Go to main navigation
parul sharma krönika

Parul Sharma är orolig över vita korridorer, vita utredningar, vita delegationer och vita perspektiv, hur ska vi nå Agenda 2030-målen om representationen och analysen ständigt kommer från samma grupper?

Foto: Foto: Institutet för juridisk utbildning

KRÖNIKA

Parul Sharma: "Var det någon som tänkte på enfalden?"

En hyllad bild – men också en bild som visar brist på mångfald. Det offentliga Sverige står inför en utmaning att förstå mångfaldsgrunderna och måste lära sig av näringslivet, skriver människorättsjuristen Parul Sharma.

När jag såg Isabella Lövins bild som ett gensvar på Trumps förödande politik för kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa – var jag en av så många att hylla henne för konceptet och modet. En bild på Lövin med sju kvinnor som står bakom henne: stolta, stöttande och funderande. Nog som vi alla var när Trumps gagrule plötsligt slog kvinnorätten rakt i magen.

Dock säger den här bilden så mycket mer, det är så många fler aspekter som bilden tar upp. Aspekter som jag i min aktivism gentemot Trump totalt inte sett i bilden innan. Vilken oerhörd brist på mångfald! Bilden av ett vitt Sverige är befäst. Svenska vita kvinnor som står upp för de andra kvinnorna i det globala syd, vars rättigheter inte längre kan garanteras på samma sätt. Bilden jag hyllat blev nu anledningen till ett djupare skavsår, som jag antar att de flesta av oss, kvinnor som män, med utländsk härkomst lever med. Ett skavsår som ständigt ger en liten påminnelse om utanförskapet. Etnicitet är självfallet en av mångfaldsgrunderna, bland så många andra!

Mantrat ”här hör jag inte hemma” blev en princip för mig fram till dess att jag fick förfrågan om jag ville leda den svenska Agenda 2030-delegationens arbete i Sverige. Tro mig, den första frågan som dök upp i mitt huvud var ”Varför frågar de mig? Jag tillhör inte deras inre cirkel…” Att man frågade mig utifrån min kompetens kunde jag förstå, men jag passade inte in i deras mall, i alla fall har jag under åren matats med den tanken.

Men den här artikeln handlar inte om mitt skavsår utan det handlar om något större. Det handlar om Sveriges, framförallt det offentliga Sveriges utmaning att verkligen förstå mångfaldsgrunderna. I mitt arbete som rådgivare och utbildare ser jag varje dag hur det offentliga Sverige fortfarande lider av sitt ”biståndsöga”, det fungerar att i praktiken förstå diskriminering av mångfaldsgrunderna som biståndsgivare, men inte då det direkt eller indirekt sker här hemma. 

Efter många år inom näringslivet så blev mitt skavsår i princip läkt, men varje gång mina blickar riktades åt biståndsbranschen eller den offentliga förvaltningen så började det skava igen. Vare sig det var bilder på de biståndsmäktiga i Sverige eller UD:s rekrytering till diplomatprogrammet, så öppnades skavsåret igen. Det är som att titta på ett svenskt familjeporträtt (inte mitt). Var det någon som var med på Lövins bild som tänkte på enfalden bilden står för? Var det någon på utrikesdepartementet som tänkte på familjeporträtten som använts i rekryteringen av nya diplomater? Eller är det någon som nominerades till biståndsdebattens mäktigaste i Sverige som tänkte på att bilden som skyltats med enbart utgörs av ”vita medelklass-svenskar”? Eller är det en aningslöshet?

Den svenska biståndsbranschen och den offentliga förvaltningen hänvisar ständigt till näringslivets starka förmåga att påverka de mänskliga rättigheterna och klimatfrågorna. Släpp det en stund säger jag och lär er istället av näringslivets mångfaldsarbete.

Titta på hur det svenska näringslivet dagligen arbetar med mångfald och ständigt efterfrågar nyanser i sina verksamheter. Mångfald är inte en fråga om skyltning det är en fråga om integration. Jag tänker inte ens gå in på fördelarna med mångfald, det känner de flesta till, i alla fall i teorin. Men jag är orolig över vita korridorer, vita utredningar, vita delegationer och vita perspektiv, hur ska vi nå Agenda2030-målen om representationen och analysen ständigt kommer från samma grupper, samma cirklar? Trovärdigt?

Titta på bilderna, ser du det jag ser? 

Parul Sharma, människorättsjurist