Go to main navigation
ulrikamodde.jpg

Ulrika Modéer svarar på en debattartikel från företrädare från Svenska kyrkans internationella arbete.

Foto: Fredrik Hjerling

REPLIK

Ulrika Modéer: "Inte sant att hälften av det svenska biståndet inte redovisas"

Det finns alltid mer att önska vad gäller uppföljning och resultatredovisning, men det är viktigt att höja blicken, skriver Ulrika Modéer, assisterande generalsekreterare vid UNDP, i en replik.

Det är tisdag efter FN:s 73:e generalförsamling. För en vecka sedan stod USA:s president i talarstolen och talade om sitt America First. Men det fanns ytterligare budskap, den här gången talade han till de andra nationerna, om att var och en måste se till sitt. Han motiverade mycket tydligt varför USA valt att frånträda Parisavtalet, varför man inte accepterar ICC:s jurisdiktion och varför man ifrågasätter gemensam finansiering för utvecklingsinsatser och för att hantera den akuta klimatutmaningen. 

Frankrikes Macron kontrasterade med betydelsen av att upprätthålla en liberal och regelbaserad världsordning. Tyskland svarade med att annonsera ytterligare satsningar på klimat- och utvecklingsfinansiering. Storbritannien har också ökat insatserna med sitt Global Britain som grund. 

Men så här, tisdagen efter, så är vi många som känner att det blåser snålblåst. Nationalism, protektionism och populism riskerar att ta över den internationella dagordningen. Och detta sker i en tid då vi med utgångspunkt i internationell rätt, folkrätt och mänskliga rättigheter måste hantera fler utdragna konflikter än världen sett på decennier, fler flyktingar och fler migranter. I en tid när forskningen ger vid handen att inte ens om vi lever upp till alla löften i Parisavtalet - inte ens då klarar vi klimatutmaningen. 

Samarbete viktigare än någonsin

Det sker helt enkelt i en tid då vi behöver en regelbaserad dagordning och ett multilateralt samarbete, mer än på länge. Det gäller EU, det gäller FN och för den delen utvecklingsbankerna som genom sin finansiering spelar en stor roll. 

Detta är vad jag funderar över när jag tar mig till mitt arbete i FN. På tunnelbanan scrollar jag facebook-flödet. Ser att några av de klokaste i den svenska debatten skriver i Omvärlden. Blir förstås nyfiken och ser att Erik Lysén och Gunnel Axelsson Nycander väljer att ånyo lyfta debatten om hur Sverige ”komponerar sitt bistånd”. Det är en viktig diskussion som bör ta sin utgångspunkt i hur Sverige, i den tid vi befinner oss, bäst och mest effektivt stödjer fattigdomsbekämpning, motverkar det minskade utrymmet för MR och stödjer en hållbar utveckling. 

Läs Gunnel Axelsson och Erik Lyséns debattartikel här.

Men det är inte vad artikeln lyfter. Istället kommer påståenden om att det saknas system för beredning, uppföljning och resultatredovisning av det omfattande multilaterala biståndet. Rubriken om att hälften av svenskt bistånd saknar resultatredovisning borde göra varje läsare otroligt upprörd. 

Stämmer då detta och vad görs för att säkerställa transparens och kvalitet i planering och uppföljning? I inledningen av förra mandatperioden beslutade regeringen att för första gången ta fram och fatta regeringsbeslut om strategier och budget för de enskilda institutionerna. Därtill att uppdatera den samlande multistrategi som kom till 2007 och att för första gången presentera en samlad resultatredovisning. Alla dessa styrnings- och uppföljningsinstrument ska läggas till det omfattande arbete av styrning och uppföljning som sker i styrelsearbete, genom strukturerade finansieringsdialoger, genom projekt- och programredovisning och årsrapporter, och genom kontinuerlig strategisk dialog. Detta sker i samordning mellan UD och Sida för att säkerställa en uppföljning med ett kritiskt fältperspektiv. Under de gångna åren har jag själv medverkat till att UD bjudit in till återkommande möten för att Sverigelaget med svenska enskilda organisationer skulle kunna bidra till ökad kvalitet i arbetet. Det gjordes till exempel inför kapitalhöjningen till Världsbanken där Sverige inte ökade sin andel men där Sverige väl ökat sitt inflytande i förhållande till andel. 

Det har skett genom ett fokuserat arbete för att säkerställa att banken har så kallade safeguards för bland annat mänskliga rättigheter, genom fokus på arbete med konfliktfrågor, klimatet och jämställdhet. Ett strategiskt arbete från svensk sida kan bidra till att Sverige får stort genomslag för viktiga frågor, till samordning och kostnadseffektivitet. 

Sverige kan bidra till ett bättre system

Jag har tillbringat största delen av mitt yrkesverksamma liv i civilsamhället och efter fyra år som statssekreterare med ansvar för det svenska biståndet arbetar jag nu på UNDP. Min erfarenhet är att det alltid finns mer att önska vad gäller transparens, planering, uppföljning och resultatredovisning. Men påståendet att hälften av svenskt bistånd inte redovisas är absurt och helt enkelt inte sant.

Jag delar mer än gärna med mig av mina erfarenheter från de system jag jobbar i nu, och jag bjuder mer än gärna in till en diskussion om hur Sverige och svenska aktörer kan bidra - till bättre system, ökade resultat och - vilket jag hoppas kommer att bli en diskussion i Sverige - hur Sverige kan bidra till att upprätthålla tilltron till en regelbaserad världsordning som tar sin utgångspunkt i mänskliga rättigheter och som levererar detsamma.

Efter Generalförsamlingen följer högnivåmötena kring migration och flyktingskap, sedan följer ett EU-val som blir avgörande för inriktningen av EU:s långtidsbudget, efter det kommer nästa klimattoppmöte. Vi måste höja blicken och skärpa strategierna för att möta en otroligt utmanande framtid. Sverige är väl rustat för att ha en aktiv roll. Ta den. Och säkerställ en saklig debatt.

Ulrika Modéer,
assisterande generalsekreterare vid FN:s utvecklingsprogram UNDP, tidigare statssekreterare vid Utrikesdepartementet och innan dess i många år yrkesverksam i det svenska civilsamhället