Go to main navigation
Hans Linde, Vänsterpartiet

Hans Linde, utrikespolitisk talesperson, Vänsterpartiet.

Foto: Sotarn Otf

Debatt Riksdagsvalet 2014

V: ”Vi kan bli generationen som utrotar fattigdomen”

Det är i år 52 år sedan riksdagen antog proposition 100 och vårt land inledde sitt utvecklingssamarbete. Efter mer än fem decennier av svenskt bistånd vet vi att bistånd kan göra stor skillnad och vi vet vad som krävs för att biståndet ska vara framgångsrikt och nå sina mål.

Efter åtta år med en biståndspolitik som grundats i hemmasnickrade nyliberala teorier och som formats bakom stängda dörrar är det dags för ett rödgrönt bistånd som tar sin utgångspunkt i vårt lands breda erfarenhet av utvecklingssamarbete.

Fattigdomsbekämpning måste igen sättas i fokus för biståndet. Vi vet att vi kan bli generationen som utrotar fattigdomen. Framtida generationers dom kommer vara hård om vi försitter denna möjlighet. Ska vi lyckas minska fattigdom måste biståndet vara långsiktigt, förutsägbart, samstämmigt och det måste vara de som känner fattigdomen i sin vardag som sätter dagordningen för biståndet. På alla dessa punkter går idag utvecklingen åt fel håll. Svenskt bistånd har blivit kortsiktigt när mätbara resultat satts i ensidigt fokus. Biståndet har blivit oförutsägbart när det ska agera budgetregulator för andra utgiftsområden, inte minst migrationspolitiken. Arbetet med PGU har gått i stå. Detaljstyrningen från Stockholm har ökat.

Fattigdomens strukturer har förändrats. Majoriteten av alla fattiga bor i medelinkomstländer. Fattigdomen är med andra ord inte alltid resultatet av brist på resurser utan också ett resultat av att resurserna är ojämlikt fördelade. I dagens biståndspolitik ligger trots det fokus på tillväxt och individuella lösningar samtidigt som jämlikhet och de strukturer som upprätthåller fattigdom är en blind fläck.

Den stora majoriteten av världens fattiga är kvinnor. Utan en tydlig feministisk biståndspolitik som synliggör mäns och kvinnors skilda villkor och bryter ner ojämlikhet kommer vi inte kunna bekämpa fattigdomen. Trots vackra tal om kvinnors rättigheter de senaste åren så syns inte detta i de dagliga arbetet. Vi tror att det krävs tydliga mätbara mål – minst 50 procent av svenskt bistånd ska gå till kvinnor och minst 10 procent ska öronmärkas för arbetet med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Klimatförändringarna skapar nya utmaningar. Vi behöver sätta frågor om förnyelsebara energi, vatten och sanitet samt hållbar livsmedelsproduktion i centrum. Samtidigt krävs ett additionellt klimatbistånd som ligger utöver enprocentsmålet.

I grunden handlar det om att återupprätta solidariteten. Att fackligt aktiva i Vietnam, hbtq-aktivister i Centralamerika och kvinnor som kämpar för rätten till sin kropp ska känna att de har en vän och allierad i vårt land. För det krävs att vi byter regering och att vi byter biståndspolitik.

Hans Linde

Utrikespolitisk talesperson, Vänsterpartiet