Go to main navigation
Endast 40 procent av alla barn i östra och södra Afrika registreras när de föds, enligt Unicef.

Endast 40 procent av alla barn i östra och södra Afrika registreras när de föds, enligt Unicef.

Foto: Mia Holmberg Karlsson

REPORTAGE

Kampen för Zimbabwes oregistrerade barn

Vem är du om du aldrig registrerats någonstans? Varje år föds 50 miljoner barn vars existens aldrig dokumenteras. För 21-åriga papperslösa Mildred från Zimbabwe är hoppet om att kunna förändra utsikterna för hennes två söner så gott som ute.

Sipho är knappt två veckor gammal och sover djupt tre våningar upp på Mpilo-sjukhuset i utkanten av Zimbabwes näst största stad Bulawayo. Han har gulsot och måste stanna kvar under övervakning. Men trots sin ringa ålder är sjukdomen inte Siphos största utmaning – precis som sin 4-årige storebror Bheki och runt 40 procent av alla barn i Zimbabwe står han utan födelsebevis.

Och bröderna är inte ensamma; bristen på födelsebevis är en världsomspännande utmaning. Enligt Unicef är nästan 50 procent av alla barn under 5 i dag oregistrerade, papperslösa – totalt handlar det om över 200 miljoner barn. Många av dem är barn på flykt. 

Mildred Ndebele är ensamstående tvåbarnsmor. Hon själv tvingades ge upp sin skolgång i årskurs 7, då skolan krävde identifikation för att genomföra prov. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Siphos mamma Mildred är 21 år gammal och nybliven ensamstående tvåbarnsmor. Hon är insvept i en tjock, sammetsaktig filt trots att solen står högt på himlen och kastar långa skuggor över den röda grusvägen utanför sjukhusportarna. Mildred har redan förlorat hoppet om att lyckas komma över de åtråvärda pappren som skulle kunna förändra utsikterna för hennes två söner – det är för dyrt och byråkratin är alldeles för krånglig.Insikten är tung att bära.

– Jag kunde inte gå klart skolan för att jag inte hade ett födelsebevis, och nu kommer samma sak att hända mina barn. Det gör mig så ledsen, säger hon.

I Zimbabwe – ett land där nästan 50 procent av befolkningen är under 18 – saknar miljoner barn de rättigheter som ett personbevis ger, enligt organisationen Women’s Institute for Leadership Development, WILD, som sedan 2012 jobbar med kvinnors och barns rättigheter i landet. Det handlar om barn som aldrig kan få ett pass, som nekas skolgång, flickor som gifts bort innan sin 18-årsdag och brottsoffer som inte får rättslig hjälp, berättar Samukeliso Khumalo, grundare av WILD.

– Det betyder att de i stort sett inte har tillgång till någon typ av samhällsservice eller skyddsnät. Dessutom får de inte rösta och räknas inte in i den totala populationen, vilket i sin tur påverkar statsbudgeten. De här barnen är statslösa.

Samukeliso Khumalo, grundare av kvinno- och barnrättsorganisationen WILD. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Bristen på födelsebevis beror till stor del på att föräldrarna aldrig registrerats själva; många av dem är flyktingar från Malawi och andra grannländer som bott i Zimbabwe i generationer. WILD jobbar för att kraven för att få ett födelsebevis ska lättas och för att det ska bli möjligt att registreras även i rurala områden. För en fattig familj på Zimbabwes landsbygd, där många föder barn i hemmet, blir resan till ett registreringscenter ofta allt för dyr. Dessutom straffas mammor som föder hemma med en bot om de ger sig till känna.

– Det är absurt. De väljer att föda hemma för att de inte har råd med sjukhusräkningen – och får böta i stället. Om föräldrarna till barn som föds på BB inte kan betala sin sjukhusräkning, så behåller personalen dessutom barnets födelsebevis, säger Samukeliso Khumalo. 

Socialarbetaren Douglas Jumbe sitter på organisationen Childline Zimbabwes inhägnade veranda i Bulawayo. Childline, som fått stöd bland annat från Sida, har ett drop in-center och terapigrupper för barn samt en hjälplinje som dygnet runt står redo att ge råd, stöd och skydd till utsatta barn. Bristen på födelsebevis är en enorm utmaning, säger han. 

– På pappret verkar det kanske inte lika allvarligt som till exempel sexuella övergrepp – men om det utsatta barnet saknar papper kommer det att inverka på vilken hjälp hen kan få. Att få rättslig hjälp kräver att domstolen vet hur gammal du är.

Zanele Mlala är socialarbetare hos Childline Zimbabwe, som bland annat har terapigrupper för barn som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp i hemmet. Foto: Mia Holmberg Karlsson

Barnäktenskap är olagligt enligt Zimbabwes konstitution – men om barnet, oftast en flicka, saknar födelsebevis så går det inte att bevisa att hon är yngre än 18.

– Det går inte att göra någonting. Det gör även vårt jobb knepigt. Du behöver ett lagligt dokument för att vi ska kunna säga att du är ett barn och att vi kan hjälpa dig, säger Douglas Jumbe.

Siphos och storebror Bhekis pappor har aldrig funnits med i bilden. Mildred tvingades ge upp sin skolgång i samma ålder som de flesta andra som saknar papper – när det var dags att börja skriva riktiga prov i årskurs 7 och skolan krävde ett identitetsdokument. Hennes egna mamma har varit försvunnen sedan Mildred var en liten flicka, i stället var det farbror Felix Ndebele och hans fru Ivy som fick ta hand om henne. På gården utanför familjens lilla tegelhus i den informella bosättningen Old Pumula strax utanför Bulawayo lyfter Felix upp 4-årige Bheki i knäet och suckar.

– När Mildred inte längre fick gå i skolan började hon jobba som hemhjälp. Det var på den vägen hon blev gravid första gången, som 17-åring, säger Felix. 

Framtidsutsikterna för de två barnbarnen är dystra – utan papper och utbildning återstår underbetalda ströjobb.

– Om Mildred skulle få ett födelsebevis skulle allt ändras. Jag har försökt, men det kräver pengar för att kunna muta någon, säger Felix.

Mildred har drömmar för sina barn, men i Zimbabwe är bristen på födelsebevis en tung arvslott som är svår att skaka av sig. Utanför Mpilo-sjukhuset sveper hon filten tätare kring sig och ler försiktigt.

– Jag önskar att mina barn ska växa upp, utbilda sig, få bra jobb. Samma sak för mig själv – jag vill så gärna ha ett jobb, bli sjuksköterska eller lärare. Men jag vet inte hur.

Mia Holmberg Karlsson