Go to main navigation
Anki Wood

Chefredaktör Anki Wood.

Foto: Åse Bengtsson Helin/OmVärlden

Ledare

Global uppryckning på gång

Om drygt 1,5 år tickar tiden ut för FN:s åtta millenniemål. Mål nummer 1, att halvera fattigdomen, uppfylldes redan 2010, tack vare den starka tillväxten i Kina och Indien, skriver chefredaktör Anki Wood i sin ledare i nummer 4 2014 av OmVärlden.

Ytterligare några mål kommer troligtvis att uppnås innan 2015 är över, medan till exempel tillgång till sanitet och minskad mödra- och spädbarnsdödlighet, har långt kvar.

Sedan 2012 pågår ett omfattande arbete med att ta fram de mål som ska ersätta millenniemålen. Post 2015, som den nya agendan kallas, består just nu av ett jättelikt grupparbete. Representanter från ungefär 70 länder möts i New York en vecka i månaden för att diskutera vad som ska inkluderas.

Millenniemålen må ha kritiserats – och till och med hånats av vissa – men de lyckades sätta fokus på världens orättvisor. Oacceptabla förhållanden har identifierats och det är nu omöjligt för världssamfundet att inte fortsätta arbetet att komma till rätta med dem.

Som att över en miljard människor fortfarande lever i extrem fattigdom.
Inför Post 2015 har ambitionerna höjts. Den här gången ska målen inte bara rikta sig till utvecklingsländer. Nu ska fattigdomsbekämpning förenas med hållbar utveckling. De avtryck de rika ländernas livsstil gör i miljön och de klimatförändringar vi orsakar ska in i ekvationen.

Frågan om finansiering är naturligtvis avgörande för de nya målen. Vissa aktörer menar att med en god tillväxt så försvinner fattigdomen. Men det räcker inte – jämlikhet uppnås bara om tillväxten är inklusiv och når de allra fattigaste i alla länder.

Det tycks finnas en bred enighet om att mycket av finansieringen måste komma från inhemska resurser. Det innebär att problemet med skatteflykt nu måste tas på djupaste allvar och bekämpas.

Skattebaserna måste också breddas, vilket kommer att kräva en effektivare skatteadministration i många länder. Även länder som är ytterst fattiga och som inte kan ta ut mer skatt av befolkningen, har ofta möjlighet att få in mer till statskassan genom att täppa till skattesmitarhålen. Hålen som gör att stora summor försvinner utomlands, bland annat till olika skatteparadis – inte minst när värdefulla naturresurser utvinns. För att få stopp på det krävs ett beslutsamt internationellt samarbete.

Det globala biståndet är bara en liten del av finansieringen, men även det måste diskuteras.

Kanaliseras det verkligen till de mest behövande länderna och till rätt sektorer?

Nu gäller det att enas om nya mål och delmål och att formulera dem så att de går att kommunicera och skapa engagemang. Det är en stor och viktig utmaning. FN:s Olav Kjørven sammanfattade nyligen situationen på ett seminarium i Stockholm: Vi behöver denna agenda mer än någonsin och kostnaden att inte ha den kommer att bli mycket större än att inte ha den.

Läs mer om detta arbete i en intervju med Sveriges Post 2015-ambassadör, Anna Brandt. I det här numret granskar vi också de märkliga turerna på FN-universitetet World Maritime University i Malmö. När Sida halverade det svenska bidraget efter en korruptionsskandal, betalade näringsdepartementet ut motsvarande summa från biståndsbudgeten. Vi besöker Colombia och möter en guldrusch som ersatt kokaindustrin. Vi har också besökt en av de två spanska enklaverna i Marocko, vars rakbladsförsedda stängsel ska stoppa desperata flyktingar som hoppas kunna ta landvägen in i Europa. 

Anki Wood