Go to main navigation
Ylva Bergman

Är världens kvinnor inte tillräckligt arga för att enas kring de orättvisor och det våld som kantar kvinnors väg världen över?

Foto: Johanna Hanno

LEDARE

#Metoo-rörelsen behöver en Greta

Världens kvinnor är frustrerade. Två år efter födelsen av #metoo märks svallvågorna fortfarande över hela världen. Men var finns en Greta som kan ena hela rörelsen? skriver Ylva Bergman, chefredaktör för OmVärlden.

– Vi behöver en Greta för kvinnofrågor. Vi behöver ilska, säger Lina Abirafeh, doktor och chef för The Arab Institute for Women vid Lebanese American University, LAU, i Beirut.

Lina Abirafeh är på besök i Stockholm för att tala på Sida:s årliga utvecklingsforum för alla som arbetar med utvecklingsfrågor och bistånd. I år med fokus på jämstäldhet.

Hon får rungande applåder.
Men hon är arg.
Arg för alla år som gått, alla samtal, alla seminarier, alla svårigheter som fortfarande tornar upp sig.
Varför händer det så lite?

För oss i Sverige har mycket blivit bättre. Men ändå, hur blev det så många ord, definitioner och frågeställningar? Varför är det fortfarande vi mot dom? De priviligerade och de rika mot de fattiga, de religiösa mot de sekulära, religionens särställning, kulturella skillnader, sexuella normer…

Hur blev det så många frågor att reda ut, när vi så länge kunnat konstatera att de flesta som föds som män har större möjligheter att få sina drömmar, magar och maktlystnad mättade, än alla de som inte passar in i den normen.

Det mesta finns i alla fall nu som fakta, elegant uppställt i power-points och rapporter, presenterade av flerspråkiga doktorer och experter på seminarier runt om i världen. Och alla är rörande överens om att något måste ske.
Att backlashen just nu är i full rörelse.

Det är bara att se sig om hur kvinnor lever runt om i världen, trots alla internationella resolutioner och konventioner. Se hur de tystas, negligeras, våldtas.
Förpassas till liv som ständiga betjänter.

Sverige har kommit långt, men även här, i världens kanske mest jämställda land är vi långt ifrån riktig jämställdhet. Riktig autonomi och frihet.

På Sidas jämställdhetsdag radas fakta och lösningar på problemet upp. 30 år har gått sedan Lina Abirafeh började engagera sig i feminism. Men pengarna saknas fortfarande för en hållbar kvinnorörelse där hon lever. Hon, som representerar att av de finaste universiteten i Mellanöstern, i det mångkulturella Beirut, där porschar susar förbi dagligen, har ont om pengar.

Även om svenskt bistånd länge stöttat kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter, och har gjort så, oavsett regering, så vädjar hon: Steppa upp Sverige.

Orättvisorna har inte tagit slut.
Alla dessa offer som kantar vår väg. Och alla de män som vill ha en jämlik värld, och som har massor att vinna på det.

Är det inte märkligt att vi står ut?

En av tre kvinnor har upplevt fysiskt eller sexuellt våld. Varannan sekund gifts en flicka bort, ofta ett barn som med största sannolikhet blir våldtagen av sin äldre make. En gravid kvinna i världen dör varje minut, av komplikationer eller efter en osäker abort.

Den 15 oktober 2019 är det två år sedan #metoo briserade över världen och svallvågorna rullar fortfarande in.

Inför tvåårsdagen har OmVärlden gjort nedslag i flera länder: I Etiopien har kvinnor börjat organisera sig kring det könsbaserade våldet, i Indien ordnar kvinnor nattliga sleep-ins i parker som ett sätt ta plats i det offentliga rummet, i Mexikoi Iran och i Sydafrika höjer de rösten. Vi har också pratat med Läkare utan gränser och Afrikagrupperna om hur #metoo påverkat branschen och om vad som händer nu.

Läs mer om #metoo – så går det i världen.

Men i stora delar av världen är det precis som förut. Ingenting har hänt.

Så frågan är om det finns en Greta som kan ena alla? 

Eller om det fortfarande är upp till var och en, varje gruppering, kultur, eller land – eller kan vi nå fram till varandra över gränserna?

Ylva Bergman