Go to main navigation
People hold photos of victims of state-repression as they march in support of the Catholic Church after the Nicaraguan government has accused its bishops of supporting groups attempting to destabilize the country. Managua, Nicaragua. July 28, 2018.

Demonstranter i Nicaragua håller upp bilder på dödsoffer. Álvaro Conrado var det andra dödsoffret under protesterna 2018. För oppositionella demonstranter blev han en symbol för det statliga våldet.

Foto: James Rodríguez

REPORTAGE

Nicaraguas mödrar kräver rättvisa: "Det gör ont att andas”

Förra årets regeringskritiska protester i Nicaragua skördade hundratals liv. Sedan dess har mödrar till de dödade demonstranterna sökt sanning och juridisk rättvisa. Och de tänker inte låta sig skrämmas till tystnad.

De kallar sig Aprilmödrarna eftersom demonstrationerna, som sedan pågick under fem månader, startade den 18 april förra året. Idag består de av över hundra mödrar. Enligt föreningens grundare, Lisseth Dávila, kommer det ständigt fler.

–  Vi måste visa omvärlden att sådana här brott inte ska förbli ostraffade och förmodligen kommer det att ta många, långa år innan så sker, säger hon.

Inför årsdagen av demonstrationernas har Lisseth Dávila tryckt upp t-shirts med porträtt av sin avlidne son, 15-åriga Álvaro Conrado, och med orden ”det gör ont att andas”.

Álvaro Conrado sköts i halsen under protesternas tredje dag, medan han bar vatten till regeringskritiska demonstranter som befann sig i Managuas domkyrka. ”Det gör ont att andas”, tillhörde hans sista ord till folksamlingen kring honom efter att han fallit mot marken.

Demonstrationerna skulle komma att utvecklas till de största under president Daniel Ortegas elva år vid makten. I takt med att dödstalen steg, började orden ”det gör ont att andas” att representera det oppositionella Nicaraguas kollektiva sorg via sånger och minnesmärken. Álvaros porträtt blickade ner från plakat och såldes i form av souvenirer.

På vardagsrumsväggen bakom Lisseth Dávila hänger fotografier och teckningar av Álvaro, som enligt Lisseth är gåvor till familjen. Foto: James Rodríguez 

Sköts av en krypskytt

Álvaros föräldrar tror att han sköts av en krypskytt eftersom operationsläkaren sa att kulorna träffat honom ovanifrån. Han bar blåjeans och en röd jacka som enligt föräldrarna gjorde honom till en enkel måltavla. I samband med dödsbeskedet fick de veta att sonens liv hade kunnat räddas om han inte först hade nekats sjukvård.

– Enligt vittnen sa dörrvakten vid det statliga sjukhuset att han fått order om att inte släppa in någon från demonstrationerna. Till slut körde de vidare till ett privatsjukhus men Álvaro hann förlora för mycket blod, säger Lisseth Dávila.

Nicaraguas läkarförbund larmade den 25 maj 2018 om hur läkare tvingades neka vård för skadade demonstranter. Organisationen Cenidh uppger att totalt cirka 320 läkare sparkades från allmänna sjukhus under året för att ha vårdat personer från protesterna.

I en statlig utredning har regeringen hävdat att sjukhusen fått order om att ta emot demonstranter i nöd.

Den Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter har uppgett att totalt 325 personer dog under protesterna. Liksom Álvaro var de flesta dödsoffren unga män. Enligt bland annat en Amnestyrapport sköts majoriteten, precis som Álvaro, i huvudet, halsen eller bröstet, vilket tyder på att skotten avsåg att döda. Flera av offren dog efter att offentliga vårdinrättningar vägrat att ta emot dem.

Nicaraguas regering har inte i något fall medgett övergrepp från polisen eller disproportionerlig våldsanvändning under demonstrationerna. Istället har den anklagat oppositionella kuppmakare för att ligga bakom våldet.

Nedanför bilderna på Álvaro står gitarren, som var hans stora intresse jämte engelska, och skateboarden som han brukade åka varje lördag sedan han var liten. Foto: James Rodríguez  

Svårt att få rättvisa

Idag påminner grafitti på husväggar och broräcken om de blodiga månaderna i Nicaragua. Nya försök att protestera har snabbt slagits ner av polis. Av de hundratals dödsfallen som ägde rum under protesterna har bara ett par lett till åtal, som endast civila personer har åtalats, enligt den lokala människorättsorganisationen Cenidh. 

Lisseth Dávila säger att det var när hon blev varse om svårigheterna att utreda sin sons död, som hon bestämde sig för att gå samman med andra mödrar till protesternas dödsoffer.

– Fler och fler anslöt sig och delade sina berättelser, vi grät tillsammans, diskuterade hur vi skulle går vidare och få rättvisa för våra söner. Jag hade aldrig trott att jag skulle få lära känna andra med liknande erfarenheter som mig själv. Vi blev som en stor familj, berättar Lisseth Dávila.

Snart fick mödrar till dödsoffren från demonstrationerna i april sällskap av mödrar från maj månads offer. Sedan från juni, juli, augusti och september. Mödrarna skrev och ringde till åklagarmyndigheten, de ordnade utbildningsdagar och talade i media. Tillsammans med advokater från organisationen Cenidh började de samla dokumentation över dödsfallen.

Vill att FN undersöker brotten

Bland Aprilmödrarna råder en djup misstro mot myndigheter och polis, som de menar i själva verket ligger bakom morden på deras barn. Istället har de uppmanat FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och den Interamerikanska kommissionen, vilka utvisades från Nicaragua i augusti respektive december, att återta sina undersökningar kring människorättsbrott under demonstrationerna.

–  För oss är internationell rättvisa det enda alternativet, säger Lisseth Dávila.

Människorättsorganisationen Cenidh stängdes ner av regeringen den 12 december. Det var bara en i raden av nicaraguanska människorättsorganisationer som fråntogs sin juridiska status i november och december förra året. Dagen efter beskedet stormade nicaraguansk polis Cenidhs kontor i Managua och beslagtog datorer, kameror och dokument.

Kort senare emigrerade Cenidh-advokaten som arbetade med Álvaro Conrados fall, till följd av vad han beskriver som dödshot och förföljelse. Med honom, i exil, befinner sig sju av Cenidhs femton medarbetare, samt minst lika många av Aprilmödrarnas medlemmar.
Lisseth Dávila har anmält hot och trakasserier men planerar inte att lämna landet.

– De har kommit till vårt hus, i en bil utan registreringsskylt och med maskerade ansikten. De har ringt mig, de hotar oss på sociala medier. De tror att de kan skrämma mig till tystnad, säger hon och fortsätter:

– Men jag lovade Álvaro att vi kommer att kämpa till den sista blodsdroppen. Säg mig, vad är det för fel med att en mor vill veta vem som sköt hennes son?

Linnea Fehrm

Texten har uppdaterats med fakta om de få åtal som skett