Go to main navigation
Man vid gravfält

Foto: Jacob Zocherman

Nu hårdnar kampen om resurserna och många oroar sig för ett dödligt vattenkrig.

Man som håller i en fisk.

Foto: Jacob Zocherman

I dag finns över 40 fiskarter i Turkanasjön. Ökad salthalt i vattnet som en följd av Gibe 3-dammen hotar arternas överlevnad.

Barn som leker på en strandad båt.

Foto: Jacob Zocherman

Vattennivåerna i Turkana har de senaste åren sjunkit på grund av torkan. En fiskebåt donerad från Norge har fastnat på land.

Beväpnad herde vaktar sina djur.

Foto: Jacob Zocherman

Torkan har tvingat Turkanas herdar att ändra sitt rörelsemönster för att komma åt de återstående naturresurserna.

Kenya

Framtidens krig är här

Dammbygget i södra Etiopien ska säkra stora delar den etiopiska energiförsörjningen, men priset är högt: över en halv miljon människor riskerar svält när floden de lever intill stryps. Nu hårdnar kampen om resurserna och många oroar sig för ett dödligt vattenkrig.

Solen sänker sig över Kalokols fiskeby vid Turkanasjöns västra stränder. Vattnet slår meditativt in över de mjuka små sanddynerna här vid världens största ökensjö. Dixon Chapa sitter på sin lilla flotte i det ljumma vattnet och reder ut näten med skickliga fingrar. Dagens fångst har redan fraktats till fiskekooperativet i Kalokol där lastbilarna nu står fyllda. Snart säljs fisken på restauranger i Nairobi och marknader i Kongo.

– Jag får väl i genomsnitt fem kilo per dag. Det räcker till att mätta familjen, ibland blir det lite över att sälja också, säger han.

Men hur det blir om två år vet han inte. Då står den stora dammen som kallas Gibe 3 klar, och Dixon oroar sig för att det blir mindre vatten i sjön. Han vet vad det kan innebära.

– Efter regnen blir vattennivåerna normala, och då kommer fisken. Men när det är torka och vattnet har dragit sig tillbaka får vi ingenting. Då svälter vi här.

Gibe 3 är den andra av totalt tre dammar som kommer att byggas längs med Omofloden. När den står klar 2013 kommer den att vara Afrikas andra största vattenreservoar.

Bygget av Gibe 3 beslutades år 2003 som en del av Etiopiens energiplan där den egna energiproduktionen ska tredubblas. Samtidigt beräknar internationella experter och forskare att dammen kommer att stoppa nittio procent av Turkanasjöns enda pålitliga tillflöde – det från floden Omo – och vattennivån i sjön väntas sjunka med mellan tio och tolv meter. Den strypta färskvattentillförseln kommer i sin tur innebära att salthalten i sjön mångdubblas och att dagens ekosystem slås ut. Över en halv miljon människor i det drabbade området kommer att tvingas flytta för att inte svälta ihjäl.

– De tar vattnet för att utvinna elektricitet som är en lyxvara medan vi behöver det för att överleva. Vårt samhälle kommer att gå under utan sjön, säger Dixon och blickar ut över det brunfärgade vattnet.

Det är redan i dag vanligt med väpnade konflikter kopplade till vatten i Turkana, särskilt i de norra delarna. Det är ett område där människorna lever efter gamla traditioner och försörjer sig på boskapsskötsel, folket är nomader som vandrar dit betet och vattnet finns. De senaste åren har torkan gjort det svårt att hitta vatten åt djuren och hela Turkanas boskapsbestånd har minskat på grund av svält och sjukdomar.

– Om Gibe 3 byggs kommer väpnade konflikter att öka markant, konstaterar Joseph Elim från Riam Riams huvudkontor i Lodwar – en organisation som jobbar för att förebygga konflikter i Turkana.

Han berättar att Omofloden och Turkanasjön har fått en större betydelse för människor på senare år, eftersom många andra vattenreservoarer har torkat ut. Samtidigt är de belägna i gränslandet mellan Sydsudan, Etiopien och Kenya, vilket gör området politiskt känsligt.

– I dag är gränsområdena de bästa platserna att finna vatten och bra betesmarker på, men folket här lever inte efter internationella gränser utan efter tillgången till naturresurser. Om det inte ska leda till öppen väpnad konflikt mellan dessa länder krävs samarbete över gränserna, säger Joseph Elim.

Sedan 2004 har gränsöverskridande konflikter skördat tusentals liv i området. Senast i maj 2011 dödades 40 invånare i den kenyanska gränsbyn Seize av den etiopiska Merillesklanen. Attacken var en hämnd kopplad till en konflikt rörande fiskeplatser i deltat där Omofloden rinner ut i Turkanasjön.

Joseph Elim har kartlagt konflikterna i området sedan 2004.

– Nästa krig kommer inte att handla om olja, utan om vatten. Det kriget är redan här.

Att bygget av Gibe 3 finansieras av Kina är inte heller särskilt populärt hos internationella miljöaktivister. Gideon Lepalo, på organisationen Rädda Turkana, menar att Kina agerar utifrån egna, ekonomiska intressen. Genom att finansiera dammen får de hyra etiopisk jordbruksmark till förmånliga priser, därefter skickas skörden tillbaka till Kina för att säkerställa mattillgången på hemmaplan.

I dag hyr Kina odlingsmark på en yta lika stor som Sverige. I Omoregionen ska ytterligare 300 000 hektar bli jordbruksmark och Gibe 3-dammen ska användas för dess bevattning. Gideon Lepalo menar att de kinesiska jordbruken på sikt riskerar att stänga ute etiopiska bönder från sitt eget land.

Det håller dock inte premiärministern i Etiopien, Meles Zenawi, med om. Han har talat sig varm för projektet och menar att ”västvärldens kritik mot dammbygget är nonsens”. Bygget av Gibe 3 är både mer miljövänligt och socialt ansvarsfullt än elproduktionen i många av västvärldens egna energiprojekt, enligt honom.

2006 kom en rapport om effekterna av dammbygget gjord på uppdrag av Zenawis regering. Rapporten stödde premiärministerns åsikt att bygget skulle bli en fördel för Turkanas miljö och människor. 2008 kom dock en oberoende rapport från African Resources Working Group (ARWG) som helt förkastade den första. Författarna fick skriva under pseudonym eftersom de var rädda för repressalier från Etiopiens regering. Den nya rapporten slog fast att Gibe 3 kommer att få förödande effekter på miljön i området och leda till en gigantisk humanitär katastrof.

Caroline Asimiti sitter utanför sin temporära hydda lite längre upp på stranden, inte långt från Dixon Chapa. Hon har vandrat över 30 mil från sin hemby.

– Vi hade ingen mat, inget vatten och folk blev mer och mer illa däran. Till slut var vi tvungna att välja mellan liv och död, det är därför vi kom hit, säger hon.

Turkana har 2011 färgats av den värsta torkan på över 60 år. Regionens en miljon invånare har haft det svårt och många av svältkatastrofens offer har flytt till Turkanasjöns stränder. Nu fiskar Caroline och hennes make i sjön för att mätta sig själva och sina sex barn. De har gett upp hoppet om att återvända tillbaka hem.

– Vad ska vi göra där? Utan vatten finns det ingen framtid för oss där, det regnar inte längre som det gjorde förut. Turkanasjön är vårt enda hopp nu, säger hon.

Det är ett konstaterande som bekräftas av hjälporganisationerna som är aktiva i området. Regnen minskar och torrperioderna ökar – enligt engelska Oxfam är inte boskapsskötsel längre hållbart på grund av torkan. I stället måste fisket utvecklas och fler måste få tillgång till konstbevattning.

Vid vattenbrynet är ännu en dag till ända för Dixon och hans vänner. De har trasslat upp sina nät och solen har försvunnit över horisonten. I de enkla hyddorna bakom sanddynerna väntar deras familjer, men Dixon dröjer sig kvar längs vattenbrynet och tittar oroat ut i det nu mörka vattnet.

– Allt vi vet är att dammen en dag kommer att stå färdig. Om den inte stoppas kommer vi att behöva flytta härifrån, säger han lågt.

2013 är inte långt borta, och tiden håller på att rinna ut. Nyligen greps och fängslades 100 klanmedlemmar vid Omofloden i närheten av dammbygget när de protesterade mot bygget. 700 kilometer söderut oroar sig Joseph Elim på Riam Riam för effekterna när Dixon och alla hans ödesbröder kommer att tvingas bort.

– Det kokar under ytan här. När vattnet minskar kommer regionens människor att börja röra sig, och de flesta är redan tungt beväpnade, säger han.

– Det kommer att bli en katastrofsituation i hela Turkana.

Text & foto: Jacob Zocherman