Go to main navigation
Mikael Botnen Diamant
agenda 2030
sida alumni

Mikael Botnen Diamant.

Foto: AlKompis

krönika

Var är besluten som gör något åt det uppenbara?

Kalla mig nörd, men när regeringens handlingsplan för Agenda 2030 kom förra veckan var det lite som julafton mitt i juni. Julklappen kom – och allt jag fick var sida efter sida om vad regeringen redan gör. Det skriver Mikael Botnen Diamant, konsult i utvecklingsfrågor.

Äntligen kom så den efterlängtade handlingsplanen för Agenda 2030 från Regeringskansliet. Nu skulle det bli tydligt hur Sverige ämnar leva upp till den självpåtagna ledartröjan när det gäller att nå upp till åtagandena i Agenda 2030. 

Kalla mig nörd, men för mig var detta lite som julafton mitt i juni. Äntligen skulle jag få det som länge stått så högt på min önskelista. Nu skulle handlingsplanen komma. Körschemat med mandat, ansvarsfördelningar och hur de olika bitarna ska samordnas. Vad regeringen vill åstadkomma, samt var vi medborgare, organisationer, företag, kommuner och samhällets alla andra aktörer ”jackar” in i detta. Och inte minst hur vi säkrar en nationell förankring och förståelse. 

Julklappen kom. Och allt jag fick var sida efter sida om vad regeringen redan gör och lite spridda skurar av myndighetsuppdrag. Den får mig – lite elakt – att tänka på sagan ”Mäster skräddare”. Kommer ni ihåg? ”Det bidde ingen rock, det bidde ett par byxor…”.

Bästa förutsättningarna i världen

Missförstå mig inte. Jag håller med om mycket av regeringens nulägesbeskrivning och välkomnar många av de planerade insatserna och myndighetsuppdragen. Sittande regering har gjort fantastiska tematiska insatser för att Sverige ska uppnå åtagandena i de Globala målen för hållbar utveckling. 

Och det gäller inte bara nuvarande regering. Det rika landet Sverige har över tid byggt ett samhälle som är bland de bästa i klassen när det kommer till att hantera många av de viktigaste globala utmaningarna som beskrivs i Agenda 2030. 

Vi har bland de bästa förutsättningarna i världen att nå upp till de flesta av de 17 globala målen, som utgör en del av agendan. Många av de underliggande delmålen har vi redan uppnått. Vissa av dem långt innan Agenda 2030 kom till. 

Var är de modiga besluten?

Men samtidigt finns stora utmaningar kvar, inte minst inom klimatområdet. Att hantera dessa kräver modigare åtgärder än de som står i handlingsplanen. För var är de modiga besluten som på allvar gör något åt uppenbara, ofta tvärsektoriella, systemhinder? 

Vi måste nämligen skilja på äpplen och päron här. Spridda tematiska insatser riktade mot enskilda delar av Globala målen är en sak. Men Agenda 2030s genomförande, både nationellt och globalt, är helt beroende av en process som handlar om att hitta lösningar på strukturella frågor. En systemansats för omställning.

Här krävs alltså ett självkritiskt förhållningssätt, inte ett listande av alla initiativ som tagits av regeringen. Ska en nationell omställning lyckas måste reformer genomföras så att uppfyllandet av de Globala målen inte är beroende av vem som har regeringsmakten för tillfället. 

Då behövs nya ramverk, konkret sektors- och departementsövergripande samstämmighet med gemensamma arbetssätt och mål. Och med en tydlig ansvarsfördelning. Och ska detta vara långsiktigt genomförbart krävs en riksdagsförankring. Vi behöver en handlingsplan som sträcker sig bortom mandatperioder.

Krävs förankring i riksdagen

Jag är absolut inte ensam om att lyfta detta. En mängd organisationer och inte minst regeringens egen Agenda 2030-delegation har pekat på just vikten av en riksdagsförankring.  

Men där landade inte handlingsplanen som kom i fredags. Att Sofia Arkelsten direkt gick ut och sa att Moderaterna kommer att riva upp denna handlingsplan om de får makten efter valet i september, är ju ett tydligt bevis för detta. 

Läs mer: ”Moderaterna vill skrota regeringens handlingsplan för Agenda 2030”

Ett större mod krävs också när det gäller att reglera och hantera samstämmighet i termer av målkonflikter. Viktiga aktörer såsom myndigheter får inte motarbeta varandra. Sverige har att hantera ett antal sådana målkonflikter. Även detta är något som Agenda 2030-delegationen lyft i sitt förslag till handlingsplan. 

Bland annat har vi vår vapenexport som kolliderar med Mål 16 (om fredliga och inkluderande samhällen) och de ökande koldioxidutsläpp som vår import bidrar till, vilket motverkar Mål 12 (om hållbar produktion och konsumtion).

Vill bli positivt överraskad

Slutligen saknar jag också en konkret idé för hur samhällelig delaktighet ska skapas inom flera områden och på ett bredare och djupare sätt än i dag. Här finns redan förebilder såsom ”major groups” inom FN-systemet och Finlands kommission för hållbar utveckling. Det krävs bättre fungerande och genomtänkta idéer än i dag för hur olika samhälleliga aktörer ska få komma till tals och hur de ska samverka.  

I mars 2019 kommer Agenda 2030-delegationens slutrapport. Så som denna handlingsplan blev tänker jag att det på ett sätt är bra att den är kortsiktig. Handlingsplanen beskriver endast åtgärder ett och ett halvt år framåt, till 2020. 

Jag hoppas att nästa regering, oavsett valresultat, fram till dess jobbar på att leverera en ny handlingsplan värd namnet. En riksdagsförankrad modigare, mer hållbar och långsiktig plan som utgår från 2030-delegationens slutrapport och som fokuserar mer på processen än tematiska insatser. 

Nästa gång vill jag istället bli positivt överraskad. Jag önskar mig en omvänd Mäster skräddare. ”Det bidde inga byxor, det bidde en hel rock…”

Mikael Botnen Diamant