Go to main navigation
Rami Al-Khamisi

Rami Al-khamisi, juridikstuderande och aktiv i organisationen Megafonen

KRÖNIKA

"Sverige kan lära sig av reaktionerna efter polisvåldet i USA"

Inte sedan medborgarrättsrörelsen på 1960-talet har så många människor i USA engagerat sig i kampen för frihet och social rättvisa. Allt fler reagerar på det utbredda polisvåldet och förtrycket mot den svarta befolkningen. Och när rasism och segregering breder ut sig i Sverige har det svenska civilsamhället mycket att lära av dessa rörelser. Det skriver Rami Al-khamisi, som befinner sig i USA för att studera rörelserna.

Som politisk organisatör och juridikstudent har jag länge sett fram emot resan till USA. Att få möta amerikanska medborgarrättsrörelser, progressiva jurister och gräsrotsorganisationer som kämpar för social rättvisa och lika rättigheter. Som svensk- irakier har jag också sett fram emot mötet med det politiskt dominanta USA som påverkat min världsbild sedan barnsben.

USA:s ekonomiska sanktioner mot Irak i början av 1990-talet var anledningen till att vi flyttade till Sverige. Ett decennium senare eskalerade situationen och USA:s invasion av Irak var ett faktum. Jag förbannade det orättfärdiga kriget, som krävde tusentals människors liv. Samtidigt har det i Sverige funnits en romantiserad bild av USA och amerikaniseringen har okritiskt påverkat oss alla.
Jag har växt upp med berättelserna om det historiska förtrycket i USA, om slaveriet, rasismen, om raslagarna som separerade svarta och vita åt, utslagningen av landets fattiga underklass till förmån för de rika. I allt detta har jag dock inspirerats av de frihetskämpar och rörelser som funnits i landet. Martin Luther King, Malcolm X, Angela Davis och medborgarrättsrörelsens arbete har både ökat mina kunskaper och stärkt min egna politiska övertygelse.

De senaste årens våldspiral och spänningar i USA har inte undgått någon. Michael Brown, Tryvon Martin, Eric Garner och senast Sandra Bland har alla dödsoffer fallit offer för polisvåldet i USA. Ferguson och Baltimore är städer som hamnat i fokus för landets segregation och fattigdom. Där har dödliga polisingripanden lett till massiva protester, eller "uprisings" som många här benämner det.
I ljuset av dessa händelser har det bland landets afro-amerikaner bildats en ny nationell och social rörelse. Rörelsen Blacklivesmatters har blivit den starka motreaktionen mot det ökade polisvåldet och förtrycket mot den svarta befolkningen. Det är i solidaritet med denna växande rörelse, och med ambitionen att uppmärksamma och lära mig av det pågående arbetet som jag bestämde mig för att åka hit.

Jag har de senaste veckorna befunnit mig i New York och träffat några av landets främsta medborgarrättsorganisationer, aktivister och jurister, som alla är en del av denna rörelse. Under konferensen Law4blacklives i Harlem samlades 600 av landets främsta gräsrotsorganisationer, jurister, boende och forskare för att diskutera fram nya strategier och samarbeten i sin mobilisering för frihet och social rättvisa.

Efter att ha deltagit på konferensen, i protester och på möten med personer aktiva i rörelsen, konstaterar både jag och de att inte sedan medborgarrättsrörelsen har så många människor engagerat sig i kampen för frihet och social rättvisa. Runt om i landets städer, samlas människor på möten och torg för att arrangera protester, marscher och kampanjer mot polisvåld och orättvisor.
Rörelsens politiska medvetenhet är stark och övertygelsen för civilsamhällets avgörande roll i förändringsarbetet är imponerande. Den lokala mobiliseringen, vävs samman med viktiga juridiska rättsprocesser och ansvarskrävande mot samhällets maktinstitutioner. Detta sker samtidigt som politiska kampanjer och folkligt förankrade krav ställs mot beslutsfattare.

I länder med stora klyftor och motsättningar är det normalt att motståndet är välorganiserat. Men i tider då rasismen och segregationen växer i Sverige och resten av Europa tror jag att det svenska civila samhället har mycket att lära sig från de progressiva rörelserna i USA. Av deras professionalism, arbetssätt, strategier, men framförallt av hur de organiserat sig för att skapa en folklig rörelse som kräver riktig förändring.

Rami Al-khamisi, juridikstuderande och aktiv i organisationen Megafonen