Go to main navigation
Ashraf Bagheri, journalist och författare från Iran

Ashraf Bagheri lever sedan 2018 som fristadsförfattare i Uppsala, och skriver bland annat krönikor om kvinnors rättigheter i Iran, i OmVärlden. 

Foto: Zahra Najafian Ghobadi

krönika

”Romina mördades av sin far”

Slå aldrig en kvinna, Gud har redan slagit henne, skriver journalisten och författaren Ashraf Bagheri. I exil från Iran fortsätter hon att bevaka hur iranska kvinnor förföljs och trakasseras i religionens och traditionens namn.  

Ett flertal nyhetsinslag som sedan en tid toppat, såväl statliga som sociala medier i Iran, rubriceras som ”flickmord” eller ”kvinnomord” och klassas till kategorin hedersmord.

Det finns en rad tillkortakommanden och begränsningar i iransk lagstiftning som gör det ytterst svårt eller rentav omöjligt för medborgarna att till fullo åtnjuta mänskliga rättigheter.

Enligt en av de islamiska lagar som tillämpas i Iran anses fadern vara ägare till sina barns blod och liv. Det innebär bland annat att en fader undkommer straff om han mördar sitt eget barn.

Mordet på den trettonåriga flickan Romina var en incident som nyligen skakade det iranska samhället. Hon mördades av sin far.

Romina hade inlett ett förhållande med en 28-årig man. Mannen hade vänt sig till Rominas far och bett om hennes hand. Då han fick ett nekande svar uppmuntrade mannen Romina att rymma hemifrån med honom. 

Förbittrad över sin dotters handlande polisanmälde fadern incidenten, vilket ledde till att både Romina och hennes pojkvän greps.

Romina, som befarade det värsta, bad polisen om att inte överlämna henne till sin far, men hennes önskan hörsammades inte.

Kort därefter spreds en fasansfull nyhet i sociala medier som en löpeld, om en trettonårig flicka som i en by i närheten av Teheran halshuggits med en yxa av sin fader.

Det är visserligen inte första gången en liknande händelse inträffar, men tyvärr är det bara en bråkdel av dessa fall som uppmärksammas i iransk media.

Vid ett tillfälle besökte jag själv en familj i en by i närheten av Teheran. Under mitt besök blev jag vittne till ett bråk mellan två syskon i familjen. Då sonen bar hand på sin syster försökte en tioårig pojke, som också var på besök, lugna ned honom och sade:

– Slå inte din syster. Gud har ju redan slagit henne.

Det pojken ville förmedla var att det är ett straff i sig att födas som kvinna. Då gud redan tillmätt ett straff åt dem som föds till kvinnor finns inget behov av ytterligare tuktning.

Den förnedrande synen på kvinnor som återfinns bland en del praktiserande muslimer och kvinnofientliga sedvänjor tvingar iranska kvinnor att leva med förtryck och under orättvisa förhållanden. Ibland får de även sätta livet till. 

Kvinnor är i idag, i högre grad än tidigare, mer medvetna om sina rättigheter. De finns också mer kunskap om rättfärdiga uppfattningar rörande könsroller. Trots dessa framgångar visar fallet Romina att det är en lång väg kvar att gå, speciellt på landsbygden och bland vissa etniska grupper. 

Även nu när iranska kvinnor genom berättelser om sexuella trakasserier på sociala medier anslutit sig till me too-rörelsen, är användningen av ordet våldtäkt förbjudet. Om en journalist vill skriva om en incident där en kvinna våldtagits får hen använda en omskrivning såsom trakasserier eller mobbning. Vad det egentligen innebär kan bara en iranier förstå.

Det viktigaste kvarstående hindret på vägen mot ett mer jämställt samhälle i Iran är synen på kvinnan som mannens egendom. Den här uppfattningen underblåses av religionen, den islamiska regeringen och i vissa fall kulturellt rotade sedvänjor. 

Under rådande omständigheter är det mycket svårt att bidra till kvinnors kunskap om hedersvåld och sexuella trakasserier, men även små steg i rätt riktning kan sannolikt få kvinnor att tydligare ifrågasätta negativa könsroller.

Ashraf Bagheri, frilansjournalist, författare och kvinnorättsaktivist från Iran. Hon blev på grund av sina texter och sitt engagemang fördöljd i sitt hemland och är sedan 2018 fristadsförfattare i Uppsala, där hon bland annat deltagit i Reportrar utan gränser Sveriges projekt Kollega till Kollega för exiljournalister.

Översättning från persiska: Namdar Nasser