Go to main navigation
Colombia

Foto: Magnus Linton

Colombia

Foto: Yotam Ronen

Colombia

Foto: Magnus Linton

Colombia

Foto: Magnus Linton

Reportage

Guldfeber

På Colombias landsbygd råder guldfeber. Inkomsterna från den ädla metallen drar med sig kriminalitet och miljöskövling – men ger också möjligheter till modernisering av ett kaotiskt och krigstrött land. OmVärlden har besökt Colombia detta år då ett fredsavtal förhoppningsvis ska sätta punkt för decennier av inbördeskrig.

Vatten forsar från underjordens bergväggar när Andrés, 21, plötsligt flashar sin pannlampa mot vad som liknar en stor skinande blixt insprängd i de kolsvarta stenformationerna: una veta, en guldåder.

– Men den här är för tunn. Inte värd att jobba med.

Han står 70 meter ner i ett av världens mest eftertraktade berg – upphovet till 200 år av obrutet dollarflöde och tusentals vidhängande mord – där slangar ringlar som lianer ner i gruvans gap och förutom all porlande väta hörs bara en motorpump som jobbar för att hindra översvämning.

– Guld, guld, guld – och guldgruvor överallt. Det är allt som finns här.

Och, lägger han till, det är tur det; för något annat finns inte. I alla fall inte att jobba med.

En lång räcka blöta trätrappsteg blänker i mörkret intill en brant räls som transporterar små plåtvagnar med uthuggna stenblock upp till ljushålet i markytan där solen just börjat hetta upp en av jordens mest förgiftade platser.

– När vi hittar den stora ådern kommer vi göra mycket mer pengar. Väldigt mycket. Det är då vi på allvar ska börja ta upp material. Oro, guld.

Han står mitt i epicentrum i Colombias nya guldrusch – en ekonomisk och politisk feber som just nu möblerar om hela landet – och föredrar det kliniska framför det glimrande ordet och ögonen lyser när han sakta upprepar det: m a t e r i a l. Hur mycket pengar det kan tänkas bli och i vilken mån just han kommer få ta del av dem har han ännu ingen aning om, men som en annan guldgrävare med för trakten typisk attityd uttrycker det: ”Alla kan lyckas. En blind man här hittade nyligen ett stort block. Han bytte hus, bil – och fru. Ha, ha.” Andrés har många år på sig, förutsatt att vapen eller gifter inte sätter punkt för hans liv, men vågar inte gissa exakt på vilket sätt hans tillvaro kommer förändras när deras dynamit och hackor slutligen slår an den tjocka, feta, rika – kanske nästan oändliga – åder de är säkra på väntar på dem. Djupt där nere.

– Vet inte. Men mycket.

Mellan 1530 och 1617 letade tretton spanska, fyra tyska, tre engelska, två holländska och en rad andra europeiska expeditioner utan framgång efter El Dorado – det mytomspunna guldrike conquistadorerna antog ligga i dagens Colombia – och nu, 400 år senare, har jakten på den ädla metallen öppnat ännu ett kapitel i landets sagolika historia.

Just som USA och colombiansk militär under 00-talets första år började kemikaliebomba landets kokaodlingar i stor skala skulle världsmarknadspriset på guld skjuta i höjden, och i takt med att kokafälten skrumpnade flydde allt större delar av Colombias kringflackande landsbygdsproletariat till guldet. Regnskog skövlades, avsomnade gruvprojekt vaknade till liv, pengar började dansa – såväl på världens börser som i landets små guldgrävarbyar.

Mellan 2000 och 2013 femdubblades världsmarknadspriset och i ett land så djupt präglat av väpnade gruppers kontroll över landsbygdsekonomi var bonanzan snart ett faktum. För gerillan, van att ”beskatta” all ekonomisk aktivitet i de områden den kontrollerar, kom febern som ett brev på posten; guldfyndigheterna ligger just i de otillgängliga områden där rebellerna gömmer sig. Och för alla de paramilitära grupper som inte hade lämnat in vapen under avmobiliseringsprogrammet blev ruschen dubbelt lukrativ; dels erbjuder guldet – till skillnad från kokan – en formellt laglig men ännu okontrollerad verksamhet att beskydda eller äga, dels tillhandahåller utvinningen ett perfekt sätt att tvätta de dollarmiljoner som fortfarande rullar in från kokainleveranserna till Europa och USA.

De kriminella gruppernas avancemang i guldbranschen har gått snabbt och exakt hur många miljoner dollar om året som går till att stärka gerillans eller maffians väpnade maskineri är oklart, men av de mellan 50 och 70 ton guld per år Colombia det senaste halvdecenniet exporterat till ett värde av långt över 2000 miljoner dollar om året kommer enligt samstämmiga uppgifter runt hälften från olicensierad – därmed olaglig – utvinning. Av denna papperslösa utvinning kontrolleras i sin tur hälften av väpnade kriminella grupper och situationen har enligt en ny rapport från Indepaz, en av landets mest högprofilerade NGO:er, utvecklats till ett läge där ”antalet kriminella grupper växer med varje ny guldupptäckt”. Därmed har också guldfebern blivit ett av de största hoten mot det historiska fredsavtal som nu hägrar för de krigströtta colombianerna – ett avtal som, om regering och gerilla lyckas komma överens i pågående förhandlingar, skulle sätta punkt för en av världens längsta väpnade konflikter.
Berättelsen om Colombias nya guldfeber är emellertid mycket mer komplicerad än så.

Texten är ett utdrag från reportaget i OmVärlden nummer 4 2014. För att läsa hela, teckna en prenumeration eller köp digitalt till din läsplatta eller telefon. Finns i butik från den 27 maj.

Magnus Linton