Go to main navigation
Ylva Bergman

Ylva Bergman

Foto: Johanna Hanno

YLVA BERGMAN:

”Oh baby, baby! Nu åt jag kött igen – fast jag lovade att sluta!”

Så sjöng artisten Mayka i sin bikt till klimatet under en av OmVärldens världsångest-kvällar i Almedalen. Chefredaktör Ylva Bergman sammanfattar den samlade bikten och önskar med denna sommarkrönika en trevlig sommar. 

Under tre seminarier har vi och Föreningen för utvecklingsfrågor (FuF) låtit personer bikta sin ångest för migration, (o)jämställhet och klimatet. Besökare skrev ned sin oro i vårt biktbås, under överseende av våra helgon, vid ingången till Sverige i världen, i Almedalen.

Vi lever i en turbulent värld. Mer än 60 miljoner människor är på flykt och 2050 kan det blir upp mot 200 miljoner klimatflyktingar – om inte den globala uppvärmningen hindras.  För att klara de prövningar som ligger framför oss måste vi bli mer globala och samverka, men ändå växer rädsla, nationalism och populism. Storbritannien har brutit sig ur EU och andra länder bygger murar mot migranter: EU har ingått avtal med Turkiet, som, enligt Human Rights Watch, skjutit skarpt mot syriska flyktingar. På seminariet diskuterades den polarisering som sker mellan de som anses naiva och vill ta emot flyktingar, och de som kallar sig realistiska, och hänvisar till pengar. Sirin Kara, från tankesmedjan Tiden, menade att medierna också bidrar till att skapa en avhumaniserad bild av flyktingar genom sitt språkbruk. 

I våras sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon att han var fortsatt chockad över bristen på jämställdhet i världen.

Vi mår inte bra av det här – och vi måste prata om det.

Det blev tre spännande debatter, och mest hettade det till kring jämställhet. Poeten Daniel Boyacioglu inledde med dikten ”Till min syster”, och Alan Ali´ verksamhetsansvarig för Elektra, Fryshuset, Malmö, biktade sig för alla män som var passiva och tysta när sexism utövades framför dem. Sedan drabbade han samman med Gudrun Schyman, partiledare för Fi, om varför feminismen exkluderar män, vilket han inte fick medhåll för.

Anders Wijkman, författare, debattör och avgående ordförande i miljömålsberedningen, biktade sig om att det var ett misslyckande för världen att den finansiella sektorn inte kommit in klimatstrategin, inte med en enda rad.

Politikerna var inte mogna. 

Så länge företagen har krav på sig att kvartalsvis visa på vinst inför hungriga aktieägare – och så länge det är kopplat till hur bolag värderas på börsen, och våra pensionspengar , kan det bli svårt att få till långsiktiga hållbara satsningar som inte ger lika snabba vinster. Johan Kuylenstierna sa att vi inte kommer nå de globala målen om vi inte låter kolet ligga. 

Så varför har det gått så långsamt? Har klimatet landat i för tekniska frågor som utgått ifrån energi och utsläpp snarare än satt människan i centrum, som en känslig och social varelse?

Biståndet vara en katalysator för att få skapa en hållbar värld, menade panelen.

En annan orsak till att förändringar går långsamt kan vara vår reptilhjärna, vårt belöningssystem, som gör att vi väljer snabbare kickar, vinster, framför långsiktiga, måhända svårare alternativ. 

Men kanske kan reptilhjärnan bidra till att nå klimatmålen. Mattias Goldmann, VD för tankesmedjan Fores, sa att länderna nu börja tävla om att vara bäst på klimatet.

Hans egen bikt handlade också om att det gått för långsamt och att han inte gjort mer.

”On baby, baby – nu skövlade jag skog igen – fast den ger mig syre”, sjöng Mayka till Britney Spears låt ”Baby-one more time".

Men det önskar OmVärlden alla läsare en skön sommar med mycket skog, syre, och långsiktiga hållbara och utvecklande jämlika relationer.

Vi syns den 15 augusti igen, tills dess bjuder vi på sommarläsning med våra mest uppskattade artiklar – håll utkik på Facebook!

 

Trevlig sommar!

Ylva Bergman