Go to main navigation
Global Progress Index

Foto: Global Progress Index

NYHET

Hans Rosling kritisk till nytt utvecklingsindex: "Som en poängtabell i fotboll"

Det hette tidigare att ett lands BNP och ekonomi drev utveckling. Idag talar man snarare om utveckling i termer av människors välmående och framtidsmöjligheter, vilket allt fler försöker visualisera. Senast på banan är Social Progress Index. Men metoden får kritik av Hans Rosling.

Bakom Social Progress Index märks ekonomer som Harvard-professorn och tidigare presidentkandidatsrådgivaren Michael Porter, Hernando de Soto, uppmärksammad men också kritiserad för sina teorier om privat äganderätt, och The Economist-redaktören Matthew Bishop, som myntat uttrycket "philanthrocapitalism" (ungefär: filantropkapitalism).

Porter, de Soto och Bishop menar att vi ska mäta utveckling utan att ens bry oss om länders bruttonationalprodukt (BNP). Istället vill de genom Social Progress Index ranka andra saker, som människors mest grundläggande behov, välmående och möjligheter.

Social Progress Index toppas av europeiska välfärdsstater. Norge hamnar överst, följt av Sverige och Schweiz. Kuwait, med ett av världens högsta BNP per capita, kommer först på 47:e plats, efter långt fattigare länder som Jamaica och Costa Rica. Ryssland hamnar bakom Tunisien och El Salvador. USA ligger på plats 16. Tchad, Afghanistan och Centralafrikanska republiken, länder som brottas med svåra konflikter, ligger längst ned.

"Ett samhälle styrs av offentlig statistik"

Den som använder Social Progress Index kan klicka fram en global överblick eller jämföra länder utifrån ämnen som undernäring, barnäktenskap och tolerans mot minoriteter. Men att ranka utveckling så här blir lätt missvisande, menar professor Hans Rosling, som själv ligger bakom Gapminder, som samlar statistik för att visa på olika länders utveckling.

– Sådana här index är mest till för advocacy. Rena mogna indikatorer från offentlig statistik är vad man styr ett samhälle med. Arbetslöshet och skolgång till exempel bör inte köras ihop till index. Det blir som poängtabellen i fotboll, säger han.

I format som Social Progress Index saknas också kontext. Vi får siffror men inte mycket insikt i länders historiska utveckling. Hur hamnade Mocambique efter Mali och Irak, hur tog sig det tätbefolkade Bangladesh förbi den långt rikare grannen Indien? Hur mycket kan länder påverka sin egen utveckling och vad ligger utom deras kontroll?

För sådana frågor gäller det att vända sig någon annanstans. Mätningar som Social Progress Index handlar mer om agendasättande, att utstaka en bana. Eller att fortsätta på en redan utstakad bana.

Indisk ekonom bakom FN:s utvecklingsindex

Vägen mot en uppdaterad syn på utveckling började snitslas om redan på 1980-talet. Det var då den indiske ekonomen och sedermera nobelpristagaren Amartya Sen började tala om människors förmågor, istället för ekonomiska produktivitet. Hans tankar låg till grund för FN:s Human Development Index, den holistiska mätning som används världen över för att mäta utveckling idag.

Lilla Bhutan, uppe i Himalayas berg, har skiftat fokus ännu mer. Landet har gjort sig känt för sin "bruttonationallycka", som legat till grund för dess ekonomiska och sociala politik sedan 1972. Och många andra har följt efter. Länder som Sydkorea, Thailand och Kanada, och FN självt, med sin World Happiness Report.

Men att mäta lycka är inte enkelt. Välmående är något subjektivt och påverkas av humöret för dagen. Dessutom uttrycker vi glädje på olika sätt runtom i världen. För att parafrasera Leo Tolstoj: alla olyckliga länder är olyckliga på sitt eget vis.

Social Progress Index bygger på mer standardiserad. Siffror om barnadödlighet och läskunnighet kommer från FN-organ, information om demokrati från grupper med västerländsk bas och perspektiv, som Reportrar utan gränser, Freedom House och Transparency International.

Mer ojämlikhet inom länder än mellan dem

Förutom fotbollstabellsproblemet pekar Hans Rolsing ut något annat som gör Social Progress Index svepande. Tabellerna och kartorna jämför stater, inte grupper eller individer. Vår framtid går idag mot minskad ojämlikhet mellan länder, men ökad ojämlikhet inom dem. Tillvaron i slumområden världen över liknar varandra, vilket också livet bland världens rikaste procentandel av befolkningen gör. Det syns inte när vi bara rankar länder.

Så varför har Bangladesh gått om Indien? Svaret kan sammanfattas med ett ord: civilsamhället. Outtröttliga civila krafter har vaccinerat spädbarn, satt flickor i skolan och minskat mödradödligheten, vilket gjort landet till en av milleniemålens toppresterare. Samtidigt har man klättrat på Social Progress Index.

Här finns kanske kärnan till hur vi kan utnyttja indexen bättre, att hitta intressanta platser på den globala utvecklingskartan. Platser dit vi bör resa och gräva vidare.

Text: Jenny Gustafsson

Hur kan vi förstå utveckling?

Försöken idag att mäta och visualisera utveckling är många. Här är några:

Human Development Index – FNs utvecklingsmodell som baseras på livslängd, år i skolan och BNP per capita
Världsbankens World Development Indicators – samlar statistik, främst ekonomisk sådan
MPI, Global Multidimensional Poverty Index – Oxford Universitys mätning av extrem fattigdom
OECDs Better Life Index – interaktiv ranking av livskvalitet i de 34 OECD-länderna
World Happiness Report – publiceras av ett FN-initiativ för hållbar utveckling
Happy Planet Index – mäter livslängd, välmående och ekologiskt fotavtryck
Gapminder – ett svenskt team med Hans Rosling i spetsen vill vara ett "modernt museum på internet"
Development Index – en ny översikt av utvecklingsfrågor, fortfarande i betaversion.