Go to main navigation
Ylva Bergman

Ylva Bergman, chefredaktör OmVärlden.

Foto: Johanna Hanno

ledare

"Vi kan inte säga att vi inget visste"

Flyktingar stoppas, familjer splittras och pakter sluts med länder som ignorerar de mänskliga rättigheterna. Kommer framtida generationer att fråga sig varför vi lät det här hända? Den här veckan gör OmVärlden ett djupdyk i flyktingtemat. Chefredaktör Ylva Bergman guidar oss in. 

Det är något allvarligt som håller på att hända. Vi ser det på nära håll, i Europa, där antalet flyktingar har minskats genom införandet av hårdare regler. I ett Europa där många fortfarande har starka minnen av förintelsen. Mycket har skrivits om hur det kunde gå så illa i Tyskland, varför reagerade människor inte mer? Varför gjorde tjänstemän sin ”plikt”, satte en kråka på ett papper?

Tyvärr händer det igen; i Rwanda, i kriget i forna Jugoslavien. Aleppo i Syrien har liknats vid ett slakthus.

Men också likgiltighet dödar.

”Vi dör lite varje dag”, säger Waffaa, 30 år, som med sin familj fastnat i det flyktingnät som nu är EU:s regelverk. Det gör något med människan, vår tro på framtiden och förmågan till medkänsla. ”Ingen respekterar oss, vi är inte i säkerhet”, säger Wafaa. Hennes familj är utspridd över Europa – en bror i Småland, en annan i Tyskland, Wafaa och mamman på Lesbos. Om pappan i Syrien vet de inget.

De är ett av tusentals liknande fall. Som kom lite för sent, eller fick fel information, som borde vetat bättre, tagit reda på mer, innan de flydde, när bomberna föll. De blir lätt som tiggarna – några bortglömda ansikten– som vi skyndar förbi på väg till jobbet.

Men inom oss blottas vårt mänskliga barbari, och vi kan inte säga att vi inget visste. Att vi bara lydde order, tänkte på samhällets bästa.

Den här veckan har OmVärlden tema ”Flykt”. Vi har träffat Wafaas familj, som fastnat på Moria, och besökt Dadaab – världens största flyktingläger som hotas med rivning – där folk bott i generationer. Den palestinska konstnären Abed beskriver hur det påverkar ens identitet att vara statslös. Och vi har träffat David, som kom ensam till Sverige från Afghanistan och nu har skrivit en novell, och Mohamed Salem, från Västsahara. Missa inte heller den viktiga artikeln om att EU nu i snabb takt beslutar om nya överenskommelser för att stoppa flyktingarna från att komma hit – och att detta delvis finansieras med biståndspengar, utan demokratisk insyn. Det är allvarligt.

Vi hoppas att statsminister Stefan Löfven tänker på alla de ansiktslösa. På Wafaa, Farzat och Abed, Mohammed och Nadia, när han, den 20 oktober, träffar sina kollegor i Europeiska rådet för att få en uppdatering om EU:s nya ramverk för partnerskap för migration. De länder som EU nu förhandlar med, om flyktinghantering, har alla brutit mot de mänskliga rättigheterna. De kan få finansiering och belöningar för att ta hand om flyktingar. 

En del biståndspengar ska kunna omfördelas till särskilda fonder, som kan användas för gränskontroller och polisträningar. Det är bra att kunna agera fort, att snabbt få loss pengar – men det är inte bra när insyn om hur det ska gå till saknas, när besluten klubbas igenom utan EU-parlamentets kunskap.

De är också lättare att vara likgiltig för saker som sker långt där borta - bortom insyn. Även om dina skattepengar är med och betalar.

 

Ylva Bergman