Go to main navigation
Ylva Bergman

Samtidigt som många har fått det bättre i världen ökar klyftorna – och murarna – mellan de som har och de som inte har, skriver OmVärldens chefredaktör Ylva Bergman.

Foto: Johanna Hanno

ledare

Halt! Här får ingen passera – 30 år efter Berlinmurens fall bygger vi fortfarande murar

Protester skakar nu många av världens länder och det är murarna mellan de som har, och de som inte har, som upprör människor, skriver Ylva Bergman, chefredaktör för OmVärlden.

Halt. Här får ingen passera. Här kommer ingen förbi.

Det är svårt att inte gripas av texten och musiken i Ebba Gröns låt Die Mauer. Den speglar den tid som var då, när muren fanns: en känsla av ensamhet, isolering, regnmörka skyar, kärnvapen, protesterna på Himmelska Fridens torg som brutalt hade krossats, farbröder med glasögon och myndiga stämmor på TV, men också yuppies med breda axlar och glittriga glasögon, som i Miami Vice.

Kalla kriget var i full sving.

Så föll muren. Alla verkade oförberedda. Annika Ström Mellin skriver i sin bok 1989 om den serie händelser som utspelade sig fram till natten mellan den 9 och 10 november då gränsen öppnades: det hade lättats på reseregler för östtyskar att ta sig till väst, men reglerna var oklara, fick den som ville emigrera? Eller skulle man bara tillfälligt få passera som turist?

Alla skulle få resa, meddelades det.

Tusentals östtyskar strömmade till gränskontrollen och situationen blev ohållbar. De skrek. ”öppna muren”, och 23.30 ringde gränsvakten till sin chef och sa att nu tänkte han öppna den.

Medier och politiker blev tagna på sängen.

Men mycket hade hänt fram till denna punkt.

I Sovjet hade Michal Gorbatjov tagit över och ville reformera landet. I Polen hade fackföreningsrörelsen Solidaritet vunnit det första fria valet. Ungern hade fått en reformvänlig ledare redan året innan. Under hösten 1989 inleddes Sammetsrevolutionen i Tjeckoslovakien.

Muren föll och människor från hela världen strömmade till Berlin nyårsnatten 1989 för att fira och vara med om den historiska händelsen. Så även jag.

Jag sträckte upp mina händer vid muren och blev upplyft genom en säker passage av människor (de fanns vassa glasbitar längs murens kanter). Det bjöds på vin, människor sjöng och dansade. En man grät. I kontrolltornet mitt emot ropade människor: Happy New Year! Fyrverkerierna sprakade. Det var en ny tid nu.

Jag fick med mig en bit av Berlinmuren hem. En påminnelse om att saker kan förändras. Den världsordning vi vant oss vid kan plötsligt ställas på huvudet.

Runt om i världen pågår just nu flertalet uppror för frihet, i Chile, på Haiti, i Irak, Libanon, Hong Kong...

I USA kämpar Trump för att bygga klart sin mur mot Mexiko och barn och flyktingar spärras in under omänskliga förhållanden. I EU sitter fortfarande flyktingar bakom stängsel i Moria, Grekland. Det är många länder som säger att de ”fått nog”, som inte vill ha in ”flyktingar, kriminella, elände”.

I Turkiet, Israel, Indien, Ungern och Serbien finns i dag höga murar.

Halt! Här kommer ingen förbi /..../ Med en K-pist är det svårt att diskutera.

En del kallar Berlinmurens fall för slutet för kommunismen och startskottet för nyliberalismen.

Det är många som fått det bättre i världen, men klyftorna ökar samtidigt mellan de som har och de som inte har. Osynliga murar kan vara lika ogenomträngliga. Oavsett om de är byggda av politiker på Kuba eller i Kina, eller av ledare som vältrar sig i lyx i odemokratiska länder som Saudiarabien, Iran eller Ryssland.

Läs mer: 10 murar som gör avtryck i världen

I Libanon där jag varit en del spirar nu hoppet om att muren ska falla. Elfenbensmuren som den styrande eliten har gömt sig bakom, med sina porschar, lyxvillor och plastikoperationer.

Det återstår att se om även dessa murar kommer att falla, eller om stormakterna återigen kommer lägga sig i det lilla landet vid Medelhavets kant.

Det kommer säkert att hända mycket de närmaste månaderna. Men från 1989 har vi lärt oss att den världsordning vi vant oss vid, som för stunden verkar orubblig, mycket väl kan ställas på huvudet över en natt.

Ylva Bergman