Go to main navigation
sakerhetsradet-crop.jpg

FN:s säkerhetsråd.

Foto: UN Photo/Manuel Elias

reportage

En dag i säkerhetsrådet

Det har snart gått tre månader sedan Sverige tog plats i FN:s säkerhetsråd. Men hur ser vardagen ut i Säkerhetsrådet? OmVärlden tillbringade en dag tillsammans med de svenska diplomaterna.

Arbetet i FN:s säkerhetsråd är ett ständigt pågående flöde med stora och små frågor, möten och samtal som i praktiken pågår dygnet runt. Det känns långsamt och ingen gör intrycket av att vara stressad – men när något händer så sker det snabbt. Arbetet pågår in till sista ögonblick, några stora marginaler finns sällan.

En dag i säkerhetsrådet visar med all tydlighet att världen består av betydligt mer än 140 tecken.

9.15

”Det är en high-level frukost där inne, så tyvärr kan jag inte släppa in dig och bjuda på kaffe”, säger delegationens kommunikatör Lisa Laskaridis ursäktande. Men tillägger hon, ”Så länge man har sin WIFI-så klarar man sig alltid”.

Svenska FN-delegationen har adressen One Dag Hammarskjöld Plaza. Kontoret ligger på 46:e våningen med fantastisk utsikt över FN och East River. I ett rum skyddat för avlyssning – The Situation Room – har den svenska FN-delegationen normalt sitt morgonmöte 8.30 för att gå igenom det som händer i säkerhetsrådet under dagen och vad som hänt i världen under New York-natten. Men just i dag har mötet ersatts av ett informellt frukostsamtal kring hur fler kvinnor ska kunna engageras i konfliktförebyggande arbete. Mötet leds av UD:s kabinettsekreterare Annika Söder som är på tillfälligt besök.

Utsikt över FN och East River. 

9.40

Lisas nya praktikant Elise kommer in, de ska äta lunch i en av pauserna och stämma av kring Elises fortsatta praktik. Av de totalt 50 personer som arbetar på delegationen är just nu åtta praktikanter. Att göra sin praktik här är drömmen för många som läser juridik eller statskunskap.

9.45

”Nu har jag fått mitt tal, nu är det avstämt med utrikesministern”, konstaterar Carl Skau som är ambassadör för säkerhetsrådet vid svenska FN-delegationen. I dag ska han prata i den inledande sessionen om säkerhet i Europa och som till stor del kommer att handla om kriget i Ukraina.

För Carl börjar arbetsdagen vid sex. Det är då han sätter på datorn och mailen från UD i Stockholm rasslar in. Kvällen före har dagens avslutande rapporter om vad som hänt skickats hem. Men medan New York legat till sömns kan mycket väl något nytt – och akut – hänt i en annan del av världen. Sen gäller det att få iväg barnen till skolan innan han vid åtta dyker upp på delegationen.

Lisa trampar lite otåligt i receptionen. Nu är det bråttom. En av medarbetarna stoppar ner två bananer i väskan. Vem vet om det blir tid över för någon lunch i dag.

Den ansvarige handläggaren ger Carl Skau en sista dragning om Syrien (som också står på dagordningen) i hissen ned från 46:e våningen, ”Vi har två av stormakterna med oss”, ”Den japanska tonen är en annan”. Orden flyger förbi liksom i kodad form, men alla verkar veta exakt vad det handlar om. Nu väntar en rask promenad till FN-byggnaden några kvarter bort.

 Trångt i hissen

9.55

Vi går igenom grinden och visar upp våra brickor. Delegaterna är undantagna från säkerhetskontroll, en helt overklig känsla i denna numera så hårt kontrollerade värld. Så rulltrappan upp till säkerhetsrådets sal.

10.03

”Jag tycker vi skippar det där, de är indispensable, och så det där med trust”. Inne i säkerhetsrådets sal småpratar diplomaterna med varandra. Sverige gör de sista justeringarna i det tal ambassadören strax ska hålla: ”Ja, men jag tycker att vi måste lägga till det där med trust”.

Till höger om Sverige sitter Senegal. Stolarna är inte särskilt bekväma, de klibbar efter en stund och är aningen för korta för en lång svensk (man eller kvinna). Kanske är de anpassade för en genomsnittlig säkerhetsrådsdelegat. Vi svenskar är ju som bekant inte helt representativa.

Säkerhetsrådet

10.08

En diskret signal ljuder. Den påminner om treklangen när det ringde in på min högstadieskola. Med ens tystnar alla och sätter sig ned. Vi är igång.

Dagens diskussion handlar om organisationen OSSE och säkerhetssituationen i Europa, kriget i Östra Ukraina, men också om Nagorno-Karabach och Transnistrien, två omstridda territorier. Österrike är ordförande för OSSE och landets ambassadör inleder. Men först blir det kondoleanser för den ryske FN-ambassadören som oväntat avlidit.

En kamera smattrar. Just denna session är öppen för allmänheten (inbjudan krävs dock) och på åhörarplats är det halvfullt. Det öppna nätverket UNHQ guest fungerar utmärkt, däremot råder det en skriande brist på eluttag i säkerhetsrådets sal.

10.18

Rysslands representant får ordet. Jag letar mig fram mellan tolkkanalerna, får först arabiska innan jag hittar den engelska. ”Vi stödjer det österrikiska ordförandelandet. Vi hoppas att 2017 leder till fred och lugn i östra Ukraina. Folk i Luhansk och Donbass har rätt till demokratiskt självstyre”, säger diplomaten.

Storbritannien står näst på tur. Enligt vad som sägs är det just Ryssland och Storbritannien som oftast ryker ihop i säkerhetsrådet och det stämmer också idag. Britterna rivstartar med fokus på våldet i Ukraina och de ständiga brotten mot vapenvilan: ”Det som sker är konsekvensen av Rysslands sätt att bryta mot regler”, säger den brittiske ambassadören.

10.28

Det är dags för Kazakstan. Ambassadören pratar engelska (ska det ses som en markering mot Ryssland?) och kommer med konkreta förslag om hur FN och OSSE ska kunna utveckla sitt samarbete, inte minst kring agenda 2030. Det är ett snällt tal med fokus på klimat och hållbar utveckling, framfört av ett land som sällan märks eller hörs.

Sen får USA mikrofonen. Med tanke på osäkerhet om vad USA egentligen tycker är det nog många som lyssnar extra noga nu. ”Den ryska ockupationen av Krim måste få ett slut”, säger representanten. Är det en viktig markering? Kommer Trump att säga något helt annat nästa dag?

10.50

Så är det dags för Sverige. Nu ska det som stämts av tidigare på morgonen göras offentligt. Fokus ligger på Ukraina: grundläggande principer har åsidosatts och Sverige fördömer annekteringen av Krim och kriget i östra Ukraina. Så är det över, ett litet inslag i det omfattande arbetet men som ändå krävt många timmars diskuterande och formulerande. 

Under förmiddagen har även Bolivia, Uruguay och Senegal talat. Vi är vana vid att USA och EU-länderna ständigt uttalar sig om säkerheten i andra delar av världen, men denna dag är det faktiskt Västafrika och Sydamerika som pratar om de säkerhetsproblem som finns hos oss, hos européerna. Det känns som en nyttig perspektivförskjutning.

Generellt är inläggen korta och koncisa. De saknar snygga retoriska figurer och slutar ofta abrupt. Det här är inga tal som ska övertyga någon att byta ståndpunkt. Det mesta är informativt, med syfte att tydligt visa vad ett visst land anser i en fråga.

Carl Skau

11.30

I en soffa utanför säkerhetsråds salen sitter kabinettsekreterare Annika Söder och pratar med radions Studio Ett om något helt annat än det hon är här för. Men hon är nöjd med frukostmötet som bland annat hade som syfte att få in fler kvinnor som medlare.

– Sverige har börjat och nu börjar det smitta av sig på andra länder, bland annat har Italien presenterat tanken på medelhavsnätverk, berättar Annika Söder.

Just detta är en tydlig svensk profilfråga som också utgör en del av den feministiska utrikespolitiken. Sverige vill agera – som det heter lösningsinriktat – och driva på för att vi ska förebygga konflikter innan de bryter ut. Och för att nå dit krävs det fler på ledande post som tänker med annat än med ***.

Apropå det sistnämnda, till höger om säkerhetsrådets sal ligger herrtoaletten, till vänster damernas. Här står (eller sitter) de på rad och man kan tänka sig att både en och annan knivig fråga ventilerats på denna plats. En annan dag hade jag kanske haft Lavrov bredvid mig vid rännan. För när nöden är som störst har inte ens de permanenta medlemmarna företrädesrätt.

12.15

Lunchpaus i säkerhetsrådet. Carl Skau har tid att sitta ned en stund (se separat artikel) och vi flyttar oss till delegat-fiket, en stram och vacker del av FN-byggnaden med storslagen utsikt mot floden. Att det här är ett populärt ställe för FN-After Work är inte svårt att förstå (själv missar jag jazzbandet som spelar kvällen därpå).

Ugandas ambassadör kommer förbi och hälsar, han vill gärna prata Sydsudan med Sverige lite senare under eftermiddagen. För det är så det fungerar. FN är ett mikrokosmos där människor möts i olika konstellationer, utskott expertråd, luncher informella möten och där röstandet bara utgör en liten del.

 

13.05

Vi irrar runt bland konferenslokalerna, på jakt efter Sal 2. Nu rör vi oss i det ”vanliga” FN, där även besökare kan ta en fika och man kan köpa böcker och souvenirer.

13.19

Annika Söder inleder seminariet med titeln Briefing on ‘Human Rights at work in Peace Operations’. Det handlar om reformen av FN: fältorganisation, inte minst i skuggan av de avslöjanden som skett kring hur FN-soldater begått sexuella övergrepp.

Detta är lite av Sveriges paradgren: tekniska frågor, ett arbete som fokuserar på det som förenar än skiljer FN:s medlemmar åt.

Efter de inledande talarna släpps publiken in. Någon konstaterar att FN bara skapar rubriker när man misslyckas. Därför har ingen hört om den grupp fredsbevarande soldater som dagen innan hindrade en möjlig massaker på människor i en by i Kongo Kinshasa.

En barnrättsaktivist prickar av de frågor hon måste ställa och en tidigare FN-kommendant kommer med en ganska snirklig utläggning som panelen tålmodigt fångar upp. Det hela påminner lite om ett seminarium på ABF-huset, långt från twitterdiplomati på 140 tecken. Det är också tämligen oglamoröst och samtidigt generöst i sin anspråkslöshet.

Annika Söder

14.30

Ordförande tackar Sverige som ordnade mötet och Annika Söder samlar ihop sina saker. Om några timmar ska hon ta tåget till Washington för att träffa Trump-administrationen. Till NY har hon åkt Economy Plus. Lyxigare än så blir det inte.

14.45

Vi återvänder till säkerhetsrådet. Där utanför väntar journalisterna och Carl Skau låter sig villigt intervjuas, att synas och vara tillgänglig ingår i Sveriges positionering. Efteråt säger han till Lisa: ”Nu har jag varit hård mot ryssarna och turkarna”.

15.05

Dagens andra öppna session i säkerhetsrådet inleds. FN:s representant listar övergrepp, hur många nya människor som tvingats fly och hur allt snart kommer att bli ännu värre i Syrien (om det nu ens är möjligt).

15.27

Uruguay tackar för presentationen, ”trots att varenda ord är som ett slag mot var och en av oss”. Uruguay har som princip att alltid prata, pinsamt tycker en del säkerhetsråds-medlemmar, men säkerligen finns det också de som retar sig på Sverige...

Så plötsligt är den öppna delen slut. Carl och de andra ambassadörerna försvinner in i det betydligt mindre, fönsterlösa rummet dit inga utomstående har tillträde och där diskussionerna kan fortgå hur länge som helst.

Där inne är det syrefattigt, svettigt och säkerligen inte alltid så trevligt när hårda ord utväxlas. Men det är där som säkerhetsrådet förhoppningsvis till slut når resultat. Och om inte så finns det en dag i morgon också – en dag som redan börjat i en annan del av världen!

David Isaksson