Go to main navigation
Ahed Tamimi

Ahed Tamimis motstånd mot israelisk militär blev internationellt uppmärksammat. Men hennes arrestering är vardagsmat för rättslösa palestinier, skriver Amit Gilutz talesperson för B´Tselem.

Foto: Foto: B'Tselem & Haim Schwarczenberg, https://schwarczenberg.com

KRÖNIKA

Familjen Tamimi och den så kallade israeliska rättssäkerheten

När ett helt system samverkar för att förödmjuka och straffa en 16 åring för att hon ”inte känner rädsla” ger det oss andra ett utmärkt tillfälle att förstå själva kärnan. Bakom dessa välregisserade föreställningar ligger ockupationens stora orättvisa, skriver Amit Gilutz, talesperson för B´Tselem, The Israeli Information Center for Human Rights in the Occupied Territories.

Den första januari åtalade den israeliska militärdomstolen Ahed Tamimi, den 16-åriga palestinska flickan som suttit i militärt förvar i två veckor – ända sedan hon slets ur sängen i mitten av natten, efter att en film blivit viral på internet där hon försöker få bort en soldat från sitt hem på Västbanken. Hennes mamma Nariman Tamimi arresterades när hon skulle följa sin dotter till militärdomstolen och är nu också åtalad.

Aheds kusin Nur Tamimi har också åtalats. Senare arresterades Manal Tamimi och Jamil al-Barghouti när de demonstrerade framför den militärdomstol som åtalat de tre kvinnorna.

De är fem av mer än hundra palestinier som arresterats de senaste veckorna, i ett försök från Israel att trycka ner de protester som blossat upp som ett resultat av president Trumps deklaration om Jerusalem.

Den militära åklagaren bad domare att behålla kvinnorna i militärt förvar och, som vanligt, gick domarna med på de flesta av åklagarens krav. Däremot fick palestinierna avslag på sin önskan: att friges, som lades fram av deras advokat Gaby Lasky. Det här är standardförfarande i den militära apparat som förskönande är känd som Israels domstolsväsende på Västbanken.

På ena sidan har vi familjen Tamimi, undersåtar i den israeliska ockupation och på andra sidan, åklagare och domare, som alltid är militärer, med andra ord en del av det system som styr familjen Tamimis liv. Militärens order – som fastställer vad en palestinier kan och inte kan göra – är alla skrivna av israeliska tjänstemän och återspeglar vad som de anser skyddar israeliska intressen, vilket totalt exkluderar palestinierna själva, som nekas möjlighet att påverka alla aspekter av de olika förordningar som påverkar deras liv.

Denna verklighet är vad den israeliska militärdomstolen kallar rättsstatens principer.

Genom att behålla de misstänka i militärt förvar kan åklagaren bygga upp en rad av anklagelser mot dem: misstänkta för att ha kastat sten vid vissa datum, för att ha stört ordningen, för att ha uppviglat till att kasta objekt, för att ha angripit en officer, för att ha stört en soldat som gör sin plikt, för att ha förolämpat en tjänsteman, för att ha äventyrat den regionala säkerheten och för att ha undergrävt allmän ordning.

Den här långa räckan av anklagelser går tillbaka till april 2016. Genom att lägga fram nya bevis för tidigare påstådda händelser så kan åklagarna begära att personer förblir i militärt förvar – och domarna kan gå med på det. 

Och strunt samma att vid tidpunkten för de påstådda incidenterna så ingrep inte myndigheterna, eller fann skäl för att förhöra de inblandade.

Vad det hämndlystna straffet blir de här djärva kvinnorna återstår att se. När militärdomaren säger att ”den misstänktes handlingar visar att hon inte har någon respekt eller rädsla för säkerhetsstyrkorna, och att hon försökt skada dem på ett sätt som klart och tydligt överskrider gränser för legitimt motstånd och protest”, lägger han en dimridå över det israeliska antagande att palestinier inte har rätt att demonstrera, och att ingen form av protest anses legitim.

Vad Israel anbelangar så har palestinier inte någon åsiktsfrihet och har ingen rätt använda sin röst mot ockupationen, som istället ses som uppvigling och som då strider mot en militärorder. Enligt protokoll från de militära rättegångarna så anser åklagarna det till och med farligt att filma händelser via Facebook Live. 

När ett helt system samverkar för att förödmjuka och straffa en 16-åring för att hon ”inte känner rädsla” så ger det oss andra ett utmärkt tillfälle att förstå själva kärnan. Låt oss först säga det självklara: om Ahed Tamimi varit judisk så hade risken att hon skulle arresterats varit minimal; endast palestinier förhörs i de militära domstolarna på Västbanken där nästan 100 procent av fallen får en fällande dom. Bakom dessa välregisserade föreställningar, iklädda resonabla juridiska argumentationer, ligger ockupationens största orättvisa. Där målet inte är att söka rättvisa eller sanning, utan att bibehålla israelisk kontroll över det palestinska folket.

Det är inget ovanligt med arresten av Ahed Tamimi, förutom sensationslystnaden omkring den, där filmerna mycket artigt lämnades ut av talespersoner för IDF (Israeli Defence Force/ den israeliska försvarsmakten, reds. anm). Men denna uppmärksammade arresteringen tjänar att illustrera hur Israel använder "rättsstatsprincipen" för att trycka ned Ahed Tamimi, hennes familj, invånarna i hennes by, a-Nabi Saleh, som har kämpat med icke-våld i ett decennium mot att bosättare tar över deras land, uppbackade av staten Israel. Tusentals andra palestinska kvinnor och män, unga och gamla, kända eller okända, blonda eller inte, kommer att fortsätta att betala det otänkbara priset för Israels girighet efter land, vartenda år tills ockupationen slutar.

Amit Gilutz, talesperson för B'Tselem