Go to main navigation
Skönhetssalong i Kabul - Lida är nyförlovad och ägnar all sin lediga tid åt att titta på olika frisyrer till bröllopet.

Foto: Sandra Calligaro

På skönhets salongen i Kabul.

Foto: Sandra Calligaro

Torsdagskvällar är den stora festdagen i Afghanistan. Då är salongen Nabat full av kvinnor som vill bli sminkade, få nya frisyrer eller bara skvallra med sina väninnor.

Foto: Sandra Calligaro

Vackra drömmar

I en annan del av Kabul

Skönhetssalongen Nabat i centrala Kabul är kvinnornas andningshål från krig, fattigdom och förtryck. Här finns skönheten och drömmarna – men inga män.

En bestämd kvinna drar draperiet åt sidan och stiger in. Bakom henne följer en ung flicka som blygt har böjt huvudet. I samma ögonblick som skynket faller på plats bakom dem, tar de av sig sina slöjor och drar händerna genom håret.

– Det här är min blivande svärdotter Khorta. Hon ska förlova sig om några dagar. Kan ni ordna hennes ögonbryn? undrar kvinnan.

Flickorna på salongen synar flickans buskiga ögonbryn. De vet att det här är ett viktigt steg för den 16-åriga blivande fästmön. Ögonbrynsformningen görs alltid inför förlovningsfesten och för en tonårstjej är det första steget in i vuxenvärlden.

– Visst, jag gör det, säger Latifia, själv nyförlovad.

Hon sätter ena änden av en tunn tråd mellan tänderna, virar den andra runt fingrarna och börjar att med tråden ta bort hårstrå efter hårstrå.

Ägarinnan Sarah drar en lättnadens suck över kunden.

Bara dagarna tidigare har självmordsbombare tagit 15 personers liv i grannkvarteret. Attacken var i första hand riktad mot ett indiskt pensionat, men alla på gatan drabbades. Minst en skönhetssalong blåstes sönder av de starka explosionerna.

Följderna har varit de vanliga. Folk håller sig hemma, framför allt kvinnorna, och salongen har stått tom. Men, säger Sarah, en flicka som ska förlova sig är bra för affärerna. Hon kommer att stanna en hel dag för att göra sig fin och med största sannolikhet kommer även de andra kvinnorna i familjen till salongen för festsmink och nya frisyrer.

– Nu måste bara Khortas svärmor bli nöjd så att de kommer tillbaka på förlovningsdagen om två dagar, viskar Sarah.

 Vi befinner oss på skönhetssalongen Nabat i centrala Kabul. Här gömmer sig en del av det Afghanistan som sällan syns: kvinnorna, skönheten och drömmarna. Här blandas landets starka patriarkala traditioner med det nya Afghanistan: landets tv-program Idol, filmstjärnor och arbetande kvinnor.

Sminket är bara yta. Skönhetssalongen är framför allt en av få platser utanför hemmet där kvinnorna kan mötas och prata om sin vardag. Bakom de fördragna beiga spetsgardinerna tillåts inga män och där lyfter de sina burkor och slöjor för att prata om livet, kriget och framtiden. Allt sammanblandas. En mening om död kan avlösas med en fras om vilken färg som är snyggast på ögonskuggan.

– Det är en fråga om att vara i nuet, att fly eländet och klamra sig fast vid framtiden, tror 36-åriga Sarah som äger salongen.

Precis som många andra lämnade hon Afghanistan som barn och levde i stället som flykting i Iran. När talibanerna tvingades bort från makten efter terrorattackerna den 11 september 2001 bestämde hon och maken sig för att flytta tillbaka.

– Att vara flykting är hemskt. Jag har bott längre i Iran än i Afghanistan, men kände mig alltid som en andrahandsvara där. Även om livet här är tungt är det skönt att ha återvänt, säger hon.

När Sarah kom tillbaka hade det länge varit otänkbart för afghanska kvinnor att gå till en salong för att göra i ordning sina hår, bli sminkade eller få manikyr. Få eller ingen hade kunskapen att utföra det – men det hade Sarah.

– Min mamma dog som mycket ung och jag fick ta hand om hushållet. För att få pengar var jag tvungen att hitta ett jobb som inte krävde någon utbildning och det blev på en salong. Först efter att jag gifte mig började jag, med hjälp av min man, att studera. Tack vare det kan jag i dag driva egen salong.

När Sarah för sex år sedan öppnade Nabat fanns det bara två andra salonger i Kabul.

– I dag tror jag att det finns 2 000, men de flesta saknar utbildad personal som jag och mina flickor.

Hon sitter alltid stolt i hörnet under teven och vakar över de sex flickor som jobbar hos henne. Ofta ger hon dem råd om pojkvänner, livet och framför allt religionen.

– Jag ser mig som deras mentor. Unga kvinnor drömmer sig lätt bort i filmerna och tror att livet kommer att bli så. Men jag försöker lära dem att vara goda muslimer i stället. Koranen är en fantastisk bok som vi ska följa även här på salongen, säger hon och rabblar tack till Mohammed över sitt radband.

Sarah har sitt eget sätt att veta om det har varit en bra eller dålig affärsdag. En stressig dag hinner hon med radbandets 101 kulor tre gånger, en lugn dag kanske mellan 300 och 400. Även flickorna sätter sig med radbanden i händerna så fort de är sysslolösa.

– Det är för att vi ska uppehålla våra tankar med bra saker så att vi inte börjar skvallra och vara elaka mot någon, säger Sarah.

De enda gångerna som hon reser sig från sitt hörn är för att inspektera flickornas jobb eller när det kommer en blivande brud. Då är det Sarah som sminkar – med importerade idéer från Dubai dit hon åker en gång om året för att få inspiration.

Sarah är tveklöst Nabats drottning, men också den som bär ansvaret. Sedan striderna de senaste åren intensifierats mellan den afghanska militären, de Nato-ledda trupperna och olika motståndsgrupper har hennes situation förvärrats. Flera gånger de senaste två åren har beväpnade män kommit in i salongen och hotat med att spränga lokalen i luften om Sarah inte självmant stänger den.

– Jag vet inte om det är talibaner, men de hotar mig för att de fått veta att det ibland kommer hit internationella kunder. Det de håller på med är maffiafasoner, säger hon och stryker sig över magen. Sedan senaste gången maskerade män kom in i salongen och hotade henne har hon haft magsmärtor. Hon är orolig att det är cancer, men läkarna säger att det är stressen efter hoten som orsakar smärtorna.

– Men om vi låter oss skrämmas, vad har då vi kvinnor kvar? frågar hon.

Två dagar senare är det torsdag och salongen fullsatt. Många kvinnor ska på förlovningar, bröllop och andra fester. Självmordsdådet har stoppats i glömskans låda. Vardagen fortsätter. I ett av hörnen sitter Khorta och blir sminkad. Sarah blinkar med ena ögat. Minst tre kvinnor från flickans familj ska göras i ordning inför den stora festen.

Khortas läppar är sammanbitna och i hennes ögonvrå väntar en tår på att trilla.

– Hon är nervös. Det är mycket nytt som ska hända. Men hon kommer må bättre när jag fått göra mitt, säger Sarah och får medhåll av de andra kvinnorna som trängs om det lilla utrymmet.

Under eftermiddagen blandas svettlukten med spritig deodorant och sötsliskigt puder. Tjocka lager med smink läggs på kundernas kinder. Deras ögon söker sig till tv:n som ständigt visar indiska filmer. Inte sällan pekar kunderna på en av de indiska filmstjärnorna och säger att det är så de vill se ut. Ibland skiftar det från indiska filmer till "breaking news" om en attack någonstans i landet. Samtidigt som glittret strös över kvinnornas hår flimrar bilder på lik förbi.

– Så är vårt liv och har alltid varit. Även om det pågår krig måste vi fortsätta ta hand om oss själva. Slutar afghanska kvinnor att bry sig om sitt utseende är allt hopp ute, säger Sarah.

En av de sex flickorna, Ferosan, sveper förbi med en hårfön.

– Sarah brukar säga att drömmar om skönhet och Bollywoodliv är afghanska kvinnors vingar och det är sant. För oss är skönhet ett bevis på ett behagligt liv med bra mat och utan rädsla. När vi slutar drömma om skönhet är vårt hopp och våra vingar brända, säger Ferosan.

Hon berättar om en kund ett par dagar tidigare. Kvinnan var i 30-årsåldern och djupt förtvivlad. Hennes man hade precis gift sig med en tredje kvinna och den nya hustrun var väldigt attraktiv, hade välklippt frisyr och trendiga kläder. Den första hustrun kände att mannen ignorerade henne. Hennes önskan var att flickorna på Nabat skulle göra henne snygg så att mannen skulle komma tillbaka om nätterna.

– Hon var så förtvivlad den här kvinnan, att vi alla började gråta. Det hade gått så långt att hon gick med sandaler av olika sorter. Bryr man sig så lite, då är det inte mycket kvar, berättar Ferosan som för att understryka kvinnans hopplösa situation.

Hon har själv hamnat i en återvändsgränd som är vanlig för många kvinnor i Afghanistan. När Ferosan var 16 år giftes hon bort med tvång. Mannen hade uppehållstillstånd i Kanada och efter bröllopet flyttade paret dit.

Ferosan berättar att det första året var lyckligt. De reste tillsammans och planerade för framtiden. Men sedan vände allt. Misshandel och svartsjuka följde. På sin ena underarm har hon ett långt ärr efter att maken tvingat henne att skära sig – som ett bevis på hennes kärlek till honom. För två och ett halvt år sedan åkte paret tillbaka till Afghanistan eftersom Ferosans pappa blivit sjuk.

En morgon var maken spårlöst försvunnen. Borta var även hennes 16-åriga lillasyster och Ferosans pengar, pass och andra viktiga dokument.

– Först trodde vi de båda blivit kidnappade men nu tror jag att det är min man som har kidnappat min syster, säger Ferosan.

Nu har det gått lite mer än ett år och hon har inte hört ett ord. Ferosans situation blir allt sämre.
Hennes släkt anklagar henne för att ha varit en dålig fru och hon kan inte skilja sig eftersom mannen är borta. Barn, som ofta är de afghanska kvinnornas bevis på värde, befarar Ferosan att hon kommer att bli utan.

Dessutom har den afghanska polisen, som anses vara en av världens mest korrupta, bett om 2 000 dollar under bordet för att ens göra en efterlysning – pengar som hon inte har.

Livlinan är salongen.

– Här kan jag glömma bort mitt liv och bara vara. Min skräck är att det ska bli fler bombdåd i Kabul. Då kommer min familj kanske stoppa mig från att komma hit.

Sarah lägger en färgpalett över Khortas ögonlock, tittar på Ferosan och säger att hon ska hjälpa henne.

– Du anar inte hur många kunder som kommer hit och berättar liknande historier. Vi kan bara förlita oss på Gud, säger hon.

Sarah återkommer ständigt till Koranen och ett par gånger per dag sjunker hon ner på knä och ber. På frågan om hur muslimernas heliga skrift ser på smink och fåfänga är Sarah tydlig:

– Så länge vi gör oss vackra för våra män gör det inget. Men det är inte rätt att göra sig vacker för någon annan än honom.

Hon tillägger att Koranen inte direkt talar om smink, men att det finns med mellan raderna:

– Det är inte bra att ha smink för länge på huden. Och varje gång vi ska be, fem gånger om dagen, tar vi ju bort allt smink. Så på något sätt har Koranen gett oss vägledning.

Den enda gång kvinnorna kan låta sminket vara är under menstruationen eftersom de inte ber då.

Sarah är medveten om att alla kunder inte är lika troende som hon. Ibland kommer kvinnor som arbetar som programledare eller med reklam i tv. De sminkas för sitt arbete och miljoner tittare.

– Men det är skillnad eftersom det är deras jobb. Det hör till att vara sminkad i tv. Däremot ska de täcka håret ordentligt, säger Sarah.

Yelda, som jobbar med bankreklam i tv och som vi träffar på salongen flera gånger, nickar instämmande.

– Vårt jobb är att vara representativa. Vi blir hotade för det och jag är rädd ibland. Vissa tycker vi ska vänta med att vara så vågade tills kriget är över, men hur länge ska vi vänta? Våra liv måste få fortsätta och utvecklas även om det är krig. Jag kan göra detta tack vare att mina föräldrar är modiga. De låter mig jobba med tv och jag fick gifta mig med en man jag träffade på jobbet. Men grannarna viskar och pratar illa om mig ibland. Det är förstås obehagligt men jag tänker inte sluta på mitt jobb, säger Yelda och får ett starkt rött läppstift som matchar hennes röda dräkt.

För Khorta är det helt otänkbart att visa sig sminkad i offentliga sammanhang. Vi får inte heller visa hennes ansikte på bild, vilket är många kunders krav. Däremot får vi gärna fota hennes hår och hennasminkade händer.

Det tar många timmar att sminka Khorta. Men när det är färdigt ser hon lite gladare ut.

– Jag är nervös men det känns bättre. Jag känner mig lite som en kvinna, säger hon.

Hon vill inte säga vad hon tycker om sin blivande man, utan sneglar bort på sin svärmor. Om några månader ska hon leva under hennes tak och efter hennes regler.

– Jag ska nog bli lycklig. Jag har länge längtat efter att gifta mig, säger hon.

Khorta flyttas till en annan stol. Latifia, som har gjort hennes ögonbryn, kommer fram och tittar på Khortas hår. All ledig tid tillbringar Latifia med att titta på bilder på frisyrer. Snart måste hon välja en till sitt bröllop. Hon berättar att hon längtar, men att det kommer vara sorgligt att säga adjö till sitt nuvarande liv. Hennes blivande make har redan förvarnat henne om att saker och ting kommer att förändras.

– Han har sagt att jag inte längre får jobba här och att jag måste börja bära burka. Nu har jag bara sjal om håret och ansiktet. Jag vill gifta mig, jag älskar honom men jag kommer sakna Nabat och alla mina vänner här. Och jag tycker faktiskt att burka är dumt, säger hon och ser för ett ögonblick sorgsen ut.

Sarah tittar på Latifia och säger att de kommer sakna henne. Men det finns inte så mycket de kan göra.

– Om han inte vill att hon ska jobba finns det inget vi kan säga. Men hon är alltid välkommen hit, säger Sarah.

Hon går och sätter sig i sitt hörn och tittar en stund på nyheterna som handlar om Barack Obamas blixtvisit i Afghanistan i början av april och hans tydliga kritik mot korruptionen inom regimen. Amerikanerna utsatte president Hamid Karzai för ordentliga påtryckningar, vilket orsakade politisk turbulens. Veckorna efter besöket följdes av flera utspel från den afghanske presidenten. Han hotade till och med att göra gemensam sak med talibanerna om de internationella trupperna inte lät honom styra sitt land själv.

Sarah stryker sig återigen över magen och dricker vatten med örter mot smärtan.

– Jag är rädd för det här med förhandlingar med talibaner. Tänk om de får makten igen. Då kommer de att tvinga oss att stänga salongen och jag kommer kanske att dödas. Allt är bara politik och ingen verkar tänka på hur talibanerna betedde sig mot kvinnorna. Hur ska det bli? När ska det här krigandet ta slut?

Samtidigt reser sig Khorta upp. Hennes hår är uppsatt med extensions i olika färger och ett glittrande diadem. Nu är det bara kläderna kvar. Khorta går in bakom ett draperi och drar på sig en rosa strassglittrande klänning. Men i Afghanistan går ingenting som planerat. Blixtlåset går sönder. Panik utbryter. Khortas blivande styvsystrar börjar springa runt. Till slut sticker Latifia till dem den tråd som hon brukar använda till ögonbryn. Med den tråcklar de samman klänningen.

– Det är som med Afghanistan. Man syr ihop problemen lite provisoriskt, säger Ferosan skämtsamt.

Khortas ansikte lyser upp igen. Den här kvällen är hennes. Hon ser inte alls ut som den unga blyga flicka som kom in på salongen några dagar tidigare.

– Det här är vårt jobb. Att få en kvinna som kommer in här och är rädd för världen att lämna salongen med känslan av att kunna möta den, säger Sarah.

Några minuter senare tar Khorta på sig en stor slöja som döljer hela hennes kropp och ansikte. Sminket och klänningen är för hennes blivande make. Mycket är ovisst. Khorta känner varken honom eller hans familj och hon vet inget om sin egen eller Afghanistans framtid. Men med huvudet högt tar hon steget ut från salongen.

 

Terese Cristiansson