Go to main navigation
Berta Cáceres

Miljökämpen Berta Cáceres var ledare för We Effects partnerorganisation COPINH innan hon mördades för tre år sedan.

Foto: Goldman Environmental Prize

krönika

Berta Cáceres och den kokande grodan

Miljökämpen Berta Cáceres hade humor och kunde berätta om hoten så att alla gapskrattade. Nu, tre år efter mordet, måste vi prata mycket mer om det krypande utrymmet för demokratin som liknar berättelsen om den kokande grodan, skriver Anna Tibblin på We Effect.

Under middagen var det en kvinna som ställde sig upp och började tala. Hon berättade om utvecklingen i landet; om positiva siffror, om att korruptionen har minskat. Samtidigt som den demokratiska utvecklingen går i helt motsatt riktning.

Själv har kvinnan – låt oss kalla henne Sally – just kvalat in på en lista över folkets fiender. Hon anklagas för att uppvigla människor och motarbeta landets regering. Listan har spridits som löpeld i sociala medier och Sally hamnade på plats nio av tolv.

Hoten trappas upp

Sally är ledare för en människorättsorganisation. Hon har fått upprepade varningar och utsätts för ständiga trakasserier. Hennes kollega har fått passet konfiskerat och kan inte längre lämna landet. Listan som sprids på sociala medier är något nytt. Hoten trappas upp.

Och samtidigt som förföljelsen ökar mot Sally, tilltar inskränkningarna mot grundläggande rättigheter som drabbar en hel befolkning. Någon liknade situationen i landet med berättelsen om den kokande grodan:

Om en levande groda läggs i en kastrull med hett vatten hoppar den snabbt upp igen. Om grodan däremot läggs i en kastrull med kallt vatten, som man sedan långsamt värmer upp, vänjer den sig vid det allt hetare vattnet och blir till slut kokt.

Tre år sedan mordet på Berta

Det har gått tre år sedan en grupp män i skydd av nattens mörker bröt sig in hos bondeledaren och miljökämpen Berta Cáceres i Honduras. Hon sköts till döds i sitt sovrum. Berta Caceres hade levt under förföljelse i många år, men trots upprepade dödshot vägrade hon ge upp kampen för urfolket Lencas rättigheter.

Berta var ledare för vår partnerorganisation COPINH och jag är tacksam över att jag fick möjligheten att träffa henne. Hon var en karismatisk person. Hon hade dessutom humor och kunde berätta om förföljelsen mot henne med en glimt i ögat. Kanske för att lugna andra, eller så var hon bara sådan.

Jag har hört henne tala på samma sätt som Sally gjorde för några timmar sedan.

Som den där gången när hon lyckades lura militären att låta henne passera en vägspärr. När hon blev upptäckt hade hon spänt ögonen i de unga soldaterna, utan att släppa blicken. De trodde att hon kunde svart magi och vågade inte annat än att låta henne passera.

– Trots att jag var efterlyst! skrattade hon och dunkade handflatan i bordet så att fisksoppan skvätte. Alla runt bordet skrattade med.

Visste att hon riskerade sitt liv

Efter mordet berättade Bertas mamma att hon visste att detta skulle hända. Det var bara frågan om när.

I november dömdes sju män för inblandning i mordet på Berta Cáceres. Några var anställda på företaget som ansvarade för dammbygget i Gualcarque-floden, som COPINH protesterade emot. Lenca-folket är beroende av flodens vatten för att odla mat. Det var floden och Lenca-folkets rätt till vatten som Berta försvarade. Det blev hennes – och flera andras – död.

Berta Cáceres var en välkänd och prisbelönt miljökämpe. Hon visste att hon riskerade sitt liv. Jag vet inte hur Sally tänker kring hoten eller om hon känner sig rädd; jag frågade inte. Däremot vet jag att rollen som människorättsförsvarare för många inte är ett aktivt val – utan något man tvingats bli när naturresurser eller möjligheter till försörjning försvinner.

Under de tre år som gått sedan mordet på Berta Cáceres har otaliga miljöaktivister och människorättsförsvarare hotats, skadats och förlorat sina liv. Så sent som förra veckan anhölls 12 människor i Honduras därför att de protesterar mot planerad gruvbrytning i nationalparken Montaña de Botaderos. Enligt Front Line Defenders mördades 321 människorättsförsvarare under 2018.

Kvinnorna drabbas dubbelt

Svenska biståndsaktörer pratar mycket om krympande demokratiskt utrymme. Det är bra, men det räcker inte att prata. Och det räcker inte att fixa nya biståndsprojekt. Vi måste hitta mer effektiva sätt att stödja utsatta människor, och samtidigt bidra till att de kan fortsätta sin kamp.

Även här behöver vi fokusera på kvinnorna. De drabbas nämligen dubbelt. När organisationen Kvinna till kvinna bad kvinnorättsförsvarare i 32 länder beskriva utvecklingen menade 85 procent att kvinnor drabbas dels av minskade möjligheter till finansiering, men även genom ett ökat fokus på kvinnors traditionella roll som mödrar snarare än politiska aktörer. Därmed stängs kvinnor ute från politiska arenor.

Det handlar inte bara om att demokratin tar några steg tillbaka – utan om att förlora byggstenarna som gör den möjlig.

Anna Tibblin, generalsekreterare We Effect