Staden där barnarbetet försvann

Fallfärdiga fabriker breder ut sig längs Daska Road. Den breda vägen ser nästintill övergiven ut. Vid en närmare granskning verkar flera fabriker ha stängt helt. En gång i tiden producerades 80 procent av världens fotbollar här, i den pakistanska staden Sialkot.

– Det fanns en tid när det inte gick en minut utan att ett fordon fullastat med fotbollar passerade på Daska Road. Nu får du stå länge om du ska ha turen att se en enda lastbil, säger Assad Bajwa, direktör på Talon Sports, en av de största fabrikerna i området.

Fram till för några år sedan var Sialkot känt för att tillverka handsydda fotbollar i världsklass. Vändpunkten kom i samband med fotbolls-VM 2010. Då bestämde sig Internationella fotbollsförbundet, Fifa, för att i stället använda sig av maskintillverkade fotbollar från Kina. Den teknologiska förändringen kom som en chock för Sialkots fotbollsindustri. Staden hade länge levt på sitt rykte om fotbollar av högsta klass. I flera decennier hade yrkeskunnandet byggts upp.

Fotbollsindustrin var stor i staden redan innan Pakistan bildades 1947. Hela familjer hade år efter år levt på att tillverka fotbollar som användes vid internationella matcher runt om i världen. Men nu hade massproduktionen av handsydda fotbollar nått vägs ände. Nu handlade det om hur man skulle överleva. Brottet i utvecklingen var abrupt.

Efterfrågan på handsydda fotbollar hade successivt ökat ända fram till 2010. Sialkots fotbollsindustri var blomstrande. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet inträffade visserligen en svacka efter anklagelser om barnarbete. Men den krisen vändes till Sialkots fördel.

Efter utfästelser från Adidas och Nike om att allt barnarbete skulle bort blev tillverkningen i industristaden ett favoritexempel bland västerländska aktivister. Äntligen gick det att hitta bevis för att det gick att eliminera barnarbetet. Uppköparna lovade också att genomföra inspektioner, inga barn under 14 år skulle delta i arbetet. Somliga av fotbollstillverkarna i Sialkot menar dock att barnarbetet aldrig var så vanligt som medierna i väst hävdade.

Den kedjerökande chefen Ishi Lone, vid fotbollsföretaget Tramondis, hävdar bestämt att fotbollsindustrin i Pakistan blev måltavla för kommersiella intressen som ville förändra försäljningen.

– Det kanske förekom enstaka fall av barnarbete, men det var aldrig omfattande. Det är inte möjligt för ett litet barn att sy en fotboll.

Nylontråden som används är vass och det är ett mycket hårt arbete. Visst, barnen kanske hjälpte sin mamma att förbereda bollarna genom att mjuka upp lädret med vax, men knappast med själva sömnaden. I stället hävdar Ishi Lone att det bedrevs en kampanj mot tillverkningen i Pakistan.

– Även i Indien och Kina tillverkade man handsydda fotbollar, men det var enklare att mobilisera mot det muslimska Pakistan, säger han.

Läs hela reportaget i OmVärlden #5 2013. Finns att köpa digitalt här  eller teckna en prenumeration.

Rina Saeed Khan & Mats Wingborg