Go to main navigation
Plang Sin och Mariam Smith

Byledaren Plang Sin, en av bunongfolkets informella ledare, talar med biståndsarbetaren Mariam Smith.

Foto: Nina Schmieder

REPORTAGE

Nästan all skog är borta sedan OmVärldens senaste besök

Skogsskövlingen i nordöstra Kambodja har eskalerat. Sedan OmVärlden senast besökte biståndsarbetaren Mariam Smith i regionen Mondulkiri är nästan all skog borta. Bunongfolket som hon arbetat med i tolv år mobiliserar för att kräva att myndigheterna stoppar den illegala avverkningen.

När Marian Smith först anlände till Mondulkiri, 2002, tog det tolv timmar att köra från huvudstaden Phnom Penh. Då var skogen full av ädelträd. Idag är vägen asfalterad och resan tar fem och en halv timme, men skogen är nästan borta. När bilen susar fram är brända stubbar i den torra röda jorden allt som påminner om att här förr växt en skog.

Till en början var Mariam Smiths uppdrag att ta fram läromedel i bunong och utbilda lärare. I området levde 30 000 medlemmar ur bunongfolket, som tidigare aldrig haft ett eget skriftspråk.

– Mina företrädare hade redan tagit fram skriftspråket åt dem, i samarbete med regeringen. Vi startade sedan läs- och skrivundervisning för de vuxna i byarna med vårt nya läromaterial. Det blev också mycket prat om bunongkulturen under lektionerna, säger Mariam Smith.

Organisationen som Mariam Smith arbetat för, Internationellt samarbete för Kambodja (ICC), genomförde också ett omfattande arbete med att skriva ner bonongfolkets muntligt berättade sägner. De rekryterade bunongbor som skribenter och tecknare. Resultatet har hittills blivit 300 nytryckta böcker.

- Skriftspråket är viktigt för att vi ska kunna bevara vår kultur. Man kan säga att vi är blinda om vi inte får lära oss vårt eget språk först. Och med de här böckerna om våra sägner vet vi att historierna inte blir glömda, säger Plang Sin, en av bunongfolkets informella ledare.

Bunongfolkets eget språk på skolschemat

Tack vare en rad biståndsorganisationer sker nu undervisning på bunongspråket i 22 av regionens skolor. Normalt sker all undervisning i Kambodjas skolor på huvudspråket khmer, men på grund av påtryckningarna har undantag gjorts i Mondulkiri. Khmer hamnar på schemat först när elverna behärskar bunong.

– Det är viktigt att fortsätta arbetet så alla bunongbarn får undervisning på vårt språk. Hur ska vi kunna rösta och påverka utvecklingen om vi inte ens kan läsa våra röstkort. Om vi kan läsa är vi också bättre rustade att stoppa utvecklingen med skogsskövlingen, säger Plang Sin.

Just den här dagen leder Plang Sin en diskussion med 70 deltagare om skogsskövling och hur de ska handskas med de lokala myndigheterna.

- Det är framför allt vietnamesiska och kinesiska företag som de senaste två åren huggit ned skogarna i Mondulkiri. Myndigheterna gör inget åt detta. Tvärtom, frun till viceguvernören i provinsen driver ett stort skogsföretag som skövlar och startar gummiträdplaneringar. Vi måste agera gemensamt för att stoppa detta, säger Plang Sin.

Enligt en rapport från organisationen Global Witness hade 2,6 miljoner hektar mark i slutet av 2013 överlåtits till privata företag i Kambodja. Det motsvarar ungefär tre fjärde delar av landets totala åkermark. 70 procent av överlåtelserna har skett i skogsområden där några av landets 24 olika ursprungsfolk lever.

1 000 dollar för ett träd

Ytterligare ett problem är de snabba pengar som ädelträd kan ge. En stor del av biståndsorganisationernas utbildningarna bland bunongfolket riktar sig mot ungdomarna. När skogen försvinner blir det allt svårare att försörja sig.

Ett sätt att få snabba inkomster är paradoxalt nog att fälla fler träd. Majoriteten av befolkningen vill inte skövla skogen, men ett fällt ädelträd kan ge upp till 1 000 dollar.

Ett alternativ till det som skogen kan ge, som vilda grönsaker och frukter, är att driva jordbruk. Mariam Smith berättar att skogsavverkningen skyndat på undernäringen, varför man sedan en tid tillbaka stödjer jordbruk.

- Vi uppmuntrar dem att odla fler traditionella grönsaker som aubergine, gurka, majs och banan, så att de kan vara självförsörjande i högre grad, berättar Sun Siem, som är en av ICC rådgivare.

Ytterligare ett stöd framöver är att odla nya ädelträd, som ändå är en viktig investering för framtiden.

Text och foto: Nina Schmieder