Go to main navigation
Ylva Bergman

Det är dags att uppgradera de humanistiska ämnena och för demokratins överlevnad, skriver Ylva Bergman.

Foto: Johanna Hanno

LEDARE

Kan filosofi bota demokratins baksmälla?

Hundra år av demokrati kan lätt förbytas till hundra år av ensamhet om vi inte uppvärderar det som gör oss till människor; tanken, frågan, konsten och samtalet, skriver Ylva Bergman, chefredaktör för OmVärlden.

I december 2018 har vi i Sverige levt med 100 år av demokrati. Det är inte särskilt lång tid. I många länder saknas fortfarande de mest basala rättigheter för barn, kvinnor, urfolk och religiösa minoriteter. Medier, yttrandefrihet och rättsstatens principer är också under attack. De som har vill ha ännu mer och grabbar åt sig av guld och gröna skogar som snabbt kan förvandlas till ett gruvtag eller palmoljeodlingar, trots att klimatet skriker åt oss att sluta. 

Enligt organisationen Freedom house, som analyserar läget för demokrati runt om i världen, står vi inför den svåraste krisen på länge. 2018 var det tolfte året på rad som demokratierna i världen backar.

Att internet skulle bli det förlovade landet, där alla skulle prata fritt och dela med sig i en evigt rosensskimrade trädgård blev istället en ruskig baksmälla för demokratin och medierna. Nyligen erkände Facebook att deras plattform bidrog till folkmordet på rohingyer.

Vi andra lämnar frivilligt ifrån oss våra digitala fotspår, våra barns engagemang används av de stora techbolagen för att programmera ännu fler kommersiella tjänster som vi ska bli beroende av.

Vi står inför en tid när inga sanningar längre finns. När mörkermakter kan sprida propaganda för att gynna sina egna syften, splittra EU eller smutskasta människorättsförsvarare, och de kan samarbeta och övervaka på ett sätt som aldrig tidigare var möjligt.

Även om vi i dag har tillgång till mer information och kunskap än förr så har det knappast gynnat demokratin. 

Vi har varit så förfärligt naiva för teknokraternas fantastiska framtidsvisioner. Men glömt bort att mänskliga drivkrafter, våra egon, girighet och vilja att glänsa över andra består.

De kanske inte kan programmeras om med artificiell intelligens.

Vi behöver därför skapa en värld där filosofiska samtal uppvärderas, där humanistiska och estetiska ämnen blir lika viktiga i skolan som matematik och naturvetenskap, kanske viktigare. För utan de diskussionerna kommer vi inte få hundra fler år av demokrati, utan kanske snarare hundra år av ensamhet, som Gabriel Garcia Marques skrev om i sin fantastiska roman, där våld och förtryck och tragiska släktband väver människans osynliga nät.

Vår historia är sådan: en spiral av våld och maktkamper. Men utan de magiska interventionerna som i Marques värld.

Men det finns såklart ljusglimtar. FN:s fredspris värmer särskilt ett år som detta, där Denis Mukwege, den kongolesisk chefskirurg som reparerar kvinnor som utsatts för det brutalaste övergrepp, och där Nadia Murad, yazidisk människorättsaktivist, vägrar låta sig tystas, och bära skammen som kvinnor förväntats göra i hundratals år.

Den FN-ledda konsultationen om kriget i Jemen, som ofta beskrivs som världens värsta humanitära kris, har också gett resultat. Parterna har kommit fram till en vapenvila och trots att strider blossat upp så uttryckte FN:s särskilda sändebud för Jemen, Martin Griffiths, en försiktig hoppfullhet inför de kommande samtalen i januari.

I Beirut har jag gått flera alternativa stadsvandringar där unga, engagerade människor berättar om den historia som finns i staden, men som landets politiker ännu inte lyckats komma överens om  hur de ska lära ut i skolan. Då gör de här unga människorna det istället. Och i Sverige rör Greta Thunberg en hel värd med sin klarsynthet.

OmVärldens redaktion tar nu julledigt och vill tacka för alla läsare och önska er alla en hoppfull och bättre värld.

Ylva Bergman