Go to main navigation
debatt_CRD_Jennische_Pettersson.jpg

Om Sverige godkänner avtalet blir budskapet till den kubanska regeringen att det inte spelar någon roll hur de behandlar sina medborgare, skriver Anders L Pettersson och Erik Jennische på Civil Rights Defenders.

Foto: David Lagerlöf, Civil Rights Defenders

debatt

V och M måste ta tillvara möjligheten att stoppa EU:s kravlösa Kuba-avtal

Det är nu upp till V och M att avgöra om EU ska ingå ett samarbetsavtal med Kuba, utan att landet genomför demokratireformer. Vi hoppas att partierna tar tillvara denna möjlighet och visar att de står bakom de kubanska MR-försvararna, skriver Civil Rights Defenders.

Människorättsdialogen mellan EU och Kuba i Bryssel häromveckan hade kunnat bli ett viktigt tillfälle att lyfta människorättssituationen på Kuba. Istället blev det bara ytterligare en i raden av besvikelser.

Endast tre kubanska civilsamhällesorganisationer deltog. Samtliga med nära band till det styrande kommunistpartiet. Den kubanska regeringen kunde även kontrollera vilka europeiska civilsamhällesorganisationer som fick delta. Därmed bjöds inte några europeiska organisationer som arbetar på Kuba in.

MR-situationen har förvärrats

Sedan Europeiska rådet undertecknade samarbetsavtalet med den kubanska regeringen i slutet av 2016, och Europaparlamentet ett halvår senare gav det sitt stöd, har människorättssituationen i landet förvärrats påtagligt. Antalet politiska fångar har ökat, människorättsförsvarare och demokratiaktivister har tvingats i exil eller fått så stark polisbevakning att de inte längre kan agera utan att gripas.

Förra veckan gästades Civil Rights Defenders av två kubanska människorättsjurister. Egentligen skulle fyra kommit, men de kubanska myndigheterna förbjöd två av dem att lämna landet.

I augusti dömdes den oberoende journalisten Roberto Quiñones Haces till ett år i fängelse. Den 1 oktober greps demokratiaktivisten José Daniel Ferrer av polisen och sedan den 4 oktober har han inte haft kontakt med sin familj. Några formella anklagelser mot honom har inte presenterats.

Konstnären Luis Manuel Alcántara greps också häromveckan och anklagas för att ha skändat den kubanska flaggan för att han använde den i en performance. Människorättsaktivisten Maria Elena Mir Marreros hem förstördes i slutet av september när polis bröt sig in och beslagtog alla hennes värdesaker. Bara i år har hon gripits mer än ett halvdussin gånger.

Regimen struntar i EU-avtalet

Dessa exempel – som så många andra – visar att den kubanska regeringen helt struntar i att EU-avtalet säger att parterna ska respektera de mänskliga rättigheterna. Och den vill uppenbarligen inte att någon annan ska delta i en dialog med EU om mänskliga rättigheter.

Samtidigt har EU avstått helt från att kritisera den kubanska regeringen.

För det kubanska ledarskapet har avtalet inneburit att ett möjligheternas fönster öppnats inom vilket den i rask takt har reformerat kommunistpartiet, regeringen, konstitutionen och vallagen. Men inte för att skapa mer öppenhet eller demokrati, utan för att modernisera maktapparaten så att ledarskapet kan behålla kontrollen.

Även om avtalet redan godkänts av EU-institutionerna måste det också godkännas av de enskilda medlemsländerna. Sverige är ett av tre länder som ännu inte gjort det.

I somras drog den svenska regeringen tillbaka sin proposition om att godkänna avtalet från riksdagen, eftersom den inte fick en majoritet av ledamöterna med sig. Beslutet möttes med stor glädje i Kubas demokratirörelse och 391 aktivister skrev ett brev till dåvarande utrikesminister Margot Wallström för att visa sitt stöd.

Deras glädje blev dock inte långvarig. Regeringen skickade nämligen tillbaka propositionen till riksdagen igen bara några veckor senare. Nu hoppas regeringen återigen på stöd. C, KD, L och SD har dock yrkat på avslag på propositionen.

Avgörandet ligger hos V och M

Det är alltså upp till Vänsterpartiet och Moderaterna att avgöra om EU ska ingå ett samarbetsavtal med Kuba, utan att landet genomför några reformer vad gäller demokrati och mänskliga rättigheter.

Om Sverige godkänner avtalet blir budskapet till den kubanska regeringen att det inte spelar någon roll hur de behandlar sina medborgare. Att medlemsländerna enskilt ska godkänna avtalet är inte en formalitet. Det är EU-ländernas möjlighet att kontrollera att Kuba står för de principer om mänskliga rättigheter som finns inskrivna i avtalet.

Vi hoppas självklart att M och V tar denna möjlighet tillvara och visar att de står bakom de kubanska människorättsförsvararnas krav på att demokratiska reformer måste genomföras innan avtalet godkänns.

Anders L Pettersson, Executive director, Civil Rights Defenders.

Erik Jennische, programchef, Latinamerika, Civil Rights Defenders.