Go to main navigation
Ylva Bergman

Ylva Bergman chefredaktör OmVärlden

Foto: Johanna Hanno

Friheten i en burkini

Vad är bäst, snorkla runt i en burkini eller svettas under en palm? OmVärldens chefredaktör Ylva Bergman har plaskat i en global pool där världens kvinnoförtryck möttes; bikini, burkini och heltäckt niquab.

Det är nästan 40 grader varmt och de röda bergen dallrar av hetta Jag står i det kristallklara vattnet i Akaba, Jordanien. Några kilometer till vänster ligger Saudiarabien. På 80-talet körde shejkerna sina bilar här, längs med stranden till Holiday Inn på fredagarna, för att festa. Några kilometer åt andra hållet ligger Israel.

Jag känner mig som alltid inför en snorkeltur: fri, flytande, redo att bländas av det vackra. Plötsligt simmar tre tjejer i burkini upp till mig.

“Får vi låna?”, de pekar på cyklopet. “Och den där, snorkeln.”

De har aldrig snorklat förut, säger de på knackig engelska. Jag visar hur man andas. De skrattar med huvuden uppsträckta mot den blå himlen, så simmar de iväg.

“Shukran, I never before”, säger den ena kvinnan, som är på semester från Amman med sina kusiner.

Det är en het dag, nästan vindstilla. På badresorten blandas turister från hela världen med badgäster över dagen från Jordanien eller Saudiarabien. Vid en swimmingpool plaskar en man med sina tre söner. De hoppar och skriker av glädje. Mamman sitter iklädd hijab och heltäckande dräkt på en av vilstolarna.

På kvällen är det magdans. På en av de mest avlägsna balkongerna sitter en ensam kvinna i niqab och röker. Hennes ögon riktas mot musiken. Kanske sitter hon där av egen vilja, för att slappna av, eller för att hon inte ska skämma ut sig och röka offentligt. Lite som en svensk rökare kanske? I skymundan.

Några dagar senare får jag ett telefonsamtal från min palestinska väninna som varit och badat.

“Jag känner mig upprörd, det var många saudier vid poolen. Det var 39 grader varmt och männen plaskade glatt omkring medan kvinnorna satt heltäckta i svart och svettades.

“Hade de inte burkini?”, frågar jag.

“Jo en del hade “the sharia-swimsuit”, som jag kallar det. Men de andra - hur kul är det att sitta vid en pool, heltäckt över ansiktet i upp mot 45 grader?  Jag vet att man ska låta alla vara olika, men jag gillar det inte. I restaurangen kunde de knappt äta eller dricka, utan fick lyfta på slöjan och pilla in maten”, säger hon.

Själv hade jag också dubbla känslor. Det var fantastiskt att sitta i poolen bredvid en kvinna i burkini, och så jag själv i vanlig. Här fick plötsligt alla vara med – oavsett religion eller klädedräkt. Det var något bra med det.

Å andra sidan kände jag mig lite…halvnaken, måhända objektifierad i min egen bikini? Männen och pojkarna verkade dock inte bry sig.

“Men det är inte bara saudier, vet du. Hit kommer palestinier också, från Hebron och andra ställen. En palestinsk fyraårig pojke började skratta när han såg mig i baddräkt och sa att jag var “haram” för jag inte var heltäckt. Han frågade min man Mohammed varför jag inte hade scarf, pojken hade aldrig sett en kvinna utan”, säger väninnan.

“Men vad säger de till sina barn om oss andra då, i bikini?”, undrar jag.

“Tja, att ni är utlänningar utan religion. Fast många av kvinnorna vill slänga slöjan – men det sociala trycket är för stort”, fortsätter min väninna.

Hon vet. Hemma vaktar mostrar och fastrar på hur sent hon kommer hem och en massa annat som gör henne galen.

“I går natt önskade jag verkligen att alla kvinnor vid poolen tog av slöjan och sa “F- off” till sina män och att de vägrade laga mat, att de protesterade. Men det är också kvinnorna som förtycker varandra, du skulle bli förvånad om du visste”.

Den egyptisk-amerikanska journalisten Mona Eltahawy skriver i sin bok “Headscarves and Hymens. Why the Middle East Needs a Sexual Revolution” om att revolutionen måste börja i hemmet – där det privata blir politik.

Vid kön till buffén på hotellet ser jag tjejerna med burkini som lånade cyklopet. De har hijab, jeans och tajta tröjor nu, de vinkar.

“Thank you”, skrattar de.

När burkinis nu förbjuds och på en del stränder i Frankrike, och där burkinibärare rent av bötfälls, som i Cannes, tänker jag på dem; en tandläkare, en student och en nybliven mamma.

Den stora frågan är förstås om burkinin - eller “the sharia-swimsuit”, är en väg till friheten eller om den konserverar status quo?

För tjejerna från Amman var det i alla fall frihet – frihet att simma, bada och leka för en stund – och hotellet i Akaba är en av de mest varierade mixar av vår värld jag hittills befunnit mig i. 

Nu drar OmVärlden igång efter en sommar präglad av terrordåd, rasism och polariserade debatter, och vi ser fram emot nya djupdykningar, analyser och nyanser av vår globala värld.

Välkommen till en höst med oss!

 

Ylva Bergman