Go to main navigation
Demonstration i Bogota, Colombia

Colombia räkna av världsfacket ITUC till ett av världens tio farligaste länder för arbetare. Här demonstrerar colombianska fack för bättre rättigheter i Bogotá, den 4 december 2019.

Foto: Gabriel L. Guerrero/Shutterstock

debatt

"Sveriges arbete för global rättvisa sätts på prov"

Årets Global Rights Index visar att demokrati och mänskliga rättigheter i arbetslivet krymper världen över. Sveriges regering måste tillsammans med facket bidra till att vända trenden, skriver LO, TCO, Saco och Union to Union.

Idag släpper världsfacket International Rade Union Confederation (ITUC), sin rapport Global Rights Index för sjunde året i rad. Rapporten visar en stadigt negativ trend.

Det är en unik granskning som mäter hur grundläggande mänskliga rättigheter i arbetslivet respekteras i 144 länder. Rapporten visar att det skedde godtyckliga gripanden och fängslanden av arbetstagare i 60 länder.

I nio länder har fackligt aktiva mördats på grund av sitt engagemang. I 107 länder har rätten att organisera sig fackligt inskränkts. Rätten att strejka har kränkts i 122 länder.

Världen sämsta länder för arbetstagare

Särskilt utsatta är arbetstagarna i de tio länder som ITUC listar som världens värsta: Bangladesh, Brasilien, Colombia, Egypten, Filippinerna, Honduras, Indien, Kazakstan, Turkiet och Zimbabwe. 

Latinamerika har utvecklats till den dödligaste regionen. En av de som drabbats av det livsfarliga våldet i Honduras är Jorge Alberto Acosta. Han sköts till döds av två män bara fyra kvarter från sitt hem. Acosta var ledare i det fack som representerar arbetare vid företaget Chiquita. 

I Nord- och Latinamerika och Afrika har den tydligaste generella försämringen av villkoren för arbetstagare skett. Den sämsta regionen att arbeta i fortsätter dock att vara Mellanöstern och Nordafrika. 

Demokratin i kris

Den största tillbakagången sedan förra året har skett avseende yttrande- och organisationsfrihet. I mer än en tredjedel av de granskade länderna saknas förutsättningar för ett demokratiskt arbetsliv. Eller för demokrati över huvud taget.

Hoten mot arbetstagare, ekonomier och demokratier var utbredda i länder och på arbetsplatser redan före coronakrisen, vilket betyder att länder har stått sämre rustade för att möta krisen effektivt. Dessutom riskerar hoten att förvärras drastiskt när miljontals jobb går förlorade och när regeringar använder krisen som ursäkt för att inskränka grundläggande fri- och rättigheter mer än nöden kräver.

FN:s arbetsorganisation, ILO, ställer varje år stater till svars för överträdelser mot ILO:s konventioner om mänskliga rättigheter i arbetslivet. Syftet är att sätta stopp för att arbetstagare utnyttjas och exploateras.

I år ställdes ILO:s arbetskonferens in på grund av pandemin. När insynen i hur situationen ser ut för arbetstagare går förlorad är risken stor att en svår situation blir ännu värre - mer eller mindre i det fördolda. 

Sverige måste leda

De fackliga rättigheterna i världen färdas i en nedåtgående spiral och coronakrisen accelererar fallet. 

Nu krävs handlingskraft från de regeringar i världen som värdesätter mänskliga rättigheter i arbetslivet. Den svenska regeringens demokratisatsning, och det utrymme som där har givits åt fackliga rättigheter, är angelägen.

Ambitionsnivån i regeringens satsning sätts nu på prov. Regeringen måste fortsätta att ställa länder och arbetsgivare som bryter mot lagar och regler till svars, och outtröttligt stå upp för arbetstagares rättigheter. Inte minst nu när ordinarie granskning genom ILO utgår.

En stark, global fackföreningsrörelse och välfungerande samarbeten mellan arbetsmarknadens parter är nödvändiga för att vi ska nå FN:s globala mål för hållbar utveckling. Även om prioriteringarna hittills under pandemin naturligt har handlat om hälsa och humanitära insatser får regeringen inte vänta för länge med internationella insatser för att skapa förutsättningar för nya, trygga jobb och möjligheten att kunna verka fackligt.

Det krävs ett fortsatt och konkret stöd från och till den internationella fackföreningsrörelsen för att utvecklingen ska gå åt rätt håll. Vi behöver starka allianser för mänskliga rättigheter i arbetslivet, nu och bortom krisen, som inkluderar stater, fackföreningar och arbetsgivare.

Tillsammans kan vi arbeta för en demokratisk återuppbyggnad av världens ekonomier för att garantera mänskliga rättigheter i arbetslivet och för att slippa se en ännu sämre utveckling i 2021 års Global Rights Index.

Therese Svanström, ordförande TCO

Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande LO

Göran Arrius, ordförande Saco

Sofia Östmark, kanslichef Union to Union