Go to main navigation
Jahanara Nuri, journalist och författare från Bangladesh

Jahanara Nuri har på grund av sitt arbete som journalist och författare tvingats lämna Bangladesh och fristad i Sverige undan sina förföljare. Nu skriver hon bland annat krönikor i OmVärlden.

Foto: Lennart Lundwall/Linköping kommun

krönika

Monsunblues i tider av pandemi

I exil från hemlandet Bangladesh fortsätter journalisten Jahanara Nuri att bevaka sitt hemland. Hon ser den motståndskraft hennes landsmän byggt upp genom åren, men frågar sig hur länge de kan stå pall. 

Människors lidande och motståndsstrategier kan vara överväldigande. Om jag säger att Fatema Akhtar och några av hennes kollegor inom textilindustrin färdades till arbetet i tunnor på en lastbil för att behålla social distans, kanske det låter normalt eftersom det skedde i Bangladesh.

Den 26 april kunde man drunkna i folksamlingen utanför textilfabriken. Grafen för smittspridning steg brant efter det. I huvudstaden Dhaka lever det 23 334 människor på varje kvadratkilometer. 

Sedan det första covid-19-fallet registrerades i Bangladesh, den 8 mars, har landet framstått som en modell för mänskligt lidande, härjat av krossade drömmar och allt högre röster i rop på privatisering, kriminalisering och diktatur. Medelklassen krymper, överklassen blir fetare och de fattiga allt fler.

Lite statistik avslöjar lätt 165 miljoner människoliv. I mars ställdes exportbeställningar på textilier till ett värde av 3,18 miljarder US dollar in. Migrantarbetare skickades hem. En välkommen paus? Knappast.

Men enbart covid-19 är inte värre än allt annat onormalt som sker i bangladeshiernas vardag. I maj gjorde cyklonen Ampan en halv miljon människor hemlösa. Tio miljoner människor drabbades och en miljon fick evakueras. Tack vare folks förberedelser, frivilliga och regeringen dog inte fler.

Enligt Bangladesh meteorologiska institut regnade det 63 mm mellan kl 6 och 9 den 20 juni. I juli rasade Brahmaputraflodens vatten ner från Himalaya. 21 bifloder svämmade över på vägen. 19 dammar i Indien fylldes. Något som inte hänt på tio år.  

Tre översvämningar drabbade 3,3 miljoner människor i Bangladesh. Ali flyttade till slätterna i Jamuna för sju år sedan. Nu är han hemlös. Åkermark, motorvägar, hus, kliniker och skolor ligger under vatten eller har förstörts. Vart bär det hän härnäst för Ali? 

Efter att Brahmaputrafloden korsat gränsen in i Bangladesh flyter den ihop med Tistafloden, och sen med Padmafloden och ut över låglandets bosättningar innan den når havet. Det finns en plan för hantering av översvämningar, men inga säkerhetsåtgärder för det vatten som rinner över de indiska dammarnas bredder, där ”det officiella systemet ofta inte kunnat förutspå möjligheten att det kan uppstå översvämningar nedströms på grund av plötsligt vattenutsläpp”, enligt indiska forskare i tidskriften Environmental Development

Nu i augusti är vattennivåerna i floderna riskabelt höga, i väntan på mer regn och en andra översvämningscykel.  

Som man brukar säga ”drabbas vi alla”, men några mer än andra. Och man kan inte låta dem dö, så när folk i andra distrikt hörde översvämningsvarningarna skyndade de till åkrarna i våtmarkerna för att bistå bönderna att skörda sina grödor. 

Jag har korsat Brahmaputra för en filmproduktion. De dammar som då byggdes skyddar idag de hemlösa. Som biståndsarbetare arbetade jag i det översvämningsdrabbade Dhaka 1993. I södra Bangladesh lärde mig bönder, som producerade grönsaker i översvämningsvatten, om plantornas hemligheter. 

Enligt Asiatiska utvecklingsbanken kan Bangladesh, pandemin till trots, i år räkna med en BNP-tillväxt på 4,5 procent och 7,5 procent nästa år. Ju mer människor lider desto motståndskraftigare blir de, men är de skyldiga till att ha skapat de katastrofer som kommer i spåren av klimatförändringarna?

Jahanara Nuri, frilansjournalist, författare och människorättsaktivist från Bangladesh. Hon har också varit biståndsarbetare. Hon blev på grund av sina texter fördöljd i sitt hemland och är sedan 2018 fristadsförfattare i Linköping, där hon bland annat deltagit i Reportrar utan gränser Sveriges projekt Kollega till Kollega för exiljournalister.

Översättning från engelska: Erik Halkjaer