Go to main navigation
 Daniel Ortega och Rosario Murillo

Under Rosario Murillos och maken Daniel Ortegas styre har den extrema fattigdomen i Nicaragua minskat markant och de hyser stor popularitet bland de fattiga. Men samtidigt växer oron för deras maktfullkomlighet och civila rättigheter som stryps.

Foto: Douglas Armijos, Archivo Medios Públicos EP/Flicr

PORTRÄTT

Bakom varje framgångsrik man..

I Nicaragua anser de flesta att den egentliga makten i landet innehas av Rosario Murillo, landets första dam och president Daniel Ortegas hustru. Om hon är en maktgalen häxa eller de fattigas superhjältinna går dock åsikterna brett isär om. Den 6 november 2016 valdes hon till landets vice president.

Varje dag klockan tolv framträder Nicaraguas första dam Rosario ”La Chayo” Murillo i nationell media. Hon talar om allt ifrån väder och vulkanutbrott till hälsokampanjer och olydiga partifunktionärer. En som följer henne entusiastiskt är Karla Ruíz, 36-årigt hembiträde och ensamstående mor till fyra barn.

– Ingen annan har hjälpt oss som hon har. Hon bryr sig om oss, försäkrar Karla, och berättar om när första damen en gång personligen delade ut skolmaterial till barnen i området.

Karla Ruíz

Karla själv har fått zinkplåtar till sitt hus av henne. Karlas svärfar har lärt sig läsa och skriva tack vare sandinistregeringens insatser, och hennes mamma deltar i regeringens program “Noll Hunger" som ger utsäde och lantdjur till fattiga kvinnor på landsbygden.

Medan motståndarna kallar Rosario Murillo för ”Häxan” eller ”Ståldamen” så är hon helt enkelt omåttligt populär bland de fattiga, och särskilt bland fattiga kvinnor.

Om hennes make, den sittande presidenten och legendariska revolutionsledaren Daniel Ortega, väljs om i söndagens val ­– vilket man räknar med – så blir Rosario Murillo sannolikt vicepresident. Men faktum är att makt har hon redan: den idag 65 år gamla Murillo har varit regeringens röst och ansikte utåt sedan maktövertagandet 2006, när maken gjorde klart att han skulle dela makten med sin hustru. Paret Murillo/Ortega har varit ett oskiljaktigt par sedan sandinistrevolutionen i slutet av 70-talet.

Medan Ortega tog sig an de internationella relationerna, pengarna, polisen och militären så blev Murillo regeringens röst och ansikte utåt. Dessutom ansvarar hon för regeringsmaskineriet, sandinistpartiet och de många sociala programmen kring utbildning, matsäkerhet och hus- och vägbyggen.

– Paret Murillo/Ortega har gjort ett bra jobb, medger sociologen Cirilo Antonio Otero.

De har ökat budgeten till undervisningssektorn med 35 procent och landets ekonomi överlag har vuxit med fyra procent om året. Programmet "Noll Hunger" har enligt FN stärkt fattiga kvinnor och bidragit till att den extrema fattigdomen sjunkit med sex procent under perioden 2009-2014.

Maktsnaran dras åt

– Men det hjälper inte att skänka några zinkplåtar till de fattiga om de inte får tänka självständigt, fortsätter Cirilo Antonio Otero.

Han, och många andra, anser att Murillo inte betraktar folk som människor, utan som brickor i sitt eget spel som går ut på att tjäna henne själv: mera makt och vinning.

När 71-årige Ortega i augusti så utnämnde hustrun till vicepresidentkandidat rasade motståndare, politiska analytiker och internationella medier. De talade om familjedynasti, maktkoncentration och envälde, och menar att det här är kulmen på det allt starkare grepp som Murillo/Ortega tagit om landet sedan 2007.

Cirilo Antonio Otero

Cirilo Antonio Otero menar att Rosario Murillo har den nästan absoluta makten i landet. Såväl motståndare som anhängare håller med om att hon är bildad, intelligent, kreativ – och maktsjuk.

Om partifolk och funktionärer inte passar in i hennes maktspel så byts de snabbt ut eller skickas ut ur landet tills läget lugnat sig. Men det gäller mest män: kvinnor i onåd har sämre chanser, enligt Otero. Murillo står vid Ortegas sida under officiella besök, fester och tal, som hon själv lär redigera. Få beslut fattas utan hennes godkännande.

Världens strängaste abortlagstiftning

Inför valet 2006 allierade sig Murillo/Ortega med den katolska kyrkan vilket senare ledde till ett avskaffande av den så kallade terapeutiska aborten som sedan 1837 tillåtit abort om graviditeten hotade kvinnans liv eller var resultatet av en våldtäkt.

Sedan dess har många regeringstrogna kvinnoorganisationer försvunnit, och kvar står kvinnoorganisationer från oppositionen som förföljs för sin kamp för att att upphäva världens strängaste abortlagstiftning.

När feministen och journalisten Patricia Orozco tillsammans med några andra kvinnor gjorde en blixtaktion och skrev  ”Kvinnomördare” på parlamentets port, så greps de och Orozco beskriver ett tyst men hotfullt budskap från polisen om att "Protesterar ni så hamnar ni i fängelse".

Rosario Murillo kallar sig feminist och genom kvoteringssystem har många kvinnor nått höga poster i landet.

– Men hon har ingen genusanalys, hon bedriver populism gentemot kvinnor – vi kallar det ”mujerismo” (”kvinnoism”). Situationen för kvinnors rättigheter har inte förbättrats, säger Patricia Orozco.

Men hon medger ändå att Murillo är en förebild för många kvinnor. Hembiträdet Karla Ruíz anser att Murillo hjälpt henne till självständighet:

 Jag hoppas att ”La Chayo” som vicepresident fortsätter tillfredsställa våra behov, säger hon.

 

Text och alla bilder utom den översta: Erika Brenner