Go to main navigation
Ylva Bergman

Hur ska de folkliga protesterna för klimatet och demokratin leda till verklig förändring? Båda rörelserna har starka fiender emot sig, skriver OmVärldens chefredaktör Ylva Bergman.

Foto: Johanna Hanno

Ledare

Greta och Alaa har ett gemensamt dilemma

Bilden av 22-åriga Alaa Salah gav revolterna i Nordafrika ett ansikte – och väckte hopp i en hel värld. Men liksom för Greta Thunbergs klimatrörelse är frågan hur de folkliga protesterna nu kan översättas i varaktig förändring, skriver Ylva Bergman.

Världens yngsta befolkning finns på den afrikanska kontinenten. 200 miljoner afrikaner är mellan 15 och 24 år. Det är bland de unga som arbetslösheten är som störst och framtidsutsikterna i många fall bleka.

Det är den här generationen som tagit till gatorna i Algeriet och som efter sju veckors protester fick 82-årige Abdelaziz Bouteflika att avgå. De säger att tiden är ute för ”makten”; kotteriet av företagsledare, politiker och generaler som styrt landet.

Övergångspresidenten, Abdelkader Bensalah, som varit nära lierad med den forne presidenten, har lovat demokratiska val i juli. Men demonstranterna vill att hela eliten avgår. Fredagen den 12 april drabbade unga samman med polisen i centrala Alger som försökte skingra demonstranterna med tårgas och vattenkanoner.

I Sudan har diktator Omar al-Bashir också avsatts efter massiva protester där bland annat unga kvinnor – som den 22-åriga arkitektstudenten Alaa Salah – klivit fram som förgrundsgestalter i proteströrelsen.

Läs om kvinnorna som fick Sudans diktator på fall

Liksom i Algeriet har de unga sudaneserna inte heller nöjt sig med att den brutala diktatorn ersatts av militärer. Demonstranter i båda länderna fortsätter att ta till gatorna och kräva att hela det gamla ledarskiktet försvinner.

Kommer deras krav på revolution att lyckas?

Det är lätt att bli cynisk och känna misstro med den arabiska våren i färskt minne, och med andra, äldre, uppror dammandes i bakgrunden. Dessutom är den auktoritära tendensen i världen stark, där sociala medier ofta blir ett redskap i de maktfullkomligas händer, istället för demokratiivrarnas.

Vi har också sett ett hårdare politiskt tonläge runt om i världen där auktoritära ledare som Duterte, Trump och Putin når framgångar.

Men kanske är tiden mer gynnsam nu? Både algerierna och sudaneserna är högst medvetna om hur den arabiska våren slutade för grannarna i Egypten. Med det i färskt minne är naiviteten kanske mindre den här gången. Och med klimatkrisens tryckande närvaro, med utplånandet av staden Beira, kanske de tusentals demonstranterna inte kommer att nöja sig med halvmesyrer, eller låta sig manipuleras av makten i nya skepnader.

De senaste åren har många auktoritära ledare fått kliva åt sidan i Afrika. 2017 gick Gambias president Yahya Jammeh i landsflykt och landet går snabbt mot demokrati med åsiktsfrihet och pressfrihet. Flera andra afrikanska länder har också blivit av med tyranniska ledare som suttit länge vid makten; Etiopien, Angola och Zimbabwe, även om de två sista länderna ersatts av ledare allierade med den forna makten.

The Economist demokratiindex för 2018 konstaterar att bara 4,8 procent av världens befolkning lever i en fullständig demokrati, men för första gången sedan 2016 visade deras mätningar att den tidigare nedåtgående trenden har avstannat, och trots stort missnöje med rådande politiska institutionerna så växer just intresset för politiskt engagemang allra mest.

Det enorma stödet för svenska Greta Thunbergs kamp för klimatet, mot världens makteliter som blundat för miljöförstörelsen, väcker också hopp, även om den rörelsen också står inför samma utmaning som demokratikämparna i Nordafrika. Hur ska de folkliga protesterna nu leda till de grundläggande förändringar som är nödvändiga – både för att förhindra klimatkrisen och för att skapa varaktig demokrati? Båda rörelserna har starka fiender emot sig.

Varje månad lyfter OmVärlden fem goda nyheter. I mars kunde vi konstatera att demokrati är bra för ditt hjärta och din hälsa – och att du lever längre, enligt en stor studie publicerad i The Lancet. Detsamma gäller såklart en ren miljö och ett fungerande klimatsystem. För allas vår skull får vi hoppas att de båda rörelserna nu leder till verklig förändring.

Ylva Bergman