Go to main navigation
Eva Jespersen, UNDP

Eva Jespersen, UNDP

Foto: Fredrik Wass

DATAREVOLUTIONEN

FN saknar mätmetoder för att mäta både nya och gamla mål

FN saknar data och mätmetoder att mäta om man uppnått alla åtta millenniemål. Det menar Eva Jesperson, vicechef för FN:s utvecklingsorgan UNDP:s årliga utvecklingsrapport Human Development Report. Detta samtidigt som FN förbereder sig för att ta fram 17 nya mål för de närmaste 15 åren.

– Vi har fortfarande inte pålitlig data för alla åtta mål, från de flesta länder. Det finns också ett underskott i kapacitet från olika myndigheter och länder att presentera den data som faktiskt finns. Trycket från medborgare ökar också, att få information och kunna hålla myndigheterna ansvariga, säger Eva Jesperson.

Redan i mars nästa år ska FN:s statistikkommission bestämma vilka indikatorer som ska användas för att mäta och följa upp de nya hållbara utvecklingsmålen, som ska fastställas i New York i september. Så det är kort om tid, men Eva Jesperson har trots allt tillförsikt.

– Om några år lär vi kunna ha ännu mer detaljer i datan. Vi kommer leva i en värld där både möjligheter och förväntningar har ökat.

”Data måste användas varsamt”

Eva Jesperson är medlem i FN:s generalsekreterares expertgrupp för en hållbarutvecklings datarevolution (Expert Advisory Group on a Data revolution for Sustainable Development). OmVärlden träffar henne för att tala om möjligheter med att samla in och processa datainsamling. Hur data kan sätta press på makthavare och tydliggöra missförhållanden och skillnader, men också hur den måste användas varsamt och källkritiskt.

Det är lätt att genomsnittstal och medelvärden som jämför länder med varandra blir trubbiga när man vill försöka förstå orsaken bakom viss utveckling.

– Tabellerna och kartorna jämför stater, inte grupper eller individer. Vår framtid idag går mot minskad ojämlikhet mellan länder, men ökad inom dem. Tillvaron i slumområden världen över liknar varandra. Det gör också livet för de rikaste procenten. Men detta syns inte när vi bara rankar länder.

Eva Jespersen menar att det genom ny teknik blivit relativt enkelt och billigt att samla in data, men resurserna och kunskapen om hur den ska tolkas och användas skapar nya maktförhållanden. Det ställer också nya krav på både medborgare och makthavare.

– Vi rör oss mot en värld med ”information inequality”. Aktörer som är "data rich" och "data poor". Det krävs också ny lagstiftning i vissa fall.  Vi ser hur länder är försiktiga. I Tanzania har man precis antagit en lag som säger att bara data som skapats av landets egna statistikbyrå får användas som källa för offentlig statistik.

”Viktigt att folk blir mer kritiska”

Det är viktigt att få folk att bli mer kritiska inför den data de använder, hävdar Eva Jespersen. Hon tycker att fler människor måste ifrågasätta olika källor för att förstå bakgrunden till datan, och framförallt förstå hur de svar de lämnar i olika undersökningar kommer att användas.

– I utvecklingsvärlden ställer biståndsorganisationer frågor till invånare i olika länder kring hur de ser på landets styrning och annat. Människor behöver alltså bli mer kritiska till hur man svarar på frågor. När vi pratar om att öka datakunskapen eller att öka kapaciteten handlar det också om att möjliggöra för invånare att förstå hur data samlas, varför det samlas och hur det kommer att användas. Så att folk har en rimlig förväntan på vad de kan förvänta sig från ett dataset.

En av de riktiga styrkorna med datarevolutionen är att medvetenheten om att använda olika källor för information i olika projekt och program ökar. Det händer utanför beteendevetenskapen, och inom fler områden än tidigare. Samtidigt vill Eva Jespersen hela tiden återknyta till data som i den politiska dimensionen.

– Vad vi alltid måste komma ihåg är att data och utveckling är politiskt. Det handlar inte om att hitta en teknisk lösning på allt utan istället förstå att det handlar om maktspel också, säger hon.

Text och foto: Fredrik Wass