Go to main navigation
Osiel Ibanez

För många svensk-chilenare har det varit en månad där vi slitits mellan hopp och förtvivlan, skriver Osiel Ibáñez som civilekonom och utvecklingsstrateg på Stockholms konstnärliga högskola.

Foto: Danish Saroee

krönika

Efter en månad av protester kan Chile ha nått en vändpunkt

En månad av chilenska protester har lämnat flera döda och tusentals skadade. Våldsdoktrinen, som en gång tvingade tusentals chilenare i exil, lever kvar än i dag. Men i fredags kan situationen ha nått en vändning, skriver svensk-chilenaren och civilekonomen Osiel Ibáñez.

En månad har nu gått sedan protesterna i Chile startade den 18 oktober. En månad som människorättsinstitutet INHD summerar med 217 synskador då militär och polis skjutit gummikulor rakt mot ansiktet, fem anmälningar om mord utfört av polis och militär och 245 anmälda fall av tortyr. Över två tusen skadade har rapporterats och totalt handlar det om 346 fall av anmälda övergrepp av statsmakten.

För många svensk-chilenare har det varit en månad där vi slitits mellan hopp och förtvivlan. Att militär- och polisbrutalitet, sadism och tortyr, låg så nära till hands har förvånat och visat att våldsdoktrinen, som en gång tvingade tusentals chilenare i exil, lever kvar än i dag. På den tiden var den starkt dopad av pengar och influens utifrån, i dag klarar en chilensk regering att chocka och kväsa sin befolkning på egen hand. Det är bland andra Gustavo Gatica Villaroel, 21-årig psykologistudent, ett levande exempel på. För en vecka sedan fick han båda sina ögon sönderskjutna på Plaza Italia i Santiago.

Omröstning om Pinochets grundlag

I fredags kan situationen ha nått en vändning. En överenskommelse har nåtts mellan parlamentets partier om att landet ska gå till omröstning om huruvida grundlagen ska ändras. Chiles grundlag har varit i fokus för allmänhetens och sociala rörelsernas demonstrationer av tre huvudsakliga skäl.

För det första skapades den under Augusto Pinochets militärdiktatur och brister därmed i demokratisk legitimitet från start. Ett annat problem är att konstitutionen ger den privata näringsfriheten en starkare ställning än omsorgen om de enskildas välbefinnande, och det är just inom de sociala välfärdsfrågorna som Chile halkat efter. För det tredje är Chiles grundlag ovanligt svår att ändra via parlamentarisk väg. Det kan nu trots allt komma att ske sedan överenskommelsen i fredags.

Även om chilensk mainstreammedia beskriver överenskommelsen som historisk och ett möjligt steg till att göra sig av med Pinochets grundlag för gott, väcker dock uppgörelsen frågor och kritik. Den utlysta processen kommer att sträcka sig över två år och är ett passande sätt för den hårt pressade presidenten att köpa sig tid. Vad som kommer att hända avseende de människorättsbrott som begåtts är högst oklart, likaså kraven om sociala och ekonomiska reformer.

Tveksamt om det räcker

En stark opinion med krav på ett rättvisare Chile kan i och med överenskommelsen ha tystats eller lugnats för stunden. Men det är tveksamt om en eventuell grundlagsändring räcker för att minska demonstranternas missnöje över att ha levt i nyliberalismens experimentverkstad de senaste tre decennierna.

Demonstranterna kräver grundläggande välfärd och rättigheter. Frustrationen har ackumulerats över dyr sjukvård, ojämlik utbildning, dyra transporter, privatiserat vatten och pensioner och löner som inte går att leva på. En månads protester har lett till ökad insikt om hur de ojämnt fördelade rikedomarna i landet skulle kunna öka levnadsstandarden och förbättra den sociala tryggheten för vanligt folk, inte minst då Chile sedan ett decennium klassas som höginkomstland och numera ingår i OECD.

Inspiration från Mapuchefolket

En ny dimension i proteströrelsen är att man tydligt identifierat sig med och hämtar inspiration från Mapuchefolkets sekellånga motstånd mot chilenska statens förtryck. Chilenska statens konflikt med det till söder undantryckta ursprungsfolket är latent och brukar årligen leda till övergrepp och skandaler, även dödsfall då och då.

Mapuchefolkets motstånd är mytomspunnet då de spanska erövrarna kämpade i över tvåhundra år med att försöka besegra dem utan att lyckas. Mapucheflaggor, deras instrument och uttryck har förekommit flitigt bland demonstranterna, som menar att en ny konstitution måste skydda och uppfylla även urfolkens rättigheter.

Protesterna har även införlivat klimataktivismen och ett intersektionellt perspektiv där man kräver stärkta rättigheter för alla, inte minst hbtq-rörelsen. Fotbollsklackar har slutit fred med varandra och stått samlade i främsta ledet mot pansarfordonens tårgaskanoner. Ledande fotbollsikoner och landslagsspelare, som Arturo Vidal och Claudio Bravo, har stöttat de sociala kraven och försvarat att landskamper fått ställas in.

Militär mot sjungade demonstranter

Det som närt demonstranterna med ständigt ny energi är kulturen, som varit ett centralt element och bidragit till att transformera gatuprotesterna i nya skepnader: som batucada-karnevaler, dansperfomances, flashmobs med klassiska symfoniorkestrar och gott om Victor Jara- och Quilapayun-sånger som ljudit genom högtalarsystem, sjungits från balkonger vid synkront bestämda klockslag och tolkats till dagens kontext genom körsång, rap och indiepop.

President Piñeras metod att sätta in militär mot ett sjungande folk vecka efter vecka har visat sig taktiskt misslyckad. Det framstår som fegt, leder till våld och har skadat bilden av Chile som ett stabilt land.

Våldet kan komma att eskalera

Vart utvecklingen nu tar vägen är svårt att sia om. Det finns starka intressen som står bakom Piñera och som inte stöttar idén om att byta grundlag. Inte heller har den chilenska folkresningen sjungit sista versen på detta kapitel och våldet kan komma att eskalera, inte minst då militären med olika metoder försöker infiltrera och sabotera demonstrationerna. Lägg därtill att de stora mediakonglomeraten är trogna presidenten och att obskyra fakenews-makare sprider desinformation. Det är bäddat för ökad polarisering vilket kan förvärra den sociala krisen än mer.

Men sannolikt blir det nu folkomröstning om en ny grundlag i april nästa år. Detta har varit ett av rörelsens viktigaste krav. För många chilenare i Sverige har det smärtat att inte kunna vara med på gatorna i Santiago, dansa och sjunga med i mobiliseringen för en bättre framtid. Men att rösta i chilenska val har vi, sedan en ny lag antogs av Michelle Bachelets regering för två år sedan, rätt till.

I folkomröstningen kan Augusto Pinochets Magna Carta komma att kastas ut för gott. Det mesta pekar på att Chile har vaknat och att folket vill gå vidare. Chile despertó.

Osiel Ibáñez, civilekonom och utvecklingsstrateg på Stockholms konstnärliga högskola