Go to main navigation
3311542781_6175233576_o.jpg

I och med att Sverige varken arbetar för lagstiftning nationellt, eller vill vara delaktiga i förhandlingar på internationell nivå, kan vi konstatera att mänskliga rättigheter inte är en prioriterad fråga i Sveriges investerings- och handelspolitik, skriver företrädare för FIAN Sverige, Latinamerikagrupperna, Afrikagrupperna, Jordens Vänner, Greenpeace Sverige och End Ecocide Sweden.

Foto: United Nations Photo

DEBATT

Varför står inte Sverige upp för mänskliga rättigheter?

Sverige arbetar varken med nationell lagstiftning eller deltar i de pågående FN-förhandlingarna om att hålla företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter. Därmed kan vi konstatera att mänskliga rättigheter inte är en prioriterad fråga i Sveriges investerings- och handelspolitik, skriver företrädare för en rad civilsamhällesorganisationer.

FN-förhandlingarna om det så kallade ’Binding Treaty on Business and Human Rights’ syftar till att ge stater redskap för att hålla företag ansvariga vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna – ofta som en konsekvens av bristande miljöhänsyn – och säkerställa brottsoffrens tillgång till rättslig prövning. Detta för att få stopp på den straffrihet för transnationella företag som i praktiken råder inom internationell rätt i dag.

Nu finns ett reviderat utkast till  FN-fördraget och förhandlingarna fortsätter i Genève i oktober. Hittills har intresset från den svenska regeringen lyst med sin frånvaro. Detta trots att det inom förhandlingarna finns stöd för prioriterade linjer av Sveriges regering och EU.

Underligt att Sverige inte deltar i FN-förhandlingarna

Vi tycker att det är underligt att Sverige, som ser sig som ledande inom hållbart företagande, miljöfrågor och feminism, inte deltar i förhandlingarna. De argument regeringen lyft för sitt ställningstagande är att fördraget inte bygger på FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter, UNGP, att fördraget inte omfattar alla företag, utan bara transnationella, samt slutligen att det är staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter. Regeringen är även kritisk till att det är Ecuador och Sydafrika som varit drivande i processen.

Det reviderade utkastet till fördraget har ändrats på samtliga områden där både Sverige och EU tidigare uttryckt skepticism. Fördraget styrker nu alltså regeringens både första och andra invändning, genom att stärka UNGP och bredda vilka företagsverksamheter som fördraget gäller.

Ann Linde, tidigare utrikeshandelsminister, sa även i en interpellationsdebatt i riksdagen att hon vill understryka att om stater fullföljde sitt ansvar skulle vi komma långt i arbetet med företagande och mänskliga rättigheter. Det reviderade fördraget styrker även denna position om staters skyldighet att skydda mänskliga rättigheter och i sin tur förhindra eller kompensera brott som begåtts av företag med hemvist i landet.

Än så länge bara fina ord

FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter, UNGP, som Sveriges regering stödjer är inte bindande utan helt frivilliga att följa. Det finns alltså inte några lagkrav på företag att efterleva FN:s principer i dag, vilket innebär att det saknas bindande mekanismer för ansvarsskyldighet och ersättning till offren. Många stater, inklusive Sverige, har inte heller någon extraterritoriell lagstiftning som möjliggör juridisk prövning för brott mot mänskliga rättigheter begångna utomlands.

Att företag inte är straffrättsliga subjekt och att Sverige inte har extraterritoriell lagstiftning när det gäller företags kränkningar av de mänskliga rättigheterna utomlands gör att Sverige är på milsvida avstånd från att ta ansvar för påståendet att vara ett föregångsland för kvinnors, barns och minoriteters rättigheter i de länder Sverige tycker om att göra affärer med. I och med att Sverige varken arbetar för lagstiftning nationellt, eller vill vara delaktiga i förhandlingar på internationell nivå, kan vi konstatera att mänskliga rättigheter inte är en prioriterad fråga i Sveriges investerings- och handelspolitik.

Än så länge är det bara fina ord vi ser från regeringen, som förväntar sig att svenska företag ska agera föredömligt, men samtidigt inte vill lagstifta om konsekvenser när svenska företag gör sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter i sina leverantörsled.

Uppmanar Sverige att delta i förhandlingarna

Vi uppmanar svenska regeringen att delta i förhandlingarna och att stödja ett bindande FN-fördrag samt att arbeta parallellt för en nationell lagstiftning som gör det obligatoriskt för företag att göra riskanalyser och ta fram åtgärdsplaner för mänskliga rättigheter, så kallad ‘human rights due diligence’.

Ett bindande FN-fördrag för företag och mänskliga rättigheter skulle skydda de människorättsförsvarare, sociala rörelser och småbrukare som vi samarbetar med och som dagligen sätter sina liv i fara för att försvara sina rättigheter när naturresurser exploateras. Utifrån vår analys behöver fördragets reviderade utkast stärkas ytterligare då mänskliga rättigheter som prioritet har tagits bort och då transnationella företag inte längre nämns specifikt. Vi tycker även att skyddet för människorättsförsvarare bör stärkas ytterligare genom att innefatta en feministisk analys och bejaka särskilt utsatta grupper i fördraget.

FN-fördraget om företag och mänskliga rättigheter syftar till att täppa till juridiska kryphål på internationell nivå, hålla transnationella och andra företag ansvariga för kränkningar av mänskliga rättigheter och säkerställa brottsoffrens tillgång till rättslig prövning. Utan konsekvenser kommer fina ord i koder och handlingsplaner fortsätta att bara vara fina ord. Vi uppmanar regeringen och Anna Hallberg, som ny utrikeshandelsminister, att lägga sin kraft på att bidra till processer nationellt och internationellt för bindande regler som har verkan på riktigt!

Under förhandlingarna i Genève, den 14 till 18 oktober, har Sverige möjlighet att ta ställning och agera för mänskliga rättigheter och miljö.

Hanna Dahlström, kanslichef FIAN Sverige

Klara Knapp, ordförande Latinamerikagrupperna

Louise Lindfors, generalsekreterare Afrikagrupperna

Mikael Sundström, ordförande Jordens Vänner

Parul Sharma, Sverigechef Greenpeace

Peder Karlsson, ordförande End Ecocide Sweden