Go to main navigation
Är de framtidens fattighjon? Äldreboomen i syd är givarnas stora utmaning.

Foto: Glenna Gordon

Är de framtidens fattighjon? Äldreboomen i syd är givarnas stora utmaning.

Rullstolar på rad utanför King Georges ålderdomshem i Sierra Leones huvudstad Freetown.

Foto: Glenna Gordon

Rullstolar på rad utanför King Georges ålderdomshem i Sierra Leones huvudstad Freetown.

Framtidens fattighjon?

Allt fler blir allt äldre, även i utvecklingsländer. Om drygt tre decennier väntas 1,5 miljarder människor i syd vara seniorer över 60 år – en fyrdubbling jämfört med i dag. En glädjande utveckling med dramatiska konsekvenser, eftersom äldre generellt är fattigast av alla. Hur påverkas fattigdomsbekämpningen? Och varför är det så tyst om äldreboomen?

Ett paradigmskifte, anser en del som har granskat prognoserna om befolkningsutvecklingen de närmaste decennierna. Tendensen är entydig – vi blir allt äldre, i både nord och syd. År 2008 var den förväntade livslängden för till exempel vietnameser 74,4 år, guatemalaner 70,3 år och algerier 72,8  år, en ökning med mellan 6 och 12 år på bara 20 år.
Ett viktigt skifte väntas omkring år 2045. Då blir 60-pussarna fler än de unga under 15 år och vi får en åldersfördelning som aldrig tidigare funnits på vår jord.

ATT LIVSLÄNGDEN ÖKAR även i utvecklingsländer är ju fantastiskt och glädjande. Men för att möta de behov som dessa, oftast mycket fattiga äldre, har krävs ett radikalt omtänkande från ländernas regeringar och givarsamfundet. Hittills har äldres behov knappast uppmärksammats i biståndet. Nu krävs planering, strategier och inte minst pengar för att möta även de äldres behov inom områden som boende, omsorg, sjukvård, transporter, tillgänglighet och pension.

 Och det brådskar. Att de vuxna barnen följer gamla traditioner och tar hand om sina allt äldre föräldrar är inte alls självklart. För samtidigt som gamlingarna blir allt fler ökar migrationen, från landsbygden till större städer och rikare länder. Det är de unga som flyttar och de äldre blir kvar. Krig, konflikter och hiv/aids skördar också många offer bland de yngre. Det är inte ovanligt att mor- och farföräldrar i stället för att själva bli omhändertagna får an-svaret för barnbarnen efter att de egna barnen flyttat eller dött.

FÖR DE FLESTA äldre är försörjningen huvudproblemet. Endast 20 procent av världens befolkning över 60 år har någon form av pension, och få av dem finns i utvecklingsländer. Majoriteten äldre arbetar för att klara överlevnaden, oftast med lågbetalda jobb inom jordbruket eller den informella sektorn.

Värst är det för kvinnorna, som även i fattiga länder lever längre än männen. De har haft en underordnad ställning hela livet, och deras situation försämras med stigande ålder – i alla länder är äldre kvinnor den i särklass fattigaste gruppen. Det är heller inte ovanligt med övergrepp mot äldre kvinnor, till exempel att de som nyblivna änkor blir fråntagna sin mark av yngre släktingar och bortkörda från hembyn. Med fler äldre som konkurrerar med de yngre om mark, utrymme och resurser finns det risk att generationskonflikterna ökar.

Det finns alltså goda skäl att uppmärksamma äldreboomen. Sverige är ju ett land med stolta traditioner både när det gäller befolkningsstatistik och bistånd. Hur kommer det sig att varken Sida eller UD har slagit på stora trumman kring denna fråga, som ju påverkar våra möjligheter att bekämpa fattigdomen och uppfylla millenniemålen?

Äldrefrågor kanske uppfattas som lite osexiga, funderar Göran Paulsson, rådgivare inom hälsa och social trygghet på Sidas avdelning för programsamarbete och en av dem som faktiskt uppmärksammat ämnet. Att fler blir äldre påverkar nämligen hälsobiståndet och dess prioriteringar.

TBC, MALARIA OCH HIV/AIDS är fortfarande vanliga sjukdomar i låginkomstländer, främst i Afrika. Med en åldrande befolkning också i dessa länder kommer nya hälsoutmaningar som cancer, hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

  – Denna dramatiska globala utveckling måste naturligtvis påverka Sidas insatser och dialog med samarbetsländerna, och vi har redan börjat styra om resurserna, förklarar han.

Att det finns påtryckningsgrupper i Sverige för barns och kvinnors rättigheter har bidragit till att dessa frågor har lyfts fram i biståndet, menar Torgny Holmgren, chef för enheten för utvecklingspolitik på UD. Men det finns ingen organisation som på liknande sätt kräver insatser för de äldre, och det är ett skäl till att frågan inte har kommit i fokus. Inte än, vill säga.
UD har börjat uppmärksamma att världens befolkning åldras och analysera konsekvenserna för biståndet.

  – De äldre omfattas ju av samma skydd som alla andra när det gäller de mänskliga rättigheterna, men det finns anledning nu att se över om det behövs en särskild äldrepolicy, sammanfattar Torgny Holmgren.

DEN BÄSTA KUNSKAPEN om äldre och bistånd finns i dag hos HelpAge International, en nätverksorganisation med huvudkontor i London. De samlar cirka 80 organisationer som för de äldres talan i ett 50-tal länder, driver biståndsprojekt med fokus på äldre och fungerar som rådgivare i äldrefrågor åt bland andra FN, EU och den brittiska biståndsmyndigheten Dfid. Sylvia Beales är organisationens dynamiska policychef.

– Vi har försökt att få en svensk partner till vårt nätverk, men inte lyckats, säger hon. Vi har bland annat frågat PRO, men de tycker inte att de har möjlighet.

Hon betonar att HelpAge har mycket bra kontakt med Sida, som bland annat delfinansierar vissa HelpAge-projekt, och att hon ser Sverige som ett föregångsland i biståndsfrågor. Men Sverige kunde vara tydligare i äldrefrågor.

– Vi arbetar med att lyfta fram de äldres rättigheter, motarbeta diskriminering och stödja insatser för att minska fattigdomen bland äldre. Inom alla de här områdena kunde Sverige vara mer aktivt!

Andra viktiga krav som HelpAge driver är en FN-konvention till skydd för äldre och införandet av pensionssystem. Sylvia Beales hoppas att Sverige kommer att engagera sig även i dessa frågor.

– Ni var mycket aktiva när det gällde FN-konventionerna om kvinnors och barns rättigheter. På samma sätt behövs det en konvention om de äldres rättigheter!

– Och pensioner gynnar samhällsekonomin, eftersom äldre oftast använder de pengar de får till att stödja barn och barnbarn. Det märks i de länder i syd som har infört pension. Dessutom har pensionsfonder, om länderna bygger upp sådana, en stabiliserande funktion för samhällsekonomin.

BOKHYLLORNA I HELPAGES enkla men välkomnande lokaler är fulla med material om äldres situation globalt. Det är inte bara dyster läsning. Här finns rapporter om att äldre ofta tar hand om hushållet åt yngre, arbetande familjemedlemmar, och på så sätt utgör en viktig länk i den samhällsekonomiska kedjan. Det finns exempel på utbildningssatsningar för äldre inom it som innebär att de kan stödja barnbarnen att lära sig ny teknik samt att äldre är bra på att starta småföretag och betala igen startlånen till banken.

Sylvia Beales arbetar just nu med en rapport till FN:s råd för MR-frågor om sjukdomar som främst gäller äldre, bland annat cancer, diabetes och demens. Hon har upptäckt att det ofta saknas statistik över hur dessa sjukdomar drabbar personer över 60 år. När det gäller kvinnor är gränsen ofta 50 år.

– Det är inte bara pinsamt, det är skamligt, säger hon upprört.
– Även program för mikrokrediter brukar ha en åldersgräns på 50 eller 55 år. Det är ren och skär diskriminering!

Vilka länder är bäst på att uppmärksamma de äldre i biståndet?

– Sverige ger ju ett visst stöd. Tyskland, Kanada och Irland gör också en del. Men några riktigt goda exempel finns inte än, suckar Sylvia Beales.

BISTÅNDSSAMFUNDET OCH POLITIKERNA måste inse att den växande skaran äldre inte är ett problem utan en triumf, understryker hon.

– Vi får höra skamligt många undanflykter om att det saknas kunskaper, statistik och resurser för att agera. Det är inte sant! Alla fakta som behövs finns redan!

– I dag genomför vi biståndsinsatser som bidrar till att människor lever längre. Men hur ska de leva? Som utsatta fattighjon eller med värdighet? Det är knäckfrågan!

Agneta Carleson