Go to main navigation
ep_thorfinn.jpg

Foto: Julia Björne

KRÖNIKA

Helena Thorfinn: "Vad som händer i Rakhine påverkar inte de enskilda militärernas karma"

Hur går buddhismen och dess icke-våldsbudskap ihop med den etniska rensningen av rohingyer? Helena Thorfinn försöker reda ut bakomliggande orsaker till konflikten i sin sista krönika från Burma.

Vi har samlats en tidig morgon nedanför pagoden för att lyssna på U Khema, en munk som kan sin dharma, den buddhistska läran, och som kan tala om den på engelska. Vi har alla bott i Yangon ett tag och kommer hit för att ha någonstans att lära om den obegripliga buddhism som omger oss.

Medkänsla för allt levande, undvika våld, fokusera på nuet, allt detta som Buddha stod för och som har en sådan dragningskraft på oss västerlänningar. Också nu. Rakhine. Etnisk rensning, 700 000 människor på flykt, en ofattbar grymhet. Folkmord. Munkar som hetsar och samlas i tusentals på gatorna i stöd för militären.

Till slut får U Khema frågan som vi alla vill ställa och ständigt får av släktingar, vänner och kollegor.

– Varför kopplar de inte ihop sin personliga tro på Buddha med vad som pågår?

Frågan får ett långt och vindlande svar, men en kärna som han rör vid är det som är svårt att förklara för världen. Fear.

– Myanmar består bara av hotade minoriteter, säger U Khema. Vi buddhister upplever oss som en minoritet i ett hav av muslimer i Asien och ser historiskt hur buddhismen drivits bort från Afghanistan, Indien, Bangladesh och att Burma är den sista bastiljonen som till varje pris måste försvaras.

– Arakan-buddhisterna i sin tur, vilka är de som på plats i Rakhine driver hatet mot muslimerna, upplever sig dubbelt förtryckta. Dels av majoritetsburmeserna och av de muslimska rohingyerna. Och sedan rohingyerna – de som bär det kontroversiella namnet – är sedan länge bevisligen placerade i en apartheidlik situation som minoritet och inte upptagna i majoritetssamhället i landet.

– Och alla är rädda och känner sig hotade.

Eller som en ung, strålande, intelligent student i Statsvetenskap sa till mig häromdagen när jag försökte prata om Rakhine med henne.

– Ni västerlänningar pratar ju bara om mänskliga rättighetsagendan. Vi pratar om nationalistagendan och hur vårt land ska överleva. That is why, sa hon med en axelryckning som om saken var glasklar.

Och för första gången förstod jag hur mänskliga rättigheter ser ut för många här – som ett särintresse, en agenda. Något som västerlänningarna predikar om, men inte själva lever upp till.

U Khema säger också att det finns munkar som är ”politiska” och som har distanserat sig från dharma.

– Buddha levde i en tid med krig och mycket våld, men ansåg att lidandet, dukka, hör till livet på jorden. Det är människans natur. Sanna munkar ger sig inte in i politik eftersom de vet att man bara kan minska lidandet i det lilla, om man lever ett stilla liv och tar hand om sina egna handlingar. Det finns bara det sättet.

Men som sagt så finns det politiska munkar i dag, och deras agenda är definitivt nationalistisk. Nyligen gick en av Burmas ledande munkar ut och talade med en större grupp officerare och generaler inom Tatmadaw – militären – och återgav en berättelse om en buddhistisk kung som efter ett krig hade sådan ruelse för alla själar han dödat. Hur skulle detta påverka hans karma?

Berättelsen går ut på att kungen blev lugnad av en grupp munkar som kom till honom och försäkrade att om en buddhist dödar någon som inte är buddhist, så räknas det inte karmiskt som människor. Slutsats; vad som händer i Rakhine påverkar inte de enskilda militärernas karma.

Talet sände en chockvåg genom de krafter i Burma som arbetar för att vända utvecklingen i landet, och vad det kommer att få för konsekvenser är fortfarande oklart.

Klart är dock att det inte kommer att bidra till verkställandet av den plan att få rohingyer som flytt landet till Bangladesh att återvända. Här skakar alla redan på huvudet åt de storstilade avtalen mellan Myanmar och Bangladesh och menar att det inte är realistiskt.

Vilka rohingier har de dokument från 1823 som efterfrågas för att få återvända? Inga. Och vem vill återvända till en plats där din säkerhet överhuvudtaget inte kan garanteras, och där ditt liv är värt mindre än en hunds? Ingen.

Medan de goda munkarna mediterar och funderar på människans natur, skapas nät mellan politiska munkar, militären och politiken som inte gagnar rohingyerna. Mitt tips är att de stannar där de är så länge de bara kan.

Helena Thorfinn