Go to main navigation
NGO Monitor Israel Palestina Svenskt bistånd granskning

Vad är egentligen NGO Monitor?

OMVÄRLDEN GRANSKAR - Bakgrund 2

NGO Monitor: En opolitisk organisation?

En helt fristående apolitisk organisation av kämpande sanningsökare? Så beskriver NGO Monitor gärna sig, men syftet visar sig vara att bekämpa ockupationens kritiker.

Den 7 maj i år var det fest i staden Ramle. Den förlorade sonens återkomst möttes med jubel och banderoller.

 Gratulerar! Jag är både lycklig och begeistrad å dina vägnar, sa sport- och kulturminister Miri Regev till Charlie, den lycklige fadern till Elor Azaria. Elor hade just kommit hem efter att ha tillbringat nio månader i fängelse, för att med avsikt ha skjutit och dödat en sårad och avväpnad palestinsk fånge.

Det mesta talar för att Elor Azaria aldrig skulle ha dömts för dråp  det var så avrättningen i Hebron rubricerades  om det hela inte hade filmats av en palestinier som utrustats med en enkel videokamera av B’tselem.

Enligt NGO Monitors ordförande Gerald Steinberg förstärker "Shooting Back", som B’tselems kameraprojekt kallas, den falska bilden av Israel, som ett land som begår "krigsbrott och systematiskt kränker mänskliga rättigheter".

 Shooting Back ger en grovt obalanserad bild av verkligheten på Västbanken, har Steinberg skrivit.

Förbud att filma

Den 17 juni i år godkände ett regeringsutskott ett lagförslag som förbjuder ljud-, bild- och videoupptagning av konfrontationer mellan israelisk militär och den palestinska befolkningen. Den skyldiga ska kunna dömas till mellan fem och tio års fängelse.

 Israeliska soldater är under attack, sa försvarsminister Avigdor Lieberman, från grupper som vill förstöra Israel och stöder terror, som vill misskreditera, förnedra och skada dem. Låt oss få ett slut på detta!

Videoförbudet är det senaste exemplet, på att Israel inte drar sig för några åtgärder för att försvåra granskningen av ockupationen och dess följder. Kanske det grövsta. Men, förmodligen inte det sista.

Vad har detta med NGO Monitor att göra? Gerald Steinberg stiftar ju inte lagar. Han är ju bara en sanningssökande akademiker. Som lagstiftarna ibland lyssnar på.

Eller, är det så?

För några årtionden sedan betraktades en organisation som B’Tselem som ett irritationsmoment för armén och beslutsfattarna. Men framför allt var den ett tecken på hur öppet och civiliserat det israeliska samhället var.

Dagens beslutsfattare upplever inte samma behov av några fikonlöv. De har identifierat fienden – människorättsorganisationerna och högsta domstolen. Knessetledamöter och ministrar snubblar över varandra för att introducera nya och mer omänskliga lagar. Fördämningarna brast när den nuvarande regeringen under Benjamin Netanyahu tillträdde 2009.

Läs: NGO Monitor vill inte bli intervjuade: ”Vi är helt oberoende.”

I denna politiska verklighet är NGO Monitor inte längre "några knäppskallar som står på åskådarplats och skriker utan att vara med i matchen", som Yehuda Shaul på Breaking the Silence uttryckt det.

Nu spelar de på mittfältet, varifrån de serverar sina avgörande passningar.

Även om Gerald Steinberg hellre talar om hur hans entusiastiska lilla skara av sanningssökare kämpar, som David mot Goliat, mot en uppsjö av välfinansierade organisationer, som under humanitetens täckmantel driver en samordnad kamp mot den judiska staten.

– De har en ofantlig makt. Men ingen ser dem för vad de är. Inte för 15 år sedan då vi bildade NGO Monitor, och inte ens nu. Vi har fått kämpa, säger han i ett samtal med Elliot Abrams, som finns på YouTube.

Men också att det har varit värt slitet.

– Vi har ändrat hur man talar om MR-organisationer i Israel i dag. Nu talar vi sanning till makten.

Inga politiska sanningar, förstås. NGO Monitor är ju inte bara en "opolitisk" organisation. Enligt deras hemsida är de "en självständig apolitisk forskningsorganisation". A-politisk alltså, mer som en trädgårdsförening eller en grupp frimärkssamlare.

– Som sådan varken stöder eller motsätter sig NGO Monitor den föreslagna skärpningen av NGO-lagen, säger Steinberg.

Fullkomligt nonsens förstås. År 2009 skrev Steinberg i tidningen Haaretz om B’tselems, Breaking the Silence och andras försök att, med utländskt stöd, informera omvärlden om vad som händer i de ockuperade territorierna:

– Att använda utländska skattemedel för att finansiera detta politiska krig mot Israel är oförsvarligt. Ett första steg att få stopp på detta är en lag som kräver full finansiell öppenhet.

Sedan radar han upp vad en sådan lag bör innehålla:

Lagen ska kräva besked om varje bidrags syfte, om när pengarna används, och till vad  om det är till annonser, politiska protester, konferenser eller något annat.


En lag riktad mot ockupationens kritiker

Två år senare stiftade Knesset just en sådan lag. Skräddarsydd så att den riktades mot bara organisationer som kritiserar ockupationen och bosättningarna.

Sanningen är att NGO Monitor arbetar som hand i handske med premiärminister Benjamin Netanyahus regering och med parlamentariker på högerkanten. Exemplen är många, och finns bland annat att läsa i organisationens årsredovisningar, riktade till de utländska bidragsgivarna.

Men det räcker med Gerald Steinbergs egen beskrivning av den gemensamma strategin, inför ett utskott i Knesset:

– Med full respekt för utrikesministeriet, premiärministerns kansli, Jewish Agency och andra offentliga institutioner. Det måste komma från civilsamhället. NGO mot NGO/…/sedan kan det naturligtvis finnas en plats för samarbete, utbyte av information, och att bygga gemensamma strategier mellan statliga och icke-statliga enheter.

Det samarbetet kan se ut på olika sätt.

Det kan ske på formell distans, som mellan regeringen och NGO Monitor.

Det kan också ske mer direkt, genom att regeringen ingår i ett joint venture med amerikanska bidragsgivare. Ett exempel är Kella Shlomo, Salomons Slunga: ett företag utan insyn med uppgifter liknande NGO Monitors. Pengarna kommer i lika delar från regeringen och amerikanska bidragsgivare. Stiftare och aktieägare är före detta regeringstjänstemän knutna till regeringspartiet Likud  som ambassadör Dore Gold till exempel, som också var fadder för NGO Monitor.

Ibland är kopplingarna ännu mer diskreta. Som när säkerhetsföretaget Israel Cyber Shield – under ledning av en före detta polis med koppling till ministeriet för strategiska affärer — samlar in personlig information om amerikanska BDS-aktivister. Information som man sedan delar med trollfarmen ACT.IL – organiserad av ett privat israeliskt college och finansierad av den konservativa amerikanska megadonatorn Sheldon Adelson – vars "nätkrigare" sprider den på nätet.

NGO Monitor är bara en av många viktiga kuggar i det här maskineriet.

Men, när en israelisk minister eller ambassadör möter sin utländska motpart med en rapport från NGO Monitor i näven. Då presenteras det naturligtvis som objektiv information från en fristående, opolitisk, ja till och med apolitisk, forskningsgrupp.

Mats Gezelius

Mats Gezelius är bosatt i Jerusalem. Han har under många år verkat som frilansjournalist i Mellanöstern och rapporterat bland annat till Hufvudstadsbladet, Svenska Dagbladet och Aftonbladet. 

Läs del 3 - Den borttrollade ockupationen