Go to main navigation
Man sitter vid valaffisch

"Rösta för Kuba – delta", står det på en banderoll på Kuba, inför valet 2018. Ett valsystem, som Svensk-Kubanska föreningen, anser att Sverige bör respektera.

Foto: Shutterstock

debatt

”Sveriges utvecklingssamarbete med Kuba måste vara ömsesidigt”

Regeringen hånar det kubanska folket och använder sig av översittarmetoder. Sverige har i själva verket mycket att lära av Kuba, vilket den nya Kubastrategin bör ta i beaktande, skriver Svensk-Kubanska föreningen. 

SIDA har fått i uppdrag av regeringen att lämna underlag för en ny strategi för utvecklingssamarbete med Kuba 2021 - 2025 senast 30 oktober 2020. Enligt Utrikesdepartementets (UD) pressmeddelande från i juni i år är utgångspunkterna följande:

”I uppdraget till Sida ligger att föreslå vad som kan uppnås under strategiperioden inom områden som demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatens principer, jämställdhet, inkluderande ekonomisk utveckling, miljö- och klimatmässigt hållbar utveckling och biologisk mångfald.

Anvisningarna ges i en tid då vissa politiska förskjutningar har ägt rum i Kuba, exempelvis genom en konstitutionell reformprocess och ökad tillgång till internet. Samtidigt förblir de politiska och medborgerliga rättigheterna kraftigt kringskurna och nödvändiga ekonomiska reformer har uteblivit. I denna kontext bidrar det svenska utvecklingssamarbetet till att förbättra förutsättningarna för människor som lever i fattigdom och förtryck.”

UD ger här uttryck för en tydlig översittarattityd. Sverige är bäst och ska uppfostra det fattiga och förtryckande Kuba att sköta en stat, enligt UD. Det är ingen bra ingång i ett samarbete. Ett samarbete kräver ömsesidig respekt och en nyfikenhet på vad vi kan lära av varandra.

Det är anmärkningsvärt att UD inte nämner Kubas största problem när det gäller ekonomin, nämligen USA:s 60-åriga och allt hårdare ekonomiska blockad, som syftar till att svälta ut det kubanska folket. Den drabbar också svenska företag som med verksamhet i Kuba straffas eller hindras om de vill handla med USA. 

Sverige fördömer varje år blockaden i FN:s generalförsamling, tillsammans med nästan alla länder i världen. 

Vi vill ta upp några av sakfrågorna i ett samarbetsperspektiv:

Vi börjar med demokratin. Kubaner är röstberättigade från 16 års ålder och väljer vart femte år en representant till kommunfullmäktige från sitt kvartersdistrikt. Inga partier får ställa upp i valen, utan man röstar på en person efter duglighet. Det borde vara intressant att genomföra jämförande utvärderingar av ländernas valsystem.

När det gäller mänskliga rättigheter finns också intressanta skillnader att studera. Sverige betonar vissa rättigheter som pressfrihet medan Kuba till exempel betonar rätten till en bostad.

Rättsstatens principer är främst åsidosatta i den del av Guantanamoprovinsen som är ockuperad av USA. Kuba har i övrigt ett rättssystem som närmar sig Sveriges. Ömsesidiga erfarenheter utbyts redan mellan svenska och kubanska jurister.

Jämställdhet är en viktig fråga i båda länderna och där borde ett erfarenhetsutbyte vara givande.

Ifråga om hållbarhet och biologisk mångfald har Sverige mycket att lära av Kuba. Kubanernas koldioxidutsläpp är bara en fjärdedel av svenskarnas och kubanerna klarar sig på motsvarande ett jordklots resurser på ett år, medan svenskarna kräver resurser motsvarande fyra jordklot. Kuba har vidsträckta skärgårdsområden med stränga naturskyddsbestämmelser medan svenska skärgårdar är hårt exploaterade.

UD påstår att det svenska samarbetet förbättrar förutsättningarna för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det är ett hån mot ett folk som valt en demokratisk socialism, som erbjuder alla invånare en gemensamt finansierad grundtrygghet som det svenska folkhemmet aldrig lyckades uppnå.

Det bästa utvecklingssamarbete som Sverige skulle kunna erbjuda vore att i samråd med kubanerna kartlägga de sektorer som drabbats värst av USA:s blockad och där bistå med stödåtgärder.

Jan StrömdahlSvensk-Kubanska Föreningen i Stockholm