Go to main navigation
post_gomez.jpg

Soraya Post, EU-parlamentariker och Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson för Feministiskt initiativ. 

Foto: Oscar Stenberg

debatt

Västsahara-omröstningen – en vattendelare bland EU-politiker

Omröstningen om EU:s handelsavtal med Marocko visade vilka politiker som valde girighet framför rättsprinciper och Västsaharas folk. Kommissionen ville sälja folkrätten för att hålla flyktingar borta från EU – och parlamentet köpte det. Det skriver företrädare för Feministiskt initiativ.

Marocko har en position liknande Turkiets, en möjlighet att släppa på eller stoppa flödet av migranter till EU. Detta utnyttjar den marockanska diktaturen flitigt för att slippa ta ansvar för att den i 44 år har ockuperat ett annat land med enorma naturtillgångar både på land och i havet – Västsahara.

I en tid då många europeiska ministrar darrar så knäskålarna skakar av tanken på att ta emot flyktingar är detta ett effektivt förhandlingsmedel. Att flyktingarna kommer från alla de länder som fram till för inte så länge sedan koloniserades av just européer, och vars konflikter nu rör mark- och naturtillgångar som många gånger kontrolleras av de forna kolonialmakternas storföretag, är inget som diskuteras nämnvärt i Europa.

EU-domstolen har flera gånger slagit fast att endast Västsahara kan förhandla om handelsavtal som rör tillgångarna i landet. Rätten till självbestämmande och avkolonisering handlar också om rätten att råda över naturen och dess resurser, oavsett var det sker. I FN finns sådan representation från Västsahara, men EU-kommissionen och ministerrådet låtsas helt enkelt inte om det.

Istället hävdar EU-kommissionen att den fört dialog med en mängd västsahariska organisationer och att ingen hade några invändningar. Det avslöjades senare som ren lögn – endast ett fåtal organisationer har fått yttra sig och inte en enda av dem visade sig vara västsaharisk. Enligt organisationer med insyn, såsom Western Sahara Resource Watch, har de organisationer man kontaktat enbart bestått av marockanska bosättare eller varit direkt kontrollerade av marockanska regimen.

Att ljuga, hyckla, kolonisera och plundra på det utstuderade sätt som EU tillsammans med Marocko gör kan inte vara lagligt. Och det är det inte heller. Både folkrätten och EU:s eget regelverk förbjuder det som händer just nu. FN:s och världssamfundets linje gäller, Marocko har inte rätt till territoriet och ockupationen strider mot internationell lag.

Problemet är att det inte finns någon som kan tvinga EU:s makthavare att följa lagarna. Både EU-domstolen och FN är mycket, mycket tydliga men inga konsekvenser förutom skammen väntar de kommissionärer och ministrar som kokat ihop det här.

Onsdag den 16 januari röstade EU-parlamentet igenom kommissionens senaste förslag kring nytt handelsavtal med Marocko, som alltså går ut på att sätta allt rättsmedvetande åt sidan för att EU ska slippa flyktingar och för att europeiska storföretag ska kunna tjäna pengar på ockuperat vatten och mark utan det internationella samfundets insyn.

Att trycka ja eller nej var i det här fallet en skiljeväg som knappast kan bli tydligare för en EU-parlamentariker, och visar klart och tydligt vilka principer som styr varje politiker.

Vårt råd till dig som ska rösta i EU-valet i vår är att gå in på EU-parlamentets hemsida och kika på hur de svenska politikerna röstat. Efter den här omröstningen vet vi var vi har varandra!

Soraya Post, EU-parlamentariker, Feministiskt initiativ

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson och föreslaget tredjenamn till EU-parlamentet, Feministiskt initiativ