bevis på Sveriges starka engagemang för Somalia. Utöver sitt löfte till New Deal-programmet stödjer Sverige flera program som syftar till att minska konflikter, öka kvinnors deltagande i politiken, stärka statliga institutioner och stödja diaspora-ledda system. Bland de djärvaste initiativ som Sverige tagit var när man sommaren 2014 förde samman somaliska företagare och entreprenörer och därefter startade ett program för flera miljoner dollar som erbjuder bidrag och stöd till den somaliska diasporan i Sverige genom Business Sweden.

I Somalia är Sverige nyckelaktör i programmet för landets återuppbyggnad och utveckling och – aningen märkligt – så har Sverige genom sitt diplomatiska arbete och sitt bistånd ett stort inflytande över utformningen av den politiska strukturen i Somalia. Detta är ett tydligt avsteg från Sveriges traditionella neutrala, icke-intervenerande roll. Dessutom har den lilla men växande svenska beskickningen i Mogadishu en ambassadör på plats som leder arbetet. Trots det osäkra säkerhetsläget visar Sverige stor beslutsamhet när det gäller att stanna kvar.

Generellt så hör den nuvarande svenska regeringen, ledd av Stefan Löfven, till Afrika-optimisterna, något som bland annat visats av Löfvens regelbundna närvaro vid den Afrikanska unionens årliga toppmöte i Addis Abeba. 

Inställt presidentbesök

Historiskt så har Sverige och Somalia en stark relation som går tillbaka långt före den somaliska statens kollaps 1991, vilket ledde till ett fullskaligt inbördeskrig. Under de senaste två decennierna har Sverige tagit emot tusentals somaliska flyktingar som flytt undan den utdragna konflikten. 60 000 personer från Somalia beräknas leva i Sverige, vilket gör Sverige till det land i världen som har flest somalier efter Storbritannien. 

Det uppskjutna, men av många efterlängtade statsbesöket av Somalias president, som skulle ha ägt rum i mars, visar på ett ökat svenskt intresse för Somalia. Om besöket ägt rum hade det varit det första av en president som inte representerar en övergångslösning sedan kriget inleddes.

De finns flera viktiga frågor som skulle behöva diskuteras mellan Sveriges statsminister och Somalias president. Främst handlar det om säkerhet, bistånd, utveckling, handel och samarbete. En av de frågor som är viktigast för de flesta somalier är hur de svenska biståndsmedlen till Somalia används. Här är transparens och öppenhet mycket viktigt.

En annan viktig fråga handlar om säkerhet. Under de senaste sex åren har Sverige med ökande oro sett hur unga svensk-somalier rest till Somalia för att ansluta sig till al-Shabaab för att därefter återvända till Sverige som radikaliserade islamister och potentiella terrorister. I en nyligen publicerad artikel noterar Magnus Sandelin en kraftig ökning av radikaliserade somaliska ungdomar och svensk koppling till al-Shabaab. Även om al-Shabaab ännu inte angripit Sverige finns det anledning att vara försiktig. 

För att stoppa dessa resor bör Sverige förbättra den somaliska regeringens kapacitet när det gäller inhämtning av underrättelseinformation och stärka den somaliska polisen. I detta arbete måste Sverige ha med sig de somalier som lever i Sverige, eftersom deras roll är oerhört viktig.

 

Abdihakim Ainte