Go to main navigation
debattveckan.jpg

Foto: Debattveckan

debattveckan

Debattveckan 10-16 juni

Utredning om Afghanistan och flyktingkrisen ska ge Sverige lärdomar. Och vad är det verkliga hotet mot världsfred – små eller stora vapen? OmVärlden sammanfattar veckans debatt i samarbete med biståndsdebatten.se

Utredningar i fokus

Med anledning av den pågående utredningen av Sveriges civila och militära insatser i Afghanistan 2002-2014 har det under veckornas lopp skrivits flera debattartiklar rörande ämnet. Anders Oljelund, pensionerad från Utrikesdepartementet (UD) och tidigare ambassadör i bl.a. Tanzania och vid Nato i Bryssel, skriver för bistandsdebatten.se om vikten av samordning kring mål och arbetssätt mellan olika aktörer. Efter att USA inlett militära operationer i Afghanistan 2011 föddes idén om Provincial Reconstruction Teams (PRT). Enskilda länder skulle ta ett militärt och civilt ansvar för specifika provinser i Afghanistan. I mars 2006 tog Sverige över ansvaret för ett stort område i norra Afghanistan. Anders Oljelund fick våren 2008 i uppdrag av UD att utreda insatserna i det svenska PRT-området och lämna förslag på åtgärder. I debattartikeln skriver han om bristerna i det internationella samfundets försök att skapa fred, stabilitet och demokrati i Afghanistan. ”Två militära operationer pågick samtidigt med delvis olika mål och arbetssätt”. Brist på samordning orsakade att PRT-konceptet medförde en fragmentisering av landet. 25 PRT-områden förvaltades av 12 länder, vart och ett på sitt sätt.

Samtidigt tillsätter regeringen en utredning om flyktingkrisen 2015. Thord Palmlund, chef för Invandrarverket 1980-88, skriver i Expressen om att ”vårt eget agerande orsakade flyktingkrisen”. Han ställer sig kritisk till att granskningen endast gäller 2015 och menar på att krisen i Mellanöstern började långt innan dess och att världens och  Sveriges handlande, eller brist på handlande, orsakande flyktingkrisen. Han vill se en ordentlig kartläggning av krisen och bland annat vad Sveriges reaktion var när flyktingströmmen ökade 2014 och hur SD inför valet 2014 utnyttjade den ökande flyktinginvandringen för att vinna röster.

Afrikas jordbruk är nyckeln till framgång

Många afrikanska länder står inför enorma utmaningar för att säkra livsmedelsförsörjningen och i nuläget hotas 50 miljoner människor av akut matbrist. Ökade biståndssatsningar på jordbruket är ett måste om man vill bekämpa fattigdom, miljöförstöring och hunger. Anneli Rogeman och Alarik Sandrup på biståndsorganisationen We effect, skriver i DN att Sida inte lyfter fram jordbruket i sitt underlag för Sveriges samarbetsstrategi för regionen 2016–2020. ”I underlaget nämns knappt jordbruket. Det trots att det är den i särklass dominerande ekonomiska sektorn och står för huvuddelen av försörjningen och användandet av naturresurser i regionen”, skriver dem. De menar även att en modernisering av jordbruket är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för ökad jämställdhet, eftersom kvinnor är överrepresenterade i jordbruket i Afrika. ”Det borde ligga högt på önskelistan för en svensk feministisk utrikespolitik”.

I en replik i DN svarar Torbjörn Pettersson, chef för Sidas Afrikaavdelning, att We Effects tolkning av Sidas strategier i området är missvisande. ”Att, som We Effect, läsa vår strategi för det regionala stödet, som utgör tio procent av vår verksamhet, och utifrån det dra slutsatser om allt Sidas bistånd i regionen blir missvisande”. Han menar att Sida ser till hela värdekedjan från produktion till försäljning. ”Förut kunde allt kategoriseras som just ”jordbruk”, nu återfinns det här stödet under namn som marknadsutveckling, handel, innovativ finansiering” och tillägger att Sida har särskilda insatser som fokuserar enbart på kvinnor.

Nedrustning vs allianser

Under ett seminarium på ambassaden House of Sweden talade Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist om säkerhet i Östersjöregionen och om vad han hoppades få ut av sitt möte med USA:s försvarsminister Ashton Carter. Rysslands auktoritära framtoning och nationalstatens betydelse har under lång tid varit ett orosmoment. SvD:s gästledare Aaron Korewa, moderat och skribent på nätsidan natobloggen.se, skriver om den heta frågan om ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato. ”Natomotståndare påstår ibland att vår alliansfrihet är respekterad i omvärlden. En självklar följdfråga borde vara - var då?” och menar att man tänker för mycket på vad Ryssland eventuellt ska tycka i frågan om ett svenskt medlemskap i Nato.

Oroligheterna för en upprustning kring Östersjön har även debatterats på annat håll. 1993 fattade nämligen Nordiska rådet ett enhälligt beslut om en rekommendation om Norden som en kärnvapenfri zon, men fullföljde inte frågan därefter. Robin Enander och Hanna Lundkvist, juriststudenter vid Umeå universitet och medlemmar av Svenska jurister mot kärnvapen (SJMK), föreslår i ETC att nedrustningsdelegationen borde ta upp frågan till behandling. Detta för att reducera riskerna och bygga förtroende mellan staterna.

Men trots oroligheter kring kärnvapen är det i dagsläget ett annat slags vapen som är nutidens verkliga massförstörelsevapen. Det finns nämligen runt 875 miljoner små och lätta vapen i världen, varav runt 75 procent ägs av civila. En stor del är illegala. Dessa små och lätta vapen tar 23 människoliv i timmen, 540 per dag eller en halvmiljon liv per år. Maria Andersson Willner, riksdagsledamot (S) och Karin Olofsson, Generalsekreterare för Parlamentarikerforum för små och lätta vapenfrågor, skriver på OmVärlden att frågan måste bli en naturlig del av utrikespolitiken. De skriver att illegala små och lätta vapen är det största hotet mot fred och utveckling. 

 

Helle Kikerpuu