Go to main navigation
Ylva Bergman

Foto: Johanna Hanno

Ledare

Världssmärta – kan den bejakas?

Kalla vindar blåser över världen mitt i värmen. Ohygglig är vår framtid om vi inte förmår lyfta blicken. OmVärlden och Föreningen för Utvecklingsfrågor har haft terapisamtal om världsläget. Chefredaktör Ylva Bergman anar avgrunden.

I Joseph Conrads berömda bok ”Mörkets hjärta” berättas om kolonialmakten Belgiens härjningar i Kongo och människans hänsynslöshet. Vid sin dödsbädd utbrister en av huvudpersonerna, Kurtz: ”The horror! The horror! ”, vilket har tolkats som Kurtz dom över sitt liv, människans ondskefulla handlingar och kolonialismens framfart.

Det senaste året har Algeriet massavvisat 13 000 migranter i Sahara. De fick välja mellan dö eller gå rätt ut i öknen utan tillräcklig med vatten och mat.

I USA separerades över 2 000  från sina föräldrar sedan nolltolerans infördes mot olovlig invandring i april. Föräldrar och barn har placerats i burar nära den mexikanska gränsen.

I Turkiet har syriska flyktingar skjutits vid gränsen.

EU funderar nu på så kallade landningsplattformar där flyktingar ska sorteras upp. Dessa läger ska placeras i Nordafrika, enligt ett läckt dokument. Modellen kommer från Australien som i dag har tuffa kontroller av sjöfarten, där båtar tvingas återvända och flyktingar placeras i läger på öar utanför. Nyligen rapporterades om flera fall av självmord från ett av lägren på ön Nauru.

Österrikes nya konservativa förbundskansler Sebastian Kurtz (!), som styr landet med högerpopulistiska FPÖ (tidigare nazister), kallar förslaget en ”milstolpe”.

Och i Almedalen lyckades nazisterna med hot och våld stjäla uppmärksamhet och skapa rädsla.

Under ett av våra samtal i Almedalen sa Sasja Beslik, chef för hållbarhet på Nordea, att vår mänskliga fernissa är tunn och människan kan bli grym och hänsynslös. Därför blundar vi för den globala uppvärmningen, speglar oss i likasinnade och struntar i att vi lever som om vi hade ett och ett halvt jordklot.

Alice Petrén, utrikeskorrespondent vid Sveriges Radio, samtalade med Lisa Pelling och Joy M´Batha om den förtvivlan och ångest hon känner inför att hur människor behandlas, och EU:s oförmåga att ta itu med migrationen.

Stefan Jonsson, professor vid Linköpings universitet, skriver i Dagens Nyheter: ”Skärper vi blicken ser vi facit redan nu. För den regerande generationen av politiker i Europa blir eftervärldens dom hård.”

Kanske är det i konsten vi människor kan finna något som liknar mänsklighet när samtalet hårdnar härute. Under romantiken skrev poeter och författare som Byron och Goethe om Weltschmerz (världssmärta), en känsla av leda, (ennui), och förakt för sakernas tillstånd. I Frankrike kallas det ”Mal du Siècle”: en själslig kris över blodbadet som kom efter Franska revolutionen – och människans tillkortakommande.

Det är vad många av oss känner nu: Förlåten är lyftad: The horror! The horror!

Det finns såklart motkrafter som påverka i annan riktning. Artisten och hip-hopproducenten Maxida Märak sa att systerskapet efter ”#metoo har betytt allt. De utsatta vet att de inte är ensamma längre.” Charlotte Petri Gornitzka, ordförande för OECD:s biståndskommittée, menade att den tystnadskultur som rått inom FN, och stora organisationer, kring sexuella övergrepp varit missriktad välvilja för att skydda organisationerna, och att förändringar är på gång.

Men tar politikerna inte tar itu med att det i dag finns 68 miljoner människor på flykt, och att det är en global fråga som kommer att påverka oss alla, precis som klimatet är, utan stänger in sig i bubblor. Då kan det gå riktigt illa.

OmVärlden är tillbaka i augusti och drar då igång med vår valsatsning. Missa inte det. Tills dess önskar vi er viss sinnesfrid.

Ylva Bergman