Go to main navigation
ana-valdes-webb.jpg

Ana Valdés

Foto: privat

krönika

Mina brasilianska vänner förbereder sig på det värsta

På söndag kan Brasilien få en president som menar att militärdiktaturens enda fel var att den inte mördade tillräckligt många vänsteraktivister. Nu förbereder sig mina brasilianska vänner på det värsta, skriver Ana Valdés.

Valresultatet i första omgången av presidentvalet i Brasilien var en överraskning. Inte nog med att den extrema högerkandidaten Jair Bolsonaro fick 47 procent av rösterna och tros vinna nästa valomgång och bli president (opinionsmätningarna pekar mot en seger med 54 procent av rösterna). Den avsatta presidenten Dilma Rouseff, som kandiderade till senaten i sin egen hemstad, Minas Gerais, misslyckades även helt med att bli invald.

Opinionsmätningar antydde att hon med lätthet skulle vinna över sina mer anonyma motståndare. Men till allas förvåning kom hon endast på fjärde plats. Det ska jämföras med de 54 miljoner väljare som valde henne till president år 2014!

Militären och politikern Bolsonaro har varit en outsider i den brasilianska politiken i många år. Hans deklarationer om statskuppen 1964 har fått till och med högerpolitiker att ta avstånd från honom. Han har hävdat att militärdiktaturen inte gjorde tillräckligt; att man torterade vänsteranhängare men inte dödade tillräckligt många – till skillnad från Augusto Pinochet i Chile och den argentinska juntan i Argentina.

Han har sagt att svarta medborgare inte är värda att reproducera sig och att amerikanska urinvånare ska vräkas från sina marker för att ge plats åt bönderna. Det är precis dessa bönder som är Bolsonaros ryggrad och främsta stödtrupper.

I ett Brasilien som fortfarande är kluvet mellan stora markägare som driver sina gårdar under feodala förhållande och det industriella moderna Brasilien som finns mest i Sao Paulo-området lovar Bolsonaro att all lagstiftning som garanterar lantarbetare och urinvånare rätt till statligt stöd och skydd ska upphöra.

Nyligen hotade Bolsonaro alla dissidenter med fängelse eller exil. "Den som inte trivs här när jag är president får välja mellan att lämna landet eller hamna i fängelset".

Han gör ingen hemlighet om var hans lojalitet ligger. Amazonas ska skövlas ännu mer för att ge plats åt sojaodlingar, skolan ska militariseras och en hårdför disciplin ska garantera trygghet och ordning. Favelas, slumområdena, ska saneras och poliser och militärer ska få fria händer att summariskt avrätta misstänkta brottslingar och deras allierade.

Homosexuella och kvinnor ser med rädsla hur deras rättigheter – resultat av en lång kamp – kommer att inskränkas. Hans väljare kommer ofta från höger-evangelikaner, samma kyrkor som stödde president Bush i USA. Brasilien är världens största katolska land, men evangeliska sekter har vunnit terräng de senaste trettio åren och pastorer och kyrkoledare mobiliserar miljoner av människor. De är emot abort och mot homosexuella äktenskap, de försvarar kärnfamiljen och har konservativa värderingar.

Tio dagar innan valets första omgång demonstrerade tiotals miljoner kvinnor tillsammans med Bolsonaro-motståndare. Det är sällan Brasilien sett så omfattande demonstrationer. Många trodde att detta var vändningen, att Bolsonaros höga siffror skulle gå ner och att de osäkra väljarna skulle lägga sin röst på någon annan. Men det blev precis tvärtom.

Kyrkorna mobiliserade och presenterade Haddad – arbetarpartiets kandidat – som djävulens kandidat. Budskapet gick hem, evangelikanska pastorer använde sig av radio och tv för att lyfta fram Bolsonaro som den enda garanten för familjen och kristendomen.

Men finns det verkligen 70 miljoner brasilianare som tror på Bolsonaro? Analytiker på Folha de Sao Paulo, en av Brasiliens och Latinamerikas bästa dagstidningar, tror inte på det. De påstår att den hårda kärnan i Bolsonaros väljare är 20 miljoner, att de andra 50 miljonerna röstade på honom för att straffa arbetarpartiet PT – de förra presidenterna Lula da Silva och Dilma Rouseffs parti. Trötta på korruption och skeptiska mot alla, valde de att rösta för en outsider.

Många drar en parallell till hur USA:s väljare röstade fram Trump, också en outsider som inte hade bakgrund i ett traditionellt parti. Men likheterna är inte stora. Brasiliens demokrati är ung och på trettio år har inga politiker lyckats att få medborgarna att känna sig delaktiga och engagerade i kampen för demokrati. Det beror också på den stora analfabetism som präglar landet.

Motsättningarna mellan det unga och urbana Brasilien med musik, konst och sexuell frihet och den konservativa Brasilien på landsbygden som stöder sig på militärerna och kyrkorna är stora.

Brasilien är ett djupt rasistiskt samhälle och den vita överklassen har sett med oro hur de svarta och urinvånare har fått utökade politiska och juridiska rättigheter. Bolsonaro lovar de vita trygghet, hans väljare vet inte att tryggheten i Bolsonaros tal kommer att ha ett högt pris. Han lovar att avskaffa vapenkontroll så att alla som så önskar sig kan skaffa sig ett vapen för att försvara sig själv.

Han har också sagt att han inte vill ha något särskilt samarbete med grannländerna. Brasilien, världens femte största land, ska klara sig själv och behöver inga allierade.

Trots en stor skandal, avslöjad av den kända och trovärdiga dagstidning Folha de Sao Paulo – som publicerade bevis på att Bolsonaro tagit emot mutor samt ha spridit falska nyheter om hans rival Fernando Haddad via WhatsApp – visar opinionssiffrorna att det är han som blir Brasiliens nästa president på söndag.

Men kampen mellan den nationalistiske och protektionistiska Bolsonaro och den industriella Brasilien, helt beroende av internationellt samarbete, kommer att prägla Bolsonaros tid vid makten.

Ana Valdés