Go to main navigation
Chandigarh

Foto: Julia Björne

Betonghjärta i förfall. Butiker i centrala Chandigarh – de blir alltmer sällsynta när gallerior öppnar i stadens utkanter.

Chandigarh

Foto: Julia Björne

Parlamentet. I ett av Le Corbusiers många storverk fattar politiker från delstaterna Haryana och Punjab sina beslut.

Chandigarh

Foto: Julia Björne

Lotusblomma. ”Ghandi Bhawan” ritad av Le Corbusiers kusin Jeanneret och indiske arkitekten BP Mathur. Panjab university.

Chandigarh

Foto: Julia Björne

Kårhuset. Studenter flanerar utanför byggnaden ritad av BP Mathur och uppförd efter att Le Corbusier lämnat Chandigarh. Panjab university.

Chandigarh

Foto: Julia Björne

Inte bara hus. Många familjer kopplar av eller tar sig en joggingtur i Rose Garden.

Chandigarh

Foto: Julia Björne

Resa

Indiens betonghjärta i förfall

Föreställ dig en hel stad i betong på en plats där hettans värmevågor gör dig snurrig. Där beväpnade vakter ser till att du inte stjäl värdefulla möbler eller får för dig att rota i hemliga dokument om relationerna till Pakistan. Låter det som i en spionfilm? Inte alls. Chandigarh är en sömnig administrationsstad som aspirerar på att bli världsarv. Ritad av modernismens mytomspunne arkitekturfader – Le Corbusier.

Tjejer, varför ska ni åka till Chandigarh? Det är bara en vanlig tråkig stad, frågar en kaxig kille med mörka solglasögon, medan han fimpar sin cigarett på den smutsiga gatstenen. Vi träffar på honom nära centralstationen i Mumbai.

Beroende på vem man pratar med är Chandigarh antingen en sömnig och lite anonym administrationsstad – eller en av Indiens mest intressanta platser för arkitektur och stadsplanering. Belägen i delstaten Punjabs hjärta, vid foten av Himalaya i norra Indien. Hemorten för bangramusik och maträtter som Chicken tikka masala. Med invånare klädda i turban eller sari.

På kartan ser vi att staden är planerad efter formen av en hand och indelad i sektorer av spikraka gator. Vi får höra att den är uppbyggd som en kropp. Huvudet är administrationen, armarna industrin och universitetet, grönområden lungorna, vägarna vener och nöjeskvarteret hjärtat. Tidigare omslöt odlingsmark staden som skulle förse sina invånare med grödor direkt från närområdet.

Vi ska åka till Chandigarh 65 år efter att landet som kallas världens största demokrati blev självständigt. För att se den hållbara framtidsstaden från 1950-talet, ritad av den världsberömde schweizisk-franske arkitekten Le Corbusier.

Men att åka in till Chandigarh från flygplatsen får mig att fundera, kanske hade killen vi träffade på i Mumbai rätt? De omtalade betonghusen syns knappt bakom växtligheten och var är alla människor? Inga kor på gatorna, inga tempel eller försäljare. Det är ovanligt tomt – och ganska tyst. Och städat. Invånare cyklar längs de raka gatorna, några har picknick i en storpark. När vi kommer in till stadens centrum och hjärta, Sektor 17, bryts de grå fasaderna av mot parker, fontäner i betong och stora träd. En gubbe i turban sitter och läser en bok. Några tjejer med shoppingkassar går förbi. Annars syns inte så många till denna måndagsförmiddag.

– Är det arkitektur, är det skulptur, är det konst? Det är fullkomligt magnifikt! utbrister en fransman vi träffar på Högsta domstolens tak, många timmar senare. Han syftar på de enorma betongbyggnaderna ritade av Le Corbusier som omger oss.

Le Corbusiers byggnader i Sektor 1 är Chandigarhs stora sevärdhet. Men för att komma in i dem behöver besökaren underkasta sig en ganska omfattande resa genom den indiska byråkratin. Kanske inte så konstigt i en stad till stor del bebodd av statstjänstemän och administratörer. Byggnaderna hyser dessutom delstatsadministration, parlament och domstol, vilket gör dem till en känslig plats att släppa in besökare på.

Tillståndet utfärdas av turistbyrån får vi veta. Men vänta, vilken turistbyrå? Även om staden är indelad i fyrkantiga block är det svårt att hitta. Förvirring uppstår, är vi i Sektor 17 eller 19? Det ser likadant ut. Inte ens rickshawchaufförerna vet med säkerhet var turistkontoren ligger, trots att staden med indiska mått mätt är ganska liten, med ungefär en miljon invånare. Efter en kort promenad längs futuristiska fasader hittar vi turistkontoret. Vi får veta att det inte är några stora busslaster med turister som kommer till Chandigarh.

– Max tio utlänningar per dag. Och alla är arkitekter – ni också? frågar den trevlige och möjligtvis lite uttråkade mannen som utfärdar tillståndet, när vi slutligen hittat honom bakom ett skinande skrivbord. Han samlar på sedlar från förbipasserande utlänningar, i hans plastmapp finns förstås både Schweiz och Frankrike representerade.
Efter en kort rickshawtur är vi framme vid Le Corbusiers väl bevakade byggnader i Sektor 1. Fler tillstånd behövs. Timmar av väntan. Svett som rinner, snurrande fläktar, buttra byråkrater och enorma (men färgglada) pappershögar som tornar upp sig runt dem. ”Sätt er här och vänta lite bara.” Sedan en stämpel. ”Gå nu till lucka tre”. Alla referenser till Kafkas Processen känns rimliga.

Åtföljda av en glad ung vakt iklädd kamouflageuniform med ett maskingevär över axeln får vi till slut kliva in. In i enorma byggnader med vidunderlig utsikt och betong målad i harmoniska färger mot en fond av Punjabs frodiga landskap. Höga pelare som strävar mot taken, ljuset som flödar helt utan artificiella komponenter. Det fläktar lätt, och de höga betongfasaderna ger svalka från den heta solen. Funkisstilen kommer verkligen till sin rätt i detta heta och bördiga klimat. Byråkrater i saris eller fina turbaner bär på dokumentportföljer, någon tar en kopp te på administrationscaféet. All byråkrati var väl värd sin väntan för att få uppleva de fina byggnaderna i Sektor 1.

Indien blev självständigt från Storbritanniens kolonialvälde 1947. Mahatma Gandhi influerade den första premiärministern och självständighetskämpen Jawarahal Nehru.

Hans vision var att skapa ett demokratiskt Indien med snabb industrialisering och modern levnadsstandard för sin befolkning. Punjab – delad mellan Indien och Pakistan efter självständigheten – blev den utvalda platsen som skulle stå modell för jättelandets nya städer. Uppdraget att planera den nya idealstaden Chandigarh gav Nehru till Le Corbusier. Han fick fria händer.

– Chandigarh är ett unikt exempel på genomtänkt stadsplanering, kanske ett av världens bästa, berättar professor Jit Kumar Gupta från sin blommiga soffa i en funkisvilla i Chandigarhs utkant. Han är arkitekt och stadsplanerare och vice ordförande för det indiska arkitektförbundet. En vithårig äldre man som berättar engagerat om Le Corbusiers visioner och modeller.

– Det viktigaste var att bygga en bra stad för människorna att bo i. Harmoniska hem, helt byggda i naturmaterial från det omkringliggande området. Närhet till berg och grönområden var basen för utformningen. Att fattiga människor skulle ha anständigt boende med kök och minst ett sovrum ingick också i planeringen.

– Fast de arbetare som kom hit för att bygga hade ingenstans att bo. Dessutom jämnade man 28 byar med marken när staden byggdes. Chandigarh är byggd för hand och med åsnor berättar professor Gupta medan svärdottern serverar oss chai.

De invånare i Chandigarh vi pratar med verkar gilla sin stad, som anses vara den stad i Indien med högst levnadsstandard och med en växande it-industri. ”Det bästa med Chandigarh, det är att allt funkar”, säger en glad man vi träffar utanför förvaltningsbyggnaden. ”Det är vackert, vi trivs här. Det är funktionellt”, säger två unga studenter vi träffar på en restaurang.

Men staden har tappat en del av sin forna glans och det pratas om att den förfaller. Med tiden ändrar sig människors levnadsmönster, vilket inte fanns med i Le Corbusiers planer.

– Nu vill folk ha bling-bling och skinande fasader. Majoriteten tycker att det är fult med oputsade betongytor och de ser inte längre vitsen med naturlig ventilation när det finns luftkonditionering. Folk vill måla om och bygga. De tidigare restriktionerna kring byggnaderna har lättats, säger professor Prafulla Tarachand Janbade när vi träffar honom på arkitekturhögskolan, som är känd för att tillvarata Le Corbusiers idéer om hållbarhet.

Internationella medier har rapporterat att de unika möblerna designade av Le Corbusier stulits och sålts olagligt på auktioner utomlands. Det har upprört arkitekter och historiker som vill se internationella krafttag för att rädda den förfallande staden – som ansökt om att få världsarvsstatus.

– Le Corbusier kom utifrån och ritade staden efter europeisk och amerikansk modell. Var finns det indiska? Endast besökare från Europa och USA tycker att den här arkitekturen är värd att bevara. Chandigarh förfaller eftersom invånarna inte ser värdet av byggnaderna här, förklarar Tarun Mathur för oss.

Vi har kontaktat Tarun Mathur eftersom han är son till Bhanu Prakash Mathur, en av de få indiska arkitekter som ingick i Le Corbusiers team. Tarun Mathur är själv byggnadsingenjör i 50-årsåldern. Han menar att det är först senare som indiska arkitekter gjort sig namn, i ett land som under många hundra år varit koloniserat.

Men professor Jit Kumar Gupta har andra förklaringar till varför staden befinner sig i kris. Han menar att kapital i allt större utsträckning går före hållbarhet, vilket drabbar staden. Nya shoppinggallerior byggs i industriområdet, samtidigt som stadens centrum töms på butiker. Bostäderna räcker inte till för alla. Fattigdomen ökar och allt fler tvingas att bo i slumområden när huspriserna pressats uppåt.

– I dag stiger andelen låginkomsttagare här, när staden byggdes trodde man att de skulle bli endast 12 procent. Levnadskvalitén sjunker för de fattiga invånarna, och vem tillvaratar deras intressen? frågar professor Gupta retoriskt.

– Urbaniseringen pågår i hela världen. Indiens politiker behöver ta ansvar och inte sälja ut land på den avreglerade marknaden, fortsätter professor Gupta och reser sig ur sin blommiga soffa för att vinka av oss.

Chandigarh är ett intressant resmål för den som vill se hur en vision för det självständiga Indien växte fram, med förhoppningen att den skulle inspirera framväxten av städer över hela landet. Då, på framtidens årtionde 1950-talet, när självständigheten var ung och framtidsvisionerna stora. 

Mia Laurén

Checklistan
Chandigarh, indien

Resa dit: Chandigarhs flygplats ligger cirka tjugo minuter från centrum och trafikeras av flera flygbolag från de större indiska städerna. Om du besöker Delhi kan du ta flera tåg eller bussar, till exempel snabb-tåget Kalka Shatabdi som tar strax över tre timmar. Chandigarh kan besökas på vägen till Shimla eller Manali i Himalaya. Beläget cirka 30 mil från sikhernas gyllene tempel i Amritsar.

Boende: Det finns prisvärda och moderna hotell, framför allt i Sektor 17. Dubbelrum inklusive frukost kostar cirka 350 kronor. Kan bokas på hotellsajter på nätet.

Mat: Det sägs att all indisk mat vi känner till i Europa härstammar från Punjab. Inte utan anledning. Här hittar du landets bästa Butter chicken, Chicken tikka masala och spenat- och osträtten Palak paneer. Det finns lyxrestauranger, europeisk mat samt traditionella kantiner, framför allt belägna i Sektor 17 och 35.

Att göra: Förutom Le Corbusiers byggnadsverk har staden flera parker värda att besöka. På söndagseftermiddagar samlas familjer kring Lake Suthna och hyr en trampbåt eller fotar varandra vid den vackra sjön. Rock Garden är en stor fantasipark, med skulpturer av återvunna material. Rose Garden ligger mitt i Chandigarh och är som finast när rosorna blommar.

I staden finns också flera design- och konstmuseer. Arkitekturmuseet erbjuder en bra introduktion till Chandigarh.