Go to main navigation
Åsa Regnér

Jämställdhetsminister Åsa Regnér under FN:s kvinnokommission.

Foto: Jeanette Mattsson

Svag kvinnokommission ställer högre krav på Sveriges feministiska politik

Under två veckor har 8 500 kvinnorättsaktivister haft konferens i New York, med magert resultat. En svag slutdeklaration efter FN:s kvinnokommissions årliga sammanträde ställer högre krav på Sveriges feministiska regering. Dags att gå från ord till handling, säger aktivisterna.

Jämställdhetsminister Åsa Regnér är frustrerad.

– Den deklaration som antogs i på konferensen i Peking 1995 skulle inte ha gått igenom idag och fortsätter:

– Klimatet har hårdnat och speciellt motståndet mot sexuella och reproduktiva rättigheter. Rätten till abort har aldrig varit med i överenskommelserna, men de skrivningar som man kunde komma överens om 1995 är nu kontroversiella, säger jämställdhetsministern Åsa Regnér.

FN:s kvinnokommission 2015 avslutades i fredags och de som varit på plats beskriver ett tufft förhandlingsklimat där flera länder backar vad gäller utvecklingen för kvinnors rättigheter.

– Länder som annars inte samarbetar politiskt som Ryssland, Iran och Vatikanstaten samarbetar i de här frågorna. Då blir det svårt att få igenom de skrivningar som vi behöver se. Så ur vårt perspektiv är det här en svag deklaration. Att det är så är deprimerande rent ut sagt, säger Josefine Karlsson, från organisationen Kvinna till Kvinna, som också närvarade i New York.

Josefine Karlsson menar ändå att om man tittar på den globala utvecklingen i dagsläget för kvinnors rättigheter så är kvinnokommissionens resultat inte helt misslyckade. Ur det perspektivet är även Åsa Regnér nöjd.

– Man kan tycka att deklarationen inte är så tuff, men man fick ändå med en hel del viktiga skrivningar. Och trots det här klimatet kan vi ändå se att utvecklingen i många länder går framåt och kvinnors rättigheter diskuteras mer.

Det är ingen ljus framtid för världens kvinnor som målas upp. Våldet mot kvinnor världen över ökar och företrädarare för kvinnorättsorganisationerna blir allt mer utsatta.

Endast 8 procent av alla deltagare i världens fredsförhandlingar är kvinnor, 63 miljoner flickor i världen har inte tillgång till utbildning över huvudtaget, att bli gravid är den vanligaste dödsorsaken för flickor i åldern 15-19, sju av tio kvinnor utsätts för fysiskt eller sexuellt våld under sin livsstil.

Skulle kvinnors rättigheter istället respekteras skulle siffrorna ovan se helt annorlunda ut. När kvinnor får större inkomst går mer pengar till familjen, barnen växer och går i större utsträckning i skola.

2015 är på många sätt ett viktigt år, även så för jämställdhet och kvinnors rättigheter. Förutom årets kvinnokommission antar EU i år en ny handlingsplan för jämställdhet inom sitt utrikesarbete och på global nivå antas de nya global utvecklingsmål, som ska ersätta millenniemålen, där just jämställdhet lyfts som en viktig del.

Samtidigt bedriver Sverige för första gången en uttalat feministisk utrikes- och utvecklingspolitik. Förväntningarna är höga bland det civila samhällets organisationer, både i och utanför Sverige, som arbetar med frågorna.

"Ekonomisk stöd centralt"

En fråga som fick mycket uppmärksamhet under kvinnokommissionen var kvinnorättsaktivisters och organisationers roll och utsatthet. En fråga som Ylva Bergman, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet (IKFF), hoppas att regeringen ska fokusera på framöver.

– Vi har länge jobbat för ett feministisk perspektiv på utrikespolitiken och ser positivt på regeringens uttalade hållning i frågan. Nu hoppas vi att civilsamhället ska få större roll i arbetet. Kvinnorörelserna runt om i världen måste stöttas.

Hittills är Ylva Bergman positiv till regeringens arbete och lyfter upp Saudiavtalet, mänskliga rättigheter före handel och diskussionen kring att bistånd också ska kunna gå till politiskt påverkansarbete som några tecken på att det feministiska epitetet inte bara är tomma ord.

– Men hittills har vi inte sett konkreta satsningar, så vi får återkomma med kritik framöver. Att öka det ekonomiska stödet är väldigt centralt och om man går ut och säger att civilsamhället är en viktig del i utvecklingen måste det också finnas medel.

När OmVärlden frågar biståndsminister Isabella Lövin om satsningar för att stärka det civilsamhället så talas det inte om några konkreta summor.

– Den utveckling som vi nu ser i vissa delar av världen med systematiska övergrepp och grymheter mot kvinnor och flickor är alarmerande. Sveriges regering kommer att använda de verktyg vi har, bistånd och dialog om mänskliga rättigheter, för att försöka vända utvecklingen. Tyvärr kan vi se ett krympande utrymme för det civila samhället i stort, inte sällan är det kvinnliga människorättsförsvarare som är mest utsatta för hot och våld.

Regeringen kommer att ha en än närmare dialog och samarbete med det civila samhället, inte minst kvinnoorganisationer och kvinnliga MR-försvarare, som verkar för ökad jämställdhet, säger Isabella Lövin.

Kommer en större del av biståndet riktas till projekt som satsar på att stärka kvinnors egenmakt i länder där kvinnors rättigheter är utsatta?

– Regeringen ökar fokus på kvinnors ekonomiska och politiska egenmakt. Jämställdhet, är redan idag väl integrerat i biståndet. Av Sveriges bilaterala bistånd främjar 85 procent av insatserna indirekt eller direkt jämställhet, varav 15 procent går till specifika jämställdhetsinsatser. Vi höjer nu ambitionen i detta arbete för att se till att svenskt bistånd än bättre stärker kvinnors rättigheter och inflytande, säger Isabella Lövin.

Feministisk utvecklingspolitik upp till bevis

Även på organisationen CONCORD, som bevakar EU:s utvecklings- och biståndsarbete, välkomnade personalen regeringens feministiska inriktning. På EU-nivå, menar CONCORDs samordnare för jämställdhet, Jessica Poh-Janrell, att arbetet går långsamt och är svagt. Det saknas kompetens och fattade beslut måste genomföras.

– Det är viktigt att regeringen nu vågar ta ställning och ha en stark feministisk position, och inte bara köpa minsta gemensamma nämare i avtal och samarbeten.

Det är tydligt att aktivisterna efterfrågar är konkreta handlingar och reslutat. De tycks rörande överrens om att det är frågan om en positiv utveckling, men alla som OmVärlden talat med efterfrågar effekter av genomförda åtgärder.

Josefine Karlsson, på Kvinna till Kvinna, sätter sin tilltro till att regeringen lyfter Politik för Global Utveckling (PGU), som i korthet går ut på att alla regeringens beslut inom olika områden ska a en gemensam hänsyn till en global hållbar utveckling. För Josefine Karlssons är det ett exempel på feministisk politik med ett tydligt helhetsgrepp.

När OmVärlden ber henne ge ett konkret förslag på vad hon förväntar sig av den feministiska utvecklingspolitiken förslår Josefine Karlsson en bred analys och utvärdering av den svenska Afghanistaninsatsen, såväl den militära som den civila biståndsinsatsen.

– Det var en bred satsning och här kan vi passa på att analysera resursprioriteringar, politiska målsättningar, resultatet och titta på helheten. Sedan kan man dra lärdomar därifrån för att utforma en feministisk politik. I dagsläget ser vi en tydlig politisk viljeinriktning, men det är viktigt vad det blir för praktisk implementering.

Text: Victoria Gillberg