Go to main navigation
Två män i Asheville, North Carolina, USA är en del av den allt mer högröstade anti-abortrörelsen och protesterar i samband med en demonstration mot längre väntetid för kvinnor som vill göra abort.

Foto: J. Bicking / Shutterstock.com

REPORTAGE

Så organiserar sig motståndarna mot fria aborter och hbtq-rättigheter

De röster som vill inskränka kvinnors rätt till fri abort hörs allt högre. Inte bara på global nivå utan även i Europa och hemma i Sverige. Diskussionen kring sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) har blivit en politisk krutdurk, även i Sverige.

I mars hade slovakiska aktivister som kämpar för samkönade äktenskap och hbtq-rättigheter anledning att fira, i alla fall en halv seger. Den folkomröstning som syftade till att stärka landets förbud mot homosexuellas rätt att gifta sig och adoptera ogiltigförklarades eftersom för få väljare gick till valurnorna. I maj väntas irländarna rösta om samma fråga. Samtidigt är Irland, tillsammans med Malta och Polen, de europeiska länder med tuffast regleringar för abort. Rätten till abort och rätten till samkönade äktenskap är två rättigheter som innefattas i begreppet SRHR, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Rättigheter som idag är i blåsväder.

– Det har aldrig varit känsligare att diskutera de här frågorna, säger Neil Datta från European Parliamentary Forum on Population and Development (EPF) i Bryssel.

OmVärlden träffar honom en solig eftermiddag i Stockholm. Neil Datta är i Sverige för att prata om det ökade motståndet mot framför allt fri abort, men också övriga sexuella och reproduktiva rättigheter. Han beskriver ett Europa med en att mer aktiv antiabortrörelse som förespråkar en traditionell kvinnosyn och i förlängningen begränsningar av kvinnors rättigheter.

Motståndsrörelsen organiserar sig
Varje minut dör en kvinna i världen till följd av komplikationer vid graviditet. En fjärdedel av dem är tonåringar. Globalt sett saknar 222 miljoner kvinnor tillgång till moderna preventivmedel. Varje år utförs 21,6 miljoner osäkra aborter, framförallt i låginkomstländer.

Neil Datta menar att antiabortrörelsen i Europa, som både har nationalistiska och religiösa kopplingar, idag är en högst professionell lobbyorganisation och utgör en tydligt enad motståndsrörelse.

­– Motståndet har funnits länge men idag har deras påverkansarbete professionaliserats och de har till exempel plattformar online där de på väldigt kort tid kan mobilisera hundratusentals underskrifter som stöd för sin sak, som vi till exempel såg när det gäller Estrelarapporten. De lyckades samla många röster och skrämma parlamentariker att rösta ner rapporten. De fick det att verka som motståndsrörelsen hade brett stöd hos allmänheten.

Ett annat exempel är medborgarinitiativet One of Us vars mål var att få EU-kommissionen att lagstifta för att förbjuda all verksamhet som innebär att embryon förstörs. De ville också att EU skulle sluta ge utvecklingsbistånd till aktiviteter som kan kopplas till aborter. På kort tid och med politiker och religösa ledare på sin sida samlade ihop initiativet ihop 1,8 miljoner underskrifter. Vilket tvingade EU-kommissionen att ta upp frågan, men kommissionen valde att inte gå vidare med förslaget.

Enligt Neil Datta rör det sig om få välorganiserade aktörer med starkt finansiellt stöd. En tredje aspekt som förändrat motståndsrörelsen i Europa är hur organisationer med liknande agendor i olika länder och på olika kontinentet samarbetar. Han berättar att amerikanska antiabortorganisationer numera öppnar satellitkontor i europeiska länder.

– Det gör det för att de ser att beslut från Europa, från till exempel Europadomstolen, citeras av amerikanska domstolar för att de i sin tur ska kunna föra en progressiv linje. Så för att stoppa den här utvecklingen måste de komma till beslutens källa och då hamnar de ofta i Europa.

Maria Andersson, generalsekreterare på RFSU, har också märkt av ett ökat motstånd. RFSU har utsatts för attacker och kritikerna gör sig allt oftare hörda i sociala medier. Men hon tycker att det är viktigt att bredda frågan.

– Den här debatten är större än bara abortfrågan. Det är en väldigt konservativ syn på familj och kvinnor som sprider sig, jämfört med den mer jämställda och progressiva syn som vi kanske är vana vid.

RFSU arbetar också för att vidga debatten och koppla samman den med en hållbar global utveckling. Enligt en rapport från EPF är investeringar i sexuella och reproduktiva rättigheter ett av de mest effektiva sätten att främja hållbar utveckling. Det är en avgörande fråga för att främja kvinnors rättigheter och delaktighet i utvecklingen.

Höga förväntningar på en feministisk regering
Samtidigt som organisationerna etablerar sig har antalet parlamentariker i Europaparlamentet som är emot fri abort ökat efter valet 2014, enligt granskningar av EPF.

– Men det som är mest oroande här är att partier som traditionellt sätt varit mittenpartier långsamt nu dras mot en mer konservativ position, säger Neil Datta.

En utveckling som även gäller svenska EU-parlamentariker, menar Neil Datta.

– Det vi kan se, om vi tittar på hur konservativa partimedlemmar från den svenska oppositionen röstar, är att de röstar rätt så att säga. Men vad vi inte ser är att de muntligt stödjer sexuella och reproduktiv hälsa och rättigheter. Jag skulle säga att det finns en skillnad mellan den svenska linjen och hur man agerar i Bryssel.

Neil Datta tycker att det finns en viss trötthet hos vissa länder inför frågor som rör SRHR. Varje gång de kommer upp i till exempel FN eller EU så vet politikerna att det kommer att bli en het debatt och drar sig för att ge sig in i den. Maria Andersson hoppas, precis som Neil Datta och många andra, på den feministiska regeringen.

– Politikerna behöver alliera sig med likasinnade. Det pågår ett samarbete inom motståndsrörelsen och då måste politikerna på andra sidan också mobilisera sig och möta motståndet. Sverige har spelat en viktig roll och varit en viktig röst i de här frågorna och därför har vi höga förhoppningar på en feministisk regering.

Annika Flensburg, pressekreterare hos Isabella Lövin, ser också det ökande motståndet och intygar regeringens engagemang i frågorna. Hon säger att regeringen på EU- och FN-nivå försöker att samarbeta med likasinnade för att komma framåt på just SRHR-området. Sverige har också under de senaste åren avsatt närmare sju procent av det totala biståndet till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

– Vad vi kan se nu kommer sju procent även i år gå till SRHR. Men det exakta utfallet kan vi ju se först i efterhand. För oss är det viktigt att både stärka hälsosystem och organisationer i länderna dit biståndet går samtidigt som vi arbetar politiskt för att få till stånd starka skrivningar i EU och FN.

Text: Victoria Gillberg

FAKTA: Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR)

1994 definierades för första gången att reproduktiv hälsa är en mänsklig rättighet. Då hölls den internationella befolkningskonferensen i Kairo (ICPD) då 179 länder antog ett handlingsprogram, Program of Action (PoA), med 243 rekommendationer där individers sexualitet och reproduktion stod i centrum.

Kairodeklarationen slår fast att reproduktiv hälsa gäller alla människors samlevnad, relationer och sexualliv. Den täcker hela livscykeln och begränsas inte till den reproduktiva tiden i en människas liv. Begreppet omfattar kunskap om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner, tillgång till preventivmedel och säker abort – men bara där det är lagligt – samt tillgång till vård under graviditet och förlossning, och vård av nyfödda.

1995 hölls FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking där en gemensam handlingsplan (Beijing Platform for Action) antogs av 189 länder. Den innehåller en rad åtgärder inom tolv särskilt kritiska områden där kvinnor diskrimineras. Det handlar om fattigdom, utbildning, hälsa, våld, inflytande, mänskliga rättigheter med mera.

Handlingsprogrammet innehåller 361 paragrafer med överenskommelse på hur flickors och kvinnors situation kan förbättras och slår fast att kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är en förutsättning för att de aktivt ska kunna delta i samhällets alla delar. 62 länder reserverade sig dock mot olika paragrafer i dokumentet. De flesta reservationer gällde kvinnors sexuella rättigheter, frågan om aborter och flickors arvsrätt.

Källa: RFSU