Go to main navigation
Kvinnor i Meru, Kenya, undersöker en menskopp från Ruby Cup, ett företag som tillämpar en så kallad ”buy one – give one”-modell, där en menskopp skänks vidare för varje sålt exemplar.

Kvinnor i Meru, Kenya, undersöker en menskopp från Ruby Cup, ett företag som tillämpar en så kallad ”buy one – give one”-modell, där en menskopp skänks vidare för varje sålt exemplar.

Foto: SuSanA Secretariat, flickr

FEATURE

Mens – inget för biståndet?

Flickor och kvinnor stannar hemma från skola och arbete flera dagar varje månad runt om i världen – för att de inte har tillgång till mensskydd. Ändå är menshygien en fråga som stått långt ner på biståndsgivarnas dagordning. Nu märks en långsam förändring.

Kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter har länge ansetts vara en viktig utvecklingsfråga, liksom flickors rätt att gå i skolan på samma villkor som pojkar. Ändå har det varit tunnsått med satsningar för att åtgärda en av de stora begränsningarna för flickors skolnärvaro: Möjligheten att hantera sina mensblödningar på ett bra sätt.

Hur kommer det sig?

– Det handlar om tabun och föreställningar som omgärdar menstruationsfrågan. De finns över hela världen – även hos oss, säger Åsa Eldén, ämnesföreträdare för jämställdhet på Sida.

Men nu växer intresset, enligt Åsa Eldén.

– Det är absolut ett område som fler och fler får upp ögonen för. Till exempel har det kommit mycket högre upp på Sidas dagordning.

Många stannar hemma

Enligt flera internationella studier är det vanligt att flickor stannar hemma från skolan flera dagar i månaden då de har mens. I värsta fall slutar de skolan helt när de kommer i puberteten. Även möjligheterna att arbeta drabbas. Bland annat visar en studie från Senegal gjord av UN Women och Water Supply and Sanitation Collaborative Council att 68 procent av de kvinnor som arbetar utanför hemmet stannar hemma under sin menstruation.

Problemet handlar om attityder och sociala normer, men också om vardagliga praktikaliteter. I brist på bindor och tamponger använder tjejer och kvinnor vad som finns att tillgå – toapapper, tygtrasor, madrassbitar, löv. Och utan avskilda utrymmen på skolor och arbetsplatser där det går att byta mensskydd föredrar många att stanna hemma, framför skammen i att gå runt med blodfläckar på kläderna.

För Sida har menstruationsfrågan växt fram som en del av jämställdhetsarbetet inom vatten och sanitet. Sida ger kärnstöd till organisationen Water Aid och FN-organet Water Supply and Sanitation Collaborative Council, som båda bedriver utbildning och påverkansarbete kring menshygien. Bland annat handlar det om att utbilda flickor i vad mens är och hur de kan ta hand om den, att försöka få beslutsfattare och myndigheter att prioritera frågan och att öka tillgången till hygieniska toaletter i skolor och på arbetsplatser.

Menskoppar lovande alternativ

Satsningar för att öka tjejers och kvinnors tillgång till bra mensskydd sker ofta på initiativ av mindre organisationer och finansieras med gåvor. På senare år har flera projekt börjat jobba med menskoppar. Det ses av många som ett lovande alternativ – en relativt enkel produkt som kan användas under många år och därmed blir både kostnads- och resurseffektiv. Utmaningen är att kunna rengöra menskopparna på ett bra sätt, samt oskuldsnormer som skapar rädsla för att föra in saker i slidan.

Företaget Ruby cup är ett av dem som tillämpar en så kallad ”buy one – give one”-modell, där en menskopp skänks vidare för varje sålt exemplar. Menskopparna distribueras i skolor i Östafrika av organisationen Femme international. Detta som del i en serie workshops som ger flickor ökad kunskap om anatomi, reproduktiv hälsa och menshygien.

Tvättbara tygbindor

Andra initiativ fokuserar istället på att utveckla och distribuera återanvändningsbara tygbindor. Bland annat har Vi-skogen bedrivit ett projekt i Uganda 2012-2015, i samarbete med bland andra tillverkarna AFRIpads och Easy pad.

Vi-skogen jobbar sedan många år med att sprida kunskap via skolföreningar. Framförallt om odlingsmetoder och trädplantering, men även om genusfrågor och reproduktiv hälsa. Idén till att ta upp frågor kring menshygien föddes när man blev varse att tonårsflickor ibland uteblev från skolan då de hade mens.

Esther Nanyanzi är en de skolflickor som lärt sig mer om menshygien och som köpt AFRIpads. Foto:Vi-skogen

Projektet har bedrivits i två faser. Under den första distribuerades bindorna direkt av Vi-skogen och var kraftigt subventionerade.

– På ett sätt var det praktiskt, på så sätt har man kontroll över det. Men det är inte ett hållbart system i längden, säger Bodil Ståhl, landchef för Vi-skogen i Uganda.

I den andra fasen har man fokuserat mer på att väcka långsiktigt engagemang hos rektorer och lärare, samt att skapa kontakter direkt mellan skolorna och tillverkarna.

– Bindorna går inte att köpa i affärer. På skolor där det fungerar bra går man ihop och samlar in pengar, för att sedan beställa en gemensam leverans. Men det skulle behövas lokala distributionspunkter.

– Priset är också en utmaning. Det uppfattas fortfarande som dyrt, även om man köper fem tygbindor för 25 kr, säger Bodil Ståhl.

Under 2015 nåddes 6 200 elever på 25 skolor av utbildningen, och cirka 1 150 paket med bindor såldes. Skolorna har även utrustats med enkla tvättrum där tjejerna kan byta mensskydd.

Bodil Ståhls intryck är att satsningen verkligen lett till förbättringar, både praktiskt och attitydmässigt.

– För att det ska bli bra tror jag att det gäller att introducera frågan stegvis. Man måste gå via rektorn och lärarkollegiet, bjuda in till möten och involvera föräldrarna.

Frågan om menshygien har även uppmärksammats på nationell nivå i Uganda. I augusti 2014 hölls en konferens om ämnet i Kampala, och i landets strategi för flickors utbildning 2015-2019 finns ambitioner om att förbättra tillgången till mensskydd.

– Nu under andra halva av projektet har det varit till stor hjälp att regeringen och myndigheterna uppmärksammat frågan, säger Bodil Ståhl.

 

Fatima Grönblad