Go to main navigation
parul_sharma_malin_johnasson.jpg

Parul Sharma, människorättsjurist och hållbarhetsexpert och Malin Roux Johansson, generalsekreterare på anti-trafficking organisationen RealStars.

debatt

Swedbank, Nordea, SEB m.fl. – hur ser ni på ert arbete i förhållande till människohandlare?

Sexhandeln på nätet pågår med hjälp av tjänster från Mastercard och Visa. Men företagen menar att ansvaret ligger hos bankerna. Hur ser storbankerna på sitt inlösande uppdrag i förhållande till människohandlare? Det undrar Parul Sharma och Malin Roux Johansson.

Digitaliseringens framfart hjälper till att driva utvecklingen framåt inom allt från vård och skola till infrastruktur och miljöfrågor. Inte minst Almedalsveckan visar hur populärt det är att diskutera digitalisering. Möjligheterna är många men även utmaningarna.

Olika hållbarhetsintressenter lägger cirkulär ekonomi nästan helt i digitaliseringens famn, det är här det ska hända, det är i digitaliseringen lösningarna sitter.

I dag kan vi köpa och sälja kroppar på nätet genom digitala bordeller, en mycket lukrativ och i princip riskfri bransch. I Sverige finns idag ett tiotal hemsidor där män som vill köpa sex kan välja bland ett stort utbud av kvinnor, de flesta utländska och många tillgängliga dygnet runt. Att det verkligen handlar om vuxna kvinnor och inte barn, är något som är extremt osäkert.

Använder digitala betaltjänster

En förutsättning för att sexhandeln på nätet ska fungera är att de digitala bordellerna kan erbjuda sina kunder – det vill säga de som köper annonser – att betala med betalkort eller andra digitala betaltjänster. Det här är tjänster som levereras av företag som till exempel Mastercard och Visa, som ofta har en uppförandekod som förbjuder den här typen av kränkande användning.

Detta är företag som väldigt ofta ingår i fattigdomsbekämpande projekt och skyltar högt med kvinnors rättigheter. Mastercard har till och med skrivit under FN:s Global Contact internationella principer om mänskliga rättigheter, anti-korruption, arbetstagarnas rättigheter och miljöfrågor.

Företagen hänvisar till bankerna

Trots det är det inget av dessa två företag som har försökt stoppa användningen av betaltjänster på digitala bordeller i Norden, enligt en färsk rapport som nyligen lanserades av anti-trafficking organisationen RealStars och tidningen Faktum. Istället menar företagens kommunikatörsansvariga för Norden och den Baltiska regionen att det är handlarens inlösande bank som är ansvarig.

Med det menas de facto banker som Swedbank, Nordea, SEB och så vidare. Tyvärr är kunskapen kring de digitala bordellernas framfart väldigt låg eller så står frågan oprioriterad hos de nordiska bankerna? Hur som är det väldigt tyst i frågan.

Tar ansvar i USA – men inte i Norden

Det märkliga är dock att sommaren 2015 fick Visas ledning ett brev från sheriffen i Cook County, i USA-delstaten Illinois, med önskemålet att kortföretaget skulle sluta tillåta korten att användas för att köpa annonser på den digitala bordellen Backpage Adult Section. Visas talesperson uttalade sig i medierna och sa att företaget har regler som förhindrar att korten används för att betala för olagliga aktiviteter. Visa såg till att korten inte längre kunde användas på Backpage.

Man har alltså tagit ansvar för de mänskliga rättigheterna i USA men har en annan hållning i Norden och Baltikum. Baltikum som ju klassas som en högrisk region för just sexhandel och trafficking.

Nutida slaveri

Vad handlar då digitala bordeller om? Jo det handlar om sexhandel och nutida slaveri, det handlar om barn och kvinnor som varje dag utsätts för sexuellt och psykiskt förtryck. Företag i Norden kan nu vara med och strypa dels tillgången till utsatta människors kroppar och det växande nutida slaveriet, där digitaliseringen gör det allt mer möjligt att handla med människor nästan helt riskfritt.

Menar den finansiella sektorn i Norden allvar med Agenda 2030, så ska man nog läsa delmål 5.2 och delmål 16.2 noggrant, då till och med FN:s hållbarhetsmål understrukit vikten av avskaffandet och elimineringen av övergrepp och människohandel. Ett bredare hållbarhetstänk är akut, och bortom gröna obligationer!

Det skadar heller inte att för ett ögonblick blunda och tänka på den livrädda flickan som dagligen måste sälja sin kropp för att överleva, i en svensk stad någonstans. Mastercard och Visa visar på sin otydlighet, men det intressanta vore ju att förstå hur ser bankerna på sitt inlösande uppdrag i förhållande till människohandlare? Kan det tänkas att ett par växlar läggs in i arbetet mot människohandeln på banker i alla fall i Sverige?

Parul Sharma, människorättsjurist och hållbarhetsexpert

Malin Roux Johansson, generalsekreterare på anti-trafficking organisationen RealStars