Go to main navigation
Riksdagen

Fördelarna med ett generellt välfärdssystem är inte bara att man slipper kostsamma behovsprövningar och gränsdragningsproblem, undersökningar visar också att stödet för utjämning och viljan att betala skatt ökar om alla upplever att de får ut något av systemet, skriver Sara Heikkinen Breitholtz (S), riksdagsledamot med ansvar för IMF och Världsbankenfrågor i utrikesutskottet. 

debatt

Världsbanken och IMF borde satsa mer på generell välfärd

Under den här veckan äger Världsbankens och IMF:s höstmöte rum. Det är organisationer som haft stort inflytande på utvecklingssatsningar runt om i världen. Nu är det dags att dessa organisationer satsar mer på generell välfärd som gynnar alla, skriver Sara Heikkinen Breitholz (S), riksdagsledamot i utrikesutskottet.

Den 14:e oktober öppnade Världsbankens och IMF:s höstmöte. Sverige är en viktig bidragsgivare och deltagare inom båda organisationerna. Det är två organisationer som betyder väldigt mycket för att påverka och främja utveckling i alla delar av världen. Det är också organisationer som under de senaste decennierna – med rätta – mött mycket kritik, framförallt från vänsterhåll, för sina policyrekommendationer.

På 1980- och 1990-talen så handlade råden från IMF och Världsbanken i hög grad om avregleringar och privatiseringar. Det är också villkor som organisationerna ställt i avtalen med mottagarländerna. De senaste åren har IMF och Världsbanken delvis ändrat sitt tonläge och sina rekommendationer. Jämlikhet och fattigdomsbekämpning lyfts fram alltmer. Idag är det dessa gamla institutioner som talar om behovet av jämlikhet och samtidigt varnar de för vad en utbredd ojämlikhet kan föra med sig. Det är mycket välkommet.

Därför är det synd att organisationerna fortfarande lägger ett så stort fokus på insatser riktade mot de allra fattigaste. När vi socialdemokrater byggde upp den svenska välfärdsstaten under efterkrigstiden så valde vi att göra stöden generella i så stor utsträckning som möjligt. Alla barnfamiljer får barnbidrag, inte bara de fattigaste.

Fördelarna med ett generellt välfärdssystem är inte bara att man slipper kostsamma behovsprövningar och gränsdragningsproblem, undersökningar visar också att stödet för utjämning och viljan att betala skatt ökar om alla upplever att de får ut något av systemet. Därför borde Världsbanken och IMF inte ställa krav på mottagarländerna att rikta sina sociala insatser, utan se till det som verkligen fungerar.

En studie som Act Svenska kyrkan gjort av 38 program i utvecklingsländer visar att generella program har större träffsäkerhet (det vill säga når de grupper de är tänkta att nå) än mer riktade program. Allra störst täckning har program som är helt universella.

IMF och Världsbanken bör lära av vetenskap och beprövad erfarenhet. Världens länder har i Agenda 2030 satt upp målet att utrota fattigdomen till år 2030. Det mesta tyder på att det målet inte gynnas av att bara av rikta insatser till de allra fattigaste. Tvärtom- det är också viktigt att bygga upp en generell välfärd som gynnar alla.

Sara Heikkinen Breitholtz (S), riksdagsledamot med ansvar för IMF och Världsbankenfrågor i utrikesutskottet